Ingen tittar på mig

Jag har autism och har problem med det sociala. Folk i allmänhet tittar aldrig på mig i konversationer. De tittar alltid på mina kollegor. Känner mig verkligen inkapabel och oönskad.

Jag har svårt att prata; dvs forma tydliga meningar. Jag har också svårt att få konversationer att flyta på.

Jag har svårt med ögonkontakten och blir därför väldigt intensiv i blicken, kanske därför detta skräcker bort folk. Om jag inte tittar folk i ögonen tittar de ändå inte på mig.

Jag har svårt att hålla röd tråd i konversationer, dvs jag tappar oftast bort mig i vad konversationen verkligen handlar om. Detta har gjort mina högskolestudier ofantligt svårt.

Känner mig sjukt deprimerad och oönskad. Vill inte existera längre.

om du är autistisk så är du ju folkskygg eller? jag har svårt med ögonkontakt och måste tvinga mig själv att titta folk i ögonen.

du har det bra! vi kan byta situation. önskar folk lämnade mig ifred, aldrig bjöd in mig på middag eller möten.

Känner typ samma, blir aldrig sedd när jag är med andra. Känns lite omänskligt, som att man är oönskad men egentligen så är det nog bara för att jag är ointressant och ger ifrån mig vibbar av att vilja vara ifred.
Jag tror de flesta vill väl, och om man inte tydligt visar att man vill vara delaktig så lämnar dem en ifred utan att mena något illa, tvärtom.

Du verkar självmedveten och öppen, det är goda egenskaper. Fortsätt kämpa och håll humöret uppe, du kommer hitta glädjen.

Alla ska titta på mig hela jävla tiden. Vad fan är problemet? Det blir nästan så att man undviker ögonkontakt själv. Inget att älta över. Finns inget som säger att man måste ha det. Mycket handlar om energin man utstrålar.

Du är inte oönskad, folk blir rädda för att det ska bli obekvämt för dem. Att de ska kännas skämmigt, de är osäkra. Leta efter människor som är trygga och sköna, de kommer se ditt värde!
Kärlek bror!

Jag har också autism (Aspergers syndrom-diagnos) och har väl haft lite liknande problem, men inte till den grad alls som du beskriver. Ofta är det mängden personer som blir ett problem för autister. Fungerar det bra om du pratar med EN person? Det funkar fint för mig. Två personer med, oftast. Men blir det fler tycker jag att det kan bli ganska jobbigt.
Angående det här med att hålla en röd tråd så brukar ju konversationer ofta få diverse sidospår (inte minst med alla DAMP-ADHD-personer som är överallt idag!!! ). Försök hitta sätt att hålla reda på vad det verkligen handlar om. Hur man gör det varierar nog från person till person. Jag sorterar nog ämnen/tankar i någon slags kösystem där jag kommer ihåg vad det handlar om, och oftast kan jag backa till där man var i ...öh... "huvudspåret".

De tittar bort med välsignelse för din npc, de bryr dig om dig.

De märker att du är lite konstig så de vill inte helt enkelt inte genera dig. Dessutom så är du inget att räkna med i sociala sammanhang så varför ska de prata med dig?

Har du försökt vara öppen med problemet i de sammanhang du tar upp? Du beskrivet ju själv att du är rätt awkward i sociala sammanhang så om de reagerar på det genom att "inte se dig" så är det lite upp till dig att göra dig sedd.
Det du beskriver i trådstarten är ju en klockren början, lägg sen till att du trots det vill bli inkluderad i de sociala sammanhangen och att de tex på pekar om du stirrar dem i ögonen eller hjälper dig att hålla tråden.
Ibland är det lättare för folk att backa från en situation när de är rädda att kliva någon på tårna; de kanske helt enkelt inte vill påpeka när du virrar bort dig i samtalet eller har en för intensiv ögonkontakt för att bespara dina känslor.

Om någon berättar något så gillar dom oftast att man lyssnar med intresse för då känner de sig lyssnade på och sedda. Om du är en god lyssnare som tex ställer lite följdfrågor osv så borde de titta mer på dig.
Se snäll och avspänd ut.

Vad gäller lämplig ögonkontakt kanske det går att söka KBT via habiliterings mot., enda jag kan komma på som skulle kunna innebära att du själv får kontroll över situationen, därmed även den enda långsiktiga lösningen.

Du skulle kunna be mötesdeltagare/kolleger att uppmärksamma dig på när du faller ut i för mötet/upg. orelevanta utläggningar och be dig återgå till relevant del, möjligen citera den sista meningen om ämnet du tog upp för att underlätta för dig att återgå till relevant bit och du slipper gissa...

Mycket möjligt att de gör dig en björntjänst och låter dig spacea ut okommenterat för att de inte vill att du ska ta illa upp. Men eftersom du själv märkt av det så blir ju det ytterligare en källa till dåligt mående.
Så om du ber dem om hjälp med att hålla dina utläggningar relevant blir de nog bara glad och nöjd över att du dels är medveten om dina brister och visar att du vill överkomma/mitigera dessa.
Dels försöker hitta en lösning så tid inte förslösas på ovidkommande. Dessutom en oerhört liten insats från deras sida jfr. att sortera ut relevant/ovidkommande i efterhand.