Nu hjälps vi åt att utrota "Gubbstönet".

Har ni drabbats av den märkliga åkomman "Gubbstön" på senare tid?

Kanske har du burit på detta virus en längre tid utan att vara medveten om det, men en dag är gubbstönet där och du undrar varför, när det inte finns någon egentlig orsak till det.

Man behöver tydligen inte vara gubbe för att drabbas av detta virus, jag är då ingen gubbe. Men likväl har jag kommit på mig med att gubbstöna varje gång jag ska resa mig ur soffan, böja mig ned efter något jag tappat på golvet eller ligger på mage för att dammsuga under sängen.

I dag reagerade jag på att jag gubbstönade bara av att vrida mig i stolen efter kaffekoppen jag hade på bordet bakom mig. Ett kort, reflexmässigt och totalt onödigt stönande, då jag absolut inte har något problem med att vrida mig. Jag skämdes lite över mig själv och insåg att jag faktiskt har gubbstönat en längre tid utan att ha fäst någon större vikt vid det.

Jag är en person som är mycket aktiv vad det gäller träning och friluftsliv. Jag varken dricker eller röker och brukar ofta få höra att jag sitter med benen i kors (liknande yogaställning) när jag sitter på golvet eller i en soffa. Det är tydligen ovanligt och besvärligt enligt många, men naturligt för mig.

Om jag däremot tappar dörrnycklarna på golvet i trappen när jag ska låsa upp dörren till lägenheten, ja då stönar jag som det vore det mest jobbigaste kroppen kan utstå.
Sträcker jag mig efter fjärrkontrollen till teven när jag sitter i soffan så stönar jag lika besvärat av det.

Jag kan gå ned i spagat, göra bakåtvolt, 70 armhävningar utan uppehåll och sparka en boxningssäck tills jag ligger utslagen på golvet. Men böja mig efter en penna jag tappat på golvet, är tydligen så påfrestande för min kropp att det krävs ett riktigt gubbstön.

Varför är det så här?
Andra människor måste ju lägga märke till det också. Vad tänker dom om mig?

Är det fler som lider av samma mystiska åkomma?

Ska vi inte gemensamt komma fram till hur vi kan utrota detta virus en gång för alla?

Jag har börjar spänna magmusklerna ordentligt varje gång jag ska böja mig ned, för jag trodde först att det hade att göra med en dåligt utvecklad coremuskulatur, men sedan insåg jag att den är mycket bra utvecklad på mig. Gubbstönet är en psykisk åkomma i relativt ung ålder. Men var i hela friden kommer den ifrån och hur kan jag bli medveten om den i sociala sammanhang?

Om jag gubbstönar i så här ung ålder, så innebär det ju att jag kommer att skrika av smärta när jag verkligen blir gubbe.

Det är väl mest ett stön typ "men va fan" "typiskt" "men ååååh" när någon händer som upplevs jobbigt.

Kroppen behöver ju stöna på nåt sätt - om du tex lever i celibat eller har slutat runka så börjar du kanske gubbstöna istället... Har mer med biologi än psykologi att göra.

Det behöver du inte oroa dig för. Du är ingen man och kommer aldrig bli gubbe, du är en kärring. Stöna på du.

själv skriker jag ut ett jävla vrål när jag nyser, som det ska va gubbstyle

Gubbstön är karigt och signalerar att "här är en man som njuter av livet".

Samma här katterna springer iväg. Gubbstånket sa nu husdjur...tjejen att hon har hört från mej på senare tid hmmm.

Tycker det kan jämställas med fågelsång eller mindfulness, jag vill ha en skiva med det.

haha ja det är lite motigt att ta på skorna, det blir ett "aauuhhnn" ljud liksom

Gubbstönar är ju sånt tomten gör när han gräver efter paket i säcken till alla barnen.
Det är väl den enda gång jag tycker det är manligt.

Exakt så benen har blivit för långa och armarna för korta så man låter. Får försöka inte låta så någon hör i alla fall 🤣

Du är otränad skulle jag gissa och tycker därför det jobbigt att gå upp ifrån soffan och lämna chipspåsen för att hämta cola i kylen. En gissning alltså.