Har jag känslor eller inte?

Har varit tillsammans med en tjej lite över 6 månader nu. Vi har distans och träffas därför inte så ofta pga jobb osv. Hon är väldigt kär i mig och jag tror allmänt att jag har svårt att älska någon eller bli kär. Hon är den snällaste,omtänksamaste som möjligt men vet inte riktigt ifall jag känner något? Har berättat det för henne och även haft en paus några dagar vilket var väldigt jobbigt för mig då man pratat varje dag i ett tag nu. Men det kanske bara var för att man är van vid att det alltid kommer ett sms från henne. Vet ej hur mycket jag attraheras av henne längre heller då jag tycker många andra ser bättre ut men samtidigt vill man inte bara gå på utseende. Tänker ofta när hon varit här en helg att det är skönt att hon åker så jag kan vara själv och jag tänker hela tiden, vill jag verkligen vara med henne? Det kanske är ett tecken att jag inte borde vara med henne om jag hela tiden tänker på ifall jag verkligen gillar henne? Har som sagt väldigt svårt för känslor och aldrig varit riktigt kär i någon. Hjälp gärna till om någon förstår

Du kan få bättre, men fejka vidare och kör henne som en side-chick. Leta aktivt och försök få till en rotation på 2-3 tjejer.

Jobbig sits.. men med tanke på att hon vet vart du står, så verkar ju hon acceptera att du egentligen inte vill vara med henne.

Antingen bryter du eller så får du/ni gilla läget.

Du gillar inte henne. Vad är felet?

Du har blivit för bekväm med att vara själv

-
Yup.
Håller med @ensamkrigaren
"Du kan få bättre, men fejka vidare och kör henne som en side-chick. Leta aktivt och försök få till en rotation på 2-3 tjejer"

Ut och leta nytt. Tro mig. Du kommer veta när du hittar rätt.

Bättre att tjejen letar sig vidare med..

Du låter förvirrad. Tror du gör henne en tjänst om du avslutar er relation, hade du velat vara tillsammans med henne så hade du vetat det.

Vidare en dålig idé att latja runt med andra tjejer samtidigt och leka player/horbock. Ger dig inga pluspoäng direkt.

Om man är kär vet man om det (tro mig!), så det är du uppenbarligen inte. Är man attraherad så vet man också om det.

Du skriver inget om hur gamla ni är, eller hur goda möjligheter du har att träffa och bli tillsammans med kvinnor. Jag tänker, att om du är ung och har andra - realistiska - möjligheter, så är det kanske bäst att avsluta det där. Både för din och hennes skull. Så ni får en chans att träffa några andra.

Men det kan också vara så, att man måste göra en reality check någon gång runt 35, om det ALDRIG klaffar - jag menar om man aldrig får till en besvarad kärlek. Det är ju inte alla förunnat. Resonemangsäktenskap kan också fungera, och är normen för de flesta människor på jorden. Ofta blir det riktigt lyckat just för att det inte finns någon förälskelse som kan gå över, och avslöja att man inte ens tycker om den andre när ruset är borta. Det går att välja mer rationellt - någon som man trivs med och som kan bli en bra och vettig förälder åt ens barn.

Jag kan bara relatera till mig själv. Jag har också svårt att få känslor för någon. Det är sällan jag känner "förälskelse". När jag träffade mitt ex var jag inte nämnvärt intresserad av henne, särskilt inte utseendemässigt (kort, knubbig, kort hår - inte direkt mina preferenser). Men hon var trevlig, snäll och en allmänt "go" människa så vi tillbringade ändå helgerna ihop (bodde i olika städer när vi träffades). Vi hade också kul ihop vilket är viktigt. Sedan flyttade jag till hennes stad pga arbete och vi flyttade ihop. Jag var fortfarande inte kär men desto mer tid vi tillbringade tillsammans, desto mer insåg jag hur bra vi fungerade ihop.

Efter 4 år gjorde vi en större resa och under den insåg jag att hon var en person att lita på. Hon gav mig mycket och att jag faktiskt älskade henne. Inte den där pirrande förälskelsen som folk konstant vill uppleva utan en djupare känsla där jag faktiskt med hjärtat kunde säga till mig själv att jag ville ha henne i mitt liv. Jag ville tillbringa mitt liv med henne. Vi fick 20 bra år ihop.

Många letar efter den stora kärleken som får det att pirra i magen varje dag. Den existerar inte utom i extremt få undantagsfall. Därav att de flesta hoppar runt och ofta är olyckliga. Fundera över vad det egentligen du vill ha. FOMO är konstant närvarande men det gäller att bekämpa den. Du kommer aldrig att bli lycklig annars.



+1 Tror jag också. En mycket vanligt problem idag. Man vill både ha kakan och äta den.

// CC

Kär kan man vara utan att egentligen veta något om personen , man känner sig nästan som att personen är som en drog som man blir beroende av genom de minsta lilla.
Men de tillståndet varierar för olika personer och varar inte för alltid.

Att älska någon kan man göra med tiden utan att vara speciellt kär, de bygger mer bandet man bygger upp med tillit, minnen och andra saker som är positivt.
Man älskar inte någon direkt innan de gått ett år skulle jag tro, och man håller ihop fast de blir motgångar.
Man lär sig mer att älska om man är öppen för det.

På något sätt låter det ändå som du kanske är öppen för det då du ändå tvivlar och inte vet med säkerhet att du vill avbryta.
Att det finns kvinnor man finner mer attraktiva än den man är tillsammans lär vara något som kommer att finnas konstant.
Låter ganska omoget av dig om du tror de är avgörande faktorer , man bestämmer sig inte att stanna med en person för just attraktionen.
Man väljer någon som är bra på de flesta sätt och att de finns en grundad attraktion inte nödvändigtvis maxad, då man ändå åldras och är allt man har ett schysst utseende är det en klen tröst i längden.

Som sagt du låter omogen , du borde nog avsluta relationen för du inte ser långsiktigt eller fokuserar på rätt saker.
Helt onödigt att du skapar en relation , hon kommer inte alltid vara kär i dig heller och om de ska fortsätta får du vara dedikerad.

OP: Nej, du har inte känslor för henne och det vet du redan. Du får leta vidare och när du finner den kvinna du blir förälskad i kommer du också inse att det inte alls var svårt att få känslor för någon, det måste bara vara rätt någon.

Gör henne en tjänst och släpp henne fri. Hon, och du, kommer må bättre av det i längden.