Vill inte leva längre - hjälp

jag har under ett års tid nu befunnit mig i en slags livskris och därmed en depression.
Det började med att jag tappade bort mig själv. Jag hade inte samma optimistiska livliga syn på livet längre och fann inte motivationen i något. Kände mig vilsen och visste inte vem jag var. Jag slutade se meningen med livet, trotts att jag förut älskade livets alla små stunder. Sedan tappade jag alla mina vänner och förlorade även den människa som betytt mest för mig. Jag öppnade upp mig för denna personen angående allt jobbigt jag varit med om tidigare och litade verkligen på honom. På senare tid vågade jag även berätta om min depression och mina självmordstankar och blev lovad att den skulle finnas vid min sida och hjälpa mig på vägen. Sedan slutade det med att denna person lämnade mig ändå och är borta ur mitt liv föralltid och jag förstår inte vad jag gjort fel. Personen sa ju att den älskade mig och att vi alltid skulle finnas för varandra. Jag känner mig otroligt sviken och som att ingen hör mig eller tar mig seriöst när jag ber om hjälp. Känner mig värdelös och som en börda för människorna runt om mig och jag förstår inte varför.

Under de senaste månaderna har högen av bördor vuxit sig allt större och jag känner nu att livet är nästan outhärdligt. Min depression tillsammans med sorgen av att ha förlorat någon viktig är för mycket. Jag fungerar inte normalt i mitt vardagliga liv längre då jag inte har energi eller ork att göra någonting eller bry mig om någonting. Detta påverkar mina studier och relationer. Det har på senaste blivit så allvarligt att jag varje dag tänker på att avsluta mitt liv eller smider planer för hur jag lättast ska avsluta det. Notera att jag endast är 1 månad ifrån att fylla 18 år, alltså extremt ung. Därför behöver jag någon slags hjälp för snart står jag inte ut längre. Tror inte det handlar om att jag egentligen vill dö utan snarare att jag vill att smärtan ska gå över.

Någon annan som befunnit sig i samma sits som tagit sig ur det eller har några tips? Hur fan tar man sig ur ett sånt här mående?

Ta kontakt med ungdomspsykiatrin!

Ja sök professionell hjälp. SSRI-preparat är för det flesta väldigt effektiva

Sorg och smärta gör att man inte riktigt tänker klart, anhöriga och vänner har i regel svårt hjälpa då det är väldigt tungt hjälpa folk som mår riktigt dåligt. Du ska vända dig till din vårdcentral och be få en tid hos läkare/psykolog. När man hamnat i djupare depp kan medicin hjälpa i en övergångsfas för orka ta itu med vardagen, men det är viktigt se till få samtalskontakt. Du kan även kanske beror på vända dig till kyrkan och höra om de har en samtals kontakt.

Hur som helst du får lov söka hjälp!

Du ska bara tänka på tiden! I det stora perspektivet människans värsta fiende, men ett mindre perspektiv ett ljus i mörkret. Allt ändrar sig, så även dina depressiva tankar. Människor kommer och går. Saker och ting som tynger dig kommer tiden hjälpa dig att hantera. Att avsluta sitt liv är så bortkastat. I ditt fall som är så ung, tänk på alla upplevelser du missar. Tänk på den där stunden längre fram i ditt liv då du sitter på en strand med någon du älskar och verkligen tackar dig själv att du höll ut.

Du vill ta livet av dig, för att din "kille" drog, för han trodde du var lesbisk, för att en annan tjej kysste dig på munnen. Det är verkligen fjortisnivå på det här, och absolut inget man tar livet av sig för.

Du kommer möta mycket, mycket större utmaningar och besvikelser längre fram i livet. Alla blir ledsna efter en relation spricker, men man tar inte livet av sig för det. Och du är inte deprimerad, du är ledsen. Det är stor skillnad.

Jag var deprimerad långt innan jag blev lämnad. Har lidit av psykisk ohälsa sedan flera år tillbaka och tidigare pratat med psykolog. Du har ingen aning om vad som hänt i mitt liv innan eller efter detta. Har bland annat blivit våldtagen för ca 4 år sedan vilket fortfarande sitter djupt i mig. Har även nyligen utvecklat en ätstörning som inte direkt hjälper mig just nu. Tycker du är löjlig som uttalar dig om mitt mående när du inte har en aning om vilka mina faktorer är. Skriver här för att be om hjälp att orka fortsätta, inte för att bli förminskad!

Dessutom är depression en sjukdom man kan hamna i utan att man har en vidare förklaring, jag vet inte varför jag plötsligt befann mig i ett djupt hål en dag. Som dessutom var långt innan andra saker i mitt liv försvann.

Oavsett om du har rätt eller inte så är det rätt onödigt att ifrågasätta någons lidande.

Du tror det inte nu, men du kommer komma ur det här starkare än någonsin. Tänk på dina ofödda barn

Jag går själv på SNRI (Antidepp) pga långvarig sjukdom och varje dag är ett rent helvete med hemska tankar. Jag pratar även med en psykolog men detta ger mig absolut ingenting. Jag har haft djupare diskussioner om mitt tillstånd med främlingar på Omegle än med psykolog men den sedvanliga vägen är självklart att ta kontakt genom sjukvården eller BUP eller vad som nu gäller för de under 18. Eftersom att tillståndet alltid är temporärt så förespråkar jag medicinering men läkarna brukar vara restrektiva och ämnet är lite kontroversiellt i Sverige.

Jo har varit i samma sits , överlevt självmordsförsök också.

Ja det är jobbigt , men hjälp finns att få. Försök hitta lite mål och struktur i livet. Testa Byt miljö, träna resa byta jobb etc.

Livet går i perioder men försök hitta tillbaka till att hitta guldkornen.


Nu är du ung också. Du har ju möjligthet att träffa människor på utbildningar jobb m.m.

Massor av saker har du att upptäcka, ställen att resa till. Ge inte upp än

Du är inte ensam om att må så här. Psykiatrin kan vara hemsk och svår att få rätt hjälp från. Du måste tyvärr kämpa för att få hjälp. Åk till psykakuten om det blir för krisigt. Umo på nätet är en bra sajt med mycket information, där du kan få stöd genom telefon eller chatt.
Livet är svårt och att bli sviken är fruktansvärt. Ge inte upp, kära du.