Vem drabbas av existentiell ångest?

Vilka personer har störst risk att drabbas av existentiell ångest? Är det deprimerade i allmänhet eller är det ett tecken på autism?
Är relativt hög intelligens vanligt bland personer med existentiell ångest?

Ångest över att leva? Inte många promille som drabbas av det, det flesta älskar livet.

Studenter som är lite över 20 år gamla och som inte vet vad vad de ska göra av sitt liv. Jag har mött en och annan som varit sån.

Att man inte är så bra att nå sina mål.
Pga olika fula drag tex
Att man är dålig på det man tycker är kul.
Gör ju att ingen ändå vill se dig spela fotboll eller göra mega spel som programmerare på masken nivå. Typ så
Man är oduglig på allt man ger sig på .
Med hög IQ att skylla på

Sen är det också otur hur man hamnar i livet.

Jag tror iaf att det är rätt ovanligt att vara så intelligent att man inte kan anpassa sig i lägre nivå.

Bland djuptänkande människor.

Det har inget med autism att göra. Intelligens kan säkert vara genomsnittlig.

Jag har existentiell ångest sen jag rökte för mycket marijuana en gång i våras. Började tänka på varför vi egentligen existerar under ruset och ovissheten skrämde mig. Sedan har de tankarna fortsatt sedan dess, fast inte lika intensivt

De flesta lever sina liv totalt omedvetna över hur jävla bisarr själva existensen faktiskt är. Det är jävligt skrämmande när man inser det. För mig är det en drivkraft till att leva ett bättre liv. Jag vill utan ånger stå redo för döden med vetskapen om att jag inte har något att frukta vad som än händer sen.

Jag tror att högre medvetenhet och större förmåga till abstrakt tänkande kan ge större risk för existentiella grubblerier.

..den som är bäst på att lura sig själv vinner.

Skulle gissat på intelligenta personer.

I denna värld som så enkelt kan uppfattas som genomrutten är det bra att påminna sig själv (och andra) om att det är en minoritet som är deprimerad.
Kanske bara en minoritet inom minoriteten som får existensiell ångest.

Kanske stämmer att unga som inte vet vad de ska göra med livet lättare grubblar mer än andra. Men även inom denna grupp måste det ju finnas många som inte låter grubblerier leda till ångest eller depression.

Så om man är underkvalificerad på det man gör ökar risken för att man grubbla. Men inte alla som är underkvalificerad grubblar väl på meningen med livet. En del lyckas väl skola om sig eller finna annan mening i livet?

Är det inte lite motsägelsefullt? Krävs det inte lite högre intelligens för att vara djuptänkande?

Hönan eller ägget. Fastnade du för droger för att du är en grubblare eller är du en grubblare pga drogerna?

Varför?


Jag vet inte om existensiell ångest/depression bara är ett sätt för mig att kanalisera ångest som uppkommer av något annat eller om jag verkligen blir deppig av att tänka på livets meningslöshet

Introvert/djuptänkare:
- Jätte kraftig ångest när jag börjar grubbla över frågor vi omöjligt kan få svar på.

Rymden, döden younameit.