Har jag känslor eller inte?

Vill bara säga att du låter som en vuxen människa , alltså de du säger låter som de kommer ifrån en riktig man med vettig livserfarenhet och ett inlägg som borde vara lite av en förebild.

Och jag tycker de är något som inte bara rör sig om dig , utan de där du tog upp är verklighetsförankrat.
Om man skulle göra på annat sätt än vad du gjort skulle man behövt leva flera hundra år och vara ung största delen av den tiden.
Du hittade de viktigaste hos din kvinna och de är vad som spelar roll.

-
Nu pratar vi ju med henne. Så att . . .

Ja, jag hittade det som var viktigast för mig även om det tog lite tid för mig att inse det. Det är ett misstag jag tror många idag gör. Man ger inte varandra eller är inte beredd att investera i den tid det verkligen tar att lära känna någon. Det tar tid att få djupa känslor för någon men folk har så bråttom idag... Mitt råd är därför till alla som vill ha en långvarig relation att om din partner checkar in de flesta av dina boxar vad gäller vardagslivet (som ändå är det normala och mesta av livet), då kommer du till slut att få djupare känslor för den personen.

En del par som går isär säger att det berodde på att de blev mer som kompisar än som par men jag tror att det i mångt och mycket är lugn. Det finns andra skäl bakom som man inte vill skylta med.

// CC

Distans, 6 mån, du tänker att det finns snyggare, orolig för om du känner något, redan hunnit med en paus(?!) på ditt initiativ, utgår jag ifrån? Det ska inte ens finnas på kartan, alls.

Det är inte kvinnan i ditt liv, så låt henne gå vidare och hitta mannen i hennes.

Om du hade det hade du inte ställt frågan.

Jag ser inte problemet. Gillar du inte henne tillbaka, så säger man tack och hej. Är du så himla osäker på dina känslor, så gillar du inte henne mer än en vän. Tro mig.. man vet om man gillar någon. Har du däremot anknytningsstörningar rekommenderar jag att du säker profionell psykolog hjälp innan du inleder ett förhållande med någon!

Har vart i samma sits som dig. Tänkte ofta att hon var en toppentjej på alla sätt men satt också och funderade på om jag verkligen hade känslor. Dessutom stressade hon in mig i ett förhållande då jag tvekade mycket.

Mådde riktigt dåligt precis när vi gjorde slut men eftersom hon tog det så bra mådde jag bättre än i förhållandet med henne. Jag ångrar mig inte och att sno en annan person tid och vara fejk kommer gnaga på ditt samvete.

Som många andra säger, du vet när du har känslor för någon.

Jag är i en väldigt liknande situationen som dig, befinner mig i det första stycket (förutom att vi inte har flyttat ihop). Hon är trevlig, omtänksam, lätt att ha att göra med osv. Vi respekterar varandra och kan vara öppna med varandra, kul ihop, sexet funkar osv. Problemet är bara att jag inte är kär, kan inte säga att jag älskar henne. Jag finner henne inte speciellt attraktiv, försöker se bortom det men det är svårt. Kände du dig osäker i det hela? Hur hantera du det här med attraktionen? Vi har träffats i 8 mån.

Hej Krendel

Vet inte hur gamla ni är. Jag var 25 och hon 23 när vi träffades. Ja, viss osäkerhet kände jag i början men jag valde att bortse från det och istället fokusera på henne som person och hur vi två hade det tillsammans. Liknande intressen, liknande mål. Hon lyckades ofta göra mig glad och dra upp mig efter en tuff dag på jobbet. Hon hade ett hjärta av guld och hon älskade mig vilket hon tydligt visade i ord och handling. Jag hade precis innan vi träffades haft en mörk period i mitt liv och hon var exakt det jag då behövde.

Jag erkänner att jag från början inte såg jag vår relation på längre sikt men i takt med att vi var tillsammans växte min kärlek till henne när jag insåg hur bra hon var för mig. Genuint snälla människor som verkligen tycker om dig, är sällsynta. Jag insåg också att det som var viktigt för mig var att ha en bra vardag och hon och jag hade det tillsammans. Vi trivdes i varandras sällskap och vi lyfte varandra.

