Citat:
Det ska ju anmärkas på att "styrka" i det här sammanhanget inte alls är någon linjär skala där självklara rangordningar existerar. Intelligens och karisma kan i mångt och mycket väga upp för materiell ofullkomlighet, och även när det kommer till det rent ekonomiska är det inte självklart hur man ska värdera inkomst, karriärmöjligheter och ackumulerat kapital. Det är dock förmodligen en helt riktig iakttagelse, att de flesta kvinnor skulle ha svårt att älska någon som de betraktar som underlägsen den egna personen. Det är väl egentligen inte särskilt konstigt, utan snarare en grund för en sund relation då förhållanden där man upplever att ens motpart inte bidrar till att få tillvaron att fungera sällan varar särskilt länge. Mer anmärkningsvärt är kanske hur så många män verkar tycka att det är rimligt att "älska" någon de överhuvudtaget inte respekterar. Rubrikens citat, eller varianter av densamma, används ofta i hånfulla sammanhang för att beskriva män som hyser en ynklig rädsla inför kvinnor med högt självförtroende och välbetalda jobb o.s.v..
Det jag vill diskutera/fråga er är om denna rädsla dock är högst rationell?
Vad jag menar är inte att de ytliga aspekterna är rationella och att män ska vara rädda för kvinnor bara för att de är starka.
Vad jag däremot iakttagit är att kvinnor, till skillnad från män, i regel inte verkar vara benägna att kunna älska en man som är svagare än henne.
Det jag vill diskutera/fråga er är om denna rädsla dock är högst rationell?
Vad jag menar är inte att de ytliga aspekterna är rationella och att män ska vara rädda för kvinnor bara för att de är starka.
Vad jag däremot iakttagit är att kvinnor, till skillnad från män, i regel inte verkar vara benägna att kunna älska en man som är svagare än henne.
Citat:
"Existentiellt värde"? Jovars. Nej, det är kanske inte heller speciellt märkligt att många män slåss för att bevara sina privilegier, eller "existentiella värde" som du uttrycker det. På samma sätt krävs det ju ingen raketforskare för att förstå att kvinnor vill vinna en rättvis andel av "existentiellt värde".
^ detta är en aspekt som man ofta glömmer bort när det diskuteras att män bör "flytta på sig och dela med sig av sin makt"; det handlar inte bara om minskad materiell och ekonomisk makt, utan att maktlösheten också leder till ett minskat existentiellt värde.
Citat:
De värdepappersmäklare jag känner har i själva verket fler attraktiva karaktärsdrag än de har pengar. Kanske är det just därför de blivit framgångsrika inom sin karriär.
Nu spekulerar jag bara, men jag tror att exempelvis en framgångsrik börsmäklare, medvetet eller undermedvetet, inser att hans höga värde som man är intimt förknippad med hans höga materiella och ekonomiska värdetillgångar.
Citat:
Jag var påväg att skriva något sarkastiskt svar om hur framgångsrikt det lär vara att gnälla över hur ni inte kan bli "älskade" om ni inte kan hålla kvinnor fast i en ekonomisk beroendeställning... men helt ärligt kanske svaret på den frågan ändå är ja.
Bör män sluta vara passivt aggressiva i sin "rädsla för starka kvinnor" och istället vara öppna med att de fruktar den brist på kärlek från kvinnor som ökar i sannolikhet desto svagare männen är rent materiellt och ekonomiskt?
Det hela beror förstås på hur samtalet ser ut. Om allt ni har är det sedvanliga antifeministiska gnället om hur kvinnors rättigheter måste tillbaka till 1800-talet så är svaret nej, ni kommer inte uppnå någonting och bara sabotera för er själva. Men om det skulle vara ett öppet samtal om hur många män är rädda för att inte bli älskade och helt enkelt inte vet hur de ska göra om de inte kan ockupera rollen som familjeförsörjare, och ni istället för att skylla på feminismen faktiskt reflekterade kritiskt över vad ni själva kan göra för att vara lämpliga som partners? Jo, det är kanske egentligen en dialog som skulle behövas. Men den dag en sådan diskussion sker på flashback.org/f150, då äter jag upp min sko.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera