Citat:
Ursprungligen postat av
Fabriksbyggnad
Vad betyder det? Vem kan på riktigt känna sig själv? Så många oupplevda situationer som inte upplevts.
Och varför skulle det vara bättre att ha erfarenhet av egna upplevda erfarenheter. Den du träffar har ju sina erfarenheter.
Vad betyder detta?
Är det bra… eller kanske mindre bra?
Varför används meningen som något slags mognadsprocess gällande personlig utveckling?
Man kan visst känna sig själv.
Om du kan dig själv i hela känslolivet via mycket läsning av böcker, meditation och handling så behöver man naturligtvis inte uppleva en himla massa enskilda handlingar. Allt hänger ju ihop och stor är den som kan ge och ta i ett möte med andra. Karaktär och visdom handlar om
tanken (anteckna det!)
Känslan kommer efter tanken. Du väljer. Det handlar inte om
vad du gör utan
hur du gör det.
Sensmoral: Det kan vara dags för STILBYTE för dig,
tankens kraft. Om du är innehållet i ett glas vatten så kasta direkt bort det vattnet! Du kan lära känna ditt nya själv-jag väldigt snabbt.
Du måste ha något för att kunna ge något.
Skall du bara känna andra utan att känna dig själv först så kommer du självklart att formas efter denne eftersom du isf är jag-svag.