Vad gällde hennes utseende. Hon hade ganska kort hår när vi träffades med lät det sedan växa ut och hon blev mycket vackrare då. Dock fortfarande kort och lite knubbig. Men desto äldre man blir desto mer inser man att utseendet inte är så viktigt såvida det inte är helt oattraktivt, vilket jag absolut inte tyckte att min exfru var efter att hon låtit håret växa ut.

Vet som sagt inte hur gamla ni är men när man blir äldre inser man att det är skillnad på kär och attraktion. Kärlek är så mycket större än attraktion. Visst har jag under åren träffat på tjejer som jag har känt attraktion till men riktigt kär har jag bara varit en gång i mitt liv och det var i min exfru. Vi människor är dock olika där. En del blir "kära" väldigt lätt (det kallar jag dock för attraktion), andra, som jag, vi är mer trögstartade men när vi väl blir det, då håller det och det sätter sig djupt. Hur du är, är något som du får fundera på. Själv anser jag att det som går fort upp, det går också fort ned.

En del anser att attraktion måste finnas men allt beror på vad man finner är attraktivt. Har genom åren stött på uteseendemässiga 9-10-poängare men som när man lärt känna dem insett att de absolut inte är någon jag skulle vilja vara tillsammans med. Desto äldre man blir desto mer tenderar man se mer åt insida och praktikaliteter som det attraktiva, åtminstone vad gäller seriösa relationer. En person som får dig att må bra, som får dig att känna dig bra, det är en keeper. En viktig sak dock, det finns en gräns för vad en partner kan göra för dig. Du måste själv dels vara mottaglig för det hon ger, dels arbeta själv med att må bra. Om ni båda mår bra kommer det att speglas i varandra och stärka er båda och relationen mellan er.

// CC

Ok givande information hur fan ska jag veta om du gillar henne eller ej

Tack för du tog dig tid att svara och delar med dig, det uppskattar jag verkligen. Det låter som en fin relation, jag gillar ditt sätt att se på kärleken.

Alla är vi olika, även våra situationer men vi är några år äldre. Jag tror problemet ligger i min oerfarenhet kring relationer, vilket gör mig omogen, dels pga oerfarenheten men även kanske lite generellt. Denna relation med henne har jag inte upplevt tidigare, lätt, trygg och genuin. Precis som dig känner jag att hon är bra för mig. Annars har jag enbart haft kortare relationer, som präglas av spel (från min sida), maktbalans och osäkerhet, motsatsen mot genuin. Jag vet inte om jag har varit kär någon gång, jag har varit besatt av någon i smyg en gång (ej stalking) men ganska säker på att det inte var kärlek. Man känner sig lite vilsen.

Det här med mina känslor kring attraktion (utseendemässigt) får mig att må dåligt, jag skäms och känner mig smått äcklig, väldigt ytlig och omogen men jag ska vara öppen. Jag skulle inte säga att hon är ful men jag skulle inte kunna säga till henne att hon är fin och mena det (utseendemässigt). Jag har inget problem att vistas ute med henne eller umgås med vänner. Dock är jag väldigt rädd för att springa på kollegor och jag fattar inte varför, om det är för att bli dömd, att man är mindre värd pga att man inte har en attraktiv flickvän. Det låter illa, jag vet men det är så jag känner och jag önskar att jag inte kände så.

Dels vill jag inte slösa hennes tid med min omogna osäkerhet, hon har inte pressat mig eller så men ändå. Och dels känner jag finns det någon annan? Att denna relation är genuin är dels för jag bestämde mig för att vara mig själv, utan spel, för en gångs skull.

Det blev väldigt mkt jag, jag och jag. Kanske behövde öppna upp mig.

Nej, du har inga känslor för henne. Hade du haft, så hade du inte ställt alla dessa frågor.