Upplever att mitt liv fungerar mycket bättre i mina drömmar än i vaket tillstånd?

Det här är något som jag har upplevt rätt länge och som jag har grubblat över. Jag har aldrig berättat det här för någon annan, men det vore intressant att få lite input eller att någon annan kanske upplever samma sak?

I mitt vardagliga liv är jag rätt ensam och har ofta problem med ångest, nervositet och problem med det sociala.

Jag upplever väldigt sällan att jag drömmer mardrömmar utan tvärtom att jag har behagliga drömmar snarare.

Det jag finner märkligt är att i mina drömmar så upplever jag inte att jag har ångest, jag känner i princip ingen oro och är väldigt social. I mina drömmar befinner jag mig ofta i sociala situationer med andra människor där jag är lite av motsatsen till hur jag är i vaket tillstånd. Jag har vänner, kärleksrelationer och är sällan ensam i en dröm. Där är ofta flera andra människor och jag är bekväm med det på ett sätt som jag inte är i vaket tillstånd.

Det paradoxala här är att eftersom jag är rätt olycklig i vaket tillstånd så tänker jag att det vore mera troligt att även mina drömmar skulle vara mörka.

I mina drömmar umgås jag med bekantskaper ifrån förr och ibland människor jag aldrig träffat förut. Jag kan vara gift med någon som jag aldrig träffat förut och liksom vara lycklig.

Jag har fascinerats av drömmar sedan barndomen, speciellt efter att jag hade en spontan klardröm som barn. Jag har skrivit drömdagböcker i perioder och aktivt försökt bättra på min förmåga att minnas vad jag drömmer. Jag minns inte alla nätter, men ibland kan jag minnas 2-3 olika drömmar eller scenarion när jag vaknar.

Jag önskar att jag kunde vara så i vaket tillstånd, alltså slippa känna ångest och vara mer social. Jag har funderat på om det jag upplever i mina drömmar är hur "friska" personer upplever sitt vakna tillstånd, dvs när man inte har ångest?

Imponerande att du minns så mycket, eller imponerande jag vet inte kanske också lite oroväckande. Det var en artikel nyligen om drömmar som nämnde att logiska drömmar vore helt meningslöst. Syftet med drömmar är att stöta och blöta sina funderingar på ett aningen ologiskt sätt. Därför undrar jag om det är nyttigt att du så starkt föredrar att huvudsakligen röra dig i en lite ologisk "verklighet". Det låter som ett symptom i sig på att vardagen är jobbig.

Jag har som sagt övat upp min förmåga att minnas drömmar aktivt. Att skriva drömdagbok gör en enorm skillnad, eller att man bara har en mental inställning att man vill minnas och att det är betydelsefullt att komma ihåg drömmar. Sen är det en del av livet som jag lägger stort värde vid eftersom det är så intressanta upplevelser.

Ja, vardagen är rätt jobbig för mig för det mesta. Så jag uppskattar de upplevelser jag har när jag sover.

Jag förstår vad du menar när du ifrågasätter hur nyttigt det är, och tro mig jag har tänkt på det. Jag ser det absolut inte som ett substitut eller en ursäkt för att inte försöka ordna upp mitt liv i vaket tillstånd.

Jag känner igen mig och upplever liknande.
Lever med mycket stress och nervositet inblandat och mått ganska dåligt rent psykiskt till och från.

I drömmarna kan jag känna en genuin lycka som jag inte känt på många många år. Genuin glädje.
En känsla jag knappt kan beskriva. Nästan som mdma.
Jag kan fortsätta känna denna känsla en kort stund efter jag vaknar, men sedan försvinner den per automatik så fort jag vaknat till och förstått att jag inte sover.

Du borde försöka uppleva nåt som ger dig verkligheten tillbaka.

Låt inte illusionen av sömn,knark,alkohol ta över ditt vakna liv.
När du vaknar på morgonen , utvilad , se dig själv som huvudrollen i andras vakna Värld.
Prova va annorlunda en dag. Upplev det vardagliga på ett annat synsätt .

Jag upplever också att mina drömmer är en mycket bättre och roligare plats än mitt vakna liv. Dock vill jag tillägga att jag verkligen trivs med mitt liv och har allt man kan önska sig men det
går ändå inte jämföra med mina drömmar.

Min mormor sa ofta att drömmarna blir bättre och bättre ju äldre man blir för att förbereda sig för ålderdom och döden. Hon blev 96 år och sista åren var tydligen hennes drömmar några alldeles extra.

Intressant att höra att det är fler som har en liknande erfarenhet! Jag tror att det försvinner ganska omedelbart för mig, jag blir liksom medveten om att det var en dröm direkt. Jag har hört talas om det tidigare, en del som kan "leva kvar" i den känslan ett tag efter att de vaknat. Har alltid varit avundsjuk på det faktiskt.


Det är lätt att jag ändå ger större vikt åt sådana här saker än vad jag kanske borde. Men det är ju inte så konstigt. Mitt vakna liv är ingen höjdare, så varje liten glimt av ljus jag får från annat håll lockar mig som en mal i natten.

Jag gillar det här sista du skriver. Jag har nog inte hört det förut, men det känns familjärt på något sätt... Ska absolut prova det.


Kanske hade din mormor rätt. Jag vet inte om jag kan se det själv, men nu när du säger det så kan det kanske vara lite så att det blir bättre med tiden? Kanske för att hjärnan har mer material att arbeta med (gissar jag?). Bara det gör ju att man gärna anstränger sig lite extra för att kunna leva ett såpass långt liv, trots att det kanske inte är så kul (för mig) i vaket tillstånd alla gånger.

Hoppas det är OK att lägga till egna drömmar.

Mitt liv är skit,gammal, sjuk, kan inte göra gågot.

Jag somnar och ofta går jag omkring i parker och det är sensommar. Det är små musikuppträdanden och lekar, Ibland går man bara runt och letar efter sådan mat man vill köpa.

Jag är 25 år inte 50 och jag är frisk. Vi går hela dagen och hela natten och när det ljusnar går folk hem.

Ibland är min mamma pappa momo där fast momo är död och föräldrarna är gamla. Gillar dem som yngre och gollar träffa mommo lite kort.

Ibland ensam eller med nya, ibland med irl bästisen.

Inatt hade jag lyckats lite inkludera min dåliga hälsa i drömmen. Vi har många gröna områden, Där hade ungdomar satt upp små tält och kojor, sängar att ligga i, hammockar.Där skulle jag få ligga hela sommardagen för detta var försommaren, och om jag bara låg och läste en bok var det trevligt. Man kunde vara i solen eller i skuggan. Njuta av sommaren.

Varje gång jag vaknar till mitt verkliga liv får jag en konstig ångestattack. Så deppigt.

Ja, du får absolut lägga till och berätta om dina egna upplevelser!

Jag tycker det låter väldigt fint så som du berättar om det. Jag brukar också träffa min farmor ibland i mina drömmar, trots att hon har varit död många år nu. Det är liksom det där minnet som lever kvar av henne tror jag. När jag drömmer om henne så är det som en självklarhet att hon är där, som om hon alltid varit det och alltid kommer vara det.

måste faktiskt flika in och ge min synpunkt.

saken är att jag får såna underbart sköna orgasmer i sömnen när jag drömmer nåt erotiskt. orgasmerna jag får i sömnen är så jävla sagolika att jag blir tokig.

i övrigt har mina drömmar en avslappnande och vägledande verkan på mig.

Jag drömmer ofta om mina döda morföräldrar. Det var väl ett par nätter sen senast bara.

Är du man eller kvinna?

Jag ahr aldrig fått orgasm i en dröm kan jag säga. Jag har älskat i drömmar många gånger, men aldrig till orgasm.

Det har dock inte gjort något, det har varit fint nog för mig ändå.