Ensamstående far till en 4-månaders bebis.

Det här inlägget känns bra för mig att läsa av nån outgrundlig anledning. Jag har väl inget att bidra med till tråden i övrigt. Jag vet inte varför jag är här ens. Det är värt varningen.

Det är det enda jag håller med om.

Ja du är säkert övertygad, men du har helt fel. När länder dom Kina är på framfart måste vi på allvar se över hur människor som resurser används på bästa sätt. Att du vill att mammor ska vara hemma med barn reducerar arbetsstyrkan mycket. Barnen kan dom träffa om kvällarna efter jobbet. Och nej, dom kommer inte låsas in ensamma under dagen. Istället kommer professionellt utbildad personal se till att korrekt stimulans ges till barnet på individnivå. Denna informationen kommer sedan att delas med vårdnadshavare.

Du pratar om något helt annat, dvs en marknadsekonomisk/kapitalistisk syn på moderskapet. Jag talar om den psykosociala biten och där anser jag det vara bevisat att vår kapitalistiska och antifeministiska värld har nedvärderat det unika moderskapet och att barnen inklusive mödrarna blir lidande. Det innebär inte att jag tycker att kvinnor ska vara hemma med barnen i alla år. Det innebär att jag tycker att samhället borde utformas på ett sätt som passar även mödrar och deras barn.

Vad folk som du lätt glömmer bort i all er penga- och maktjakt är att barnen är nästa generations arbetsstyrka.

Jäklar vilken slagkraft du fick när du satte sista ordet i kursivt, jesus kristus vad jag blev handfallen.

Du överskattar mängden närhet små barn behöver av sin moder. Det räcker på morgonen och kvällen. När man gullar med barn som du förespråkar blir dom incels. Istället ska man från dag ett visa dom att världen inte är så jäkla lätt att leva i samt att det finns dödsnazister som Kina i världen som måste bekämpas.

Jag satte ordet arbetsstyrka i kursiv för att du lättare skulle förstå. Jag får anstränga mig här på FB för jag är inte van vid att behöva förklara de mest enkla saker i detalj för vuxna människor.

Jag överskattar inte närheten som barn behöver till sin mor. Det är du och en stor del av samhället som underskattar det. Enligt mig beror det på att männen har haft alltför stort inflytande på saker och ting de inte begriper i samhället och då nedvärderat det unika moderskapet på bekostnad av både barn och kvinnor.

Kolla med din församling och de närmaste runt om - i centrala Stockholm anordnar kyrkorna babytimmar/öppen förskola på terminerna (de flesta om inte alla startar i slutet av augusti/början av september) där man kan komma och fika/låta sin bebis leka lite med leksaker/träffa andra bebisar/sjunga i grupp och även om det (som i dina föräldragrupper på Facebook) finns många perfekta familjer så blir det också lite mer "baserat" material dvs det kommer föräldrar som inte kan eller vill använda instagramfilter över varje ögonblick och det finns dessutom personal från kyrkan (präst, diakon m.m) på plats som man kan prata med och få stöd av. De brukar hjälpa till aktivt kring barnen om behov uppstår, ex.v om man är där med tvillingar och det blir en sångövning där man ska bära runt på bebisen och sjunga om en afrikansk ko som ska bada.... gå dit med Alfons! Många bebisar är yngre än 8 månader och många är äldre.

Och som många redan skrivit, orsaker till gråt kan vara:

* Törstig, erbjud vatten
* Hungrig, erbjud flaska/plockmat (ibland kan de bli glada av att pilla på något ex.v majskrok)/mata
* Ont i magen, hjälp att rapa eller "cykla" med benen, testa pysventil
* Utslag/eksem, kolla överallt och smörj vid behov (inotyol är jättebra om det är irriterat i blöjregion)
* Tänder, erbjud bitring (testa från frysen), finns även smärtstillande man kan smörja på tandkött
* Uttråkad eller i behov av avledning, testa ex.v majskrok, dina nycklar eller något annat nytt som låter, kom iväg på roliga aktiviteter ex.v kyrkans barngrejer etc
Och självklart... var nära, öm, kärleksfull, framför allt fysiskt närvarande. Ibland går det inte att hitta orsaken till gråt, ibland är det svårt att lindra även om man hittar varför, att vara nära och trösta är det bebisen behöver mest.

Skaffa öronproppar om du känner att du blir för påverkad av gråten. Det är jättesvårt och inte normalt att vara ensam vuxen med en bebis. Människor är gjorda för att leva i stora familjekonstallationer där det finns många vuxna i varierande åldrar (med familjeanknytning som älskar barnet) som turas on/hjälper till/avlastar föräldrarna dygnet runt. Små barn kan vara otroligt krävande och bebisar är väldigt olika, vissa gråter aldrig och vissa gråter jämnt. Man vet inte vad man får eller hur det blir, man kan bara göra sitt bästa och i slutändan finnas där för tröst. Försök överleva, gå på öppna förskolan och håll ut för det blir bättre.

Mycket dåligt råd att inte vara lyhörd för sitt barn. Lägg barnet tätt intill hud mot hud, ofta. Skrik är kommunikation om att något är fel, bebisar som får sina skrik ignorerade får en dålig grund att stå på

Edit: såg nu att Alfons är äldre och gissar att skrikandet lagt sig? Vill även tillägga att jag läst dina andra inlägg i tråden och du verkar vara en väldigt bra pappa så jag tror inte att du behöver oroa dig för att du inte ska räcka till. Barn behöver närhet, omsorg och trygghet och trots att mamman brukar vara en nyckelspelare i detta betyder det inte att pappan inte kan göra det. Låter som att du lyckats alldeles utmärkt med att ge Alfons det han behöver!

Nej, det är inte ett dåligt råd att för en ensamstående vuxen med glest kontaktnätverk använda öronproppar om denne blir "för påverkad". Man hör fortfarande ljud med öronproppar och man ska självklart fortfarande vara med barnet ifråga. Vad betyder då "för påverkad"? Det kan vara att man börjar tänka negativa tankar om att adoptera bort barnet (se denna tråd), blir våldsam mot barnet m.m. Vissa råd som ges i sjukvården, utöver öronproppar, är att lägga ifrån sig barnet en stund i ett annat rum och lugna ner sig i tystnad. Det är dock ett sämre råd eftersom man då inte är fysiskt närvarande med barnet.

I övrigt ska man förstås samsova, amma på signal (svårt för TS) m.m så du behöver inte läxa upp mig i en kurs jag klarat galant många gånger om och självklart förväntar mig att du själv gått med samma betyg? Du har ju själv flera barn som går in och ger råd i en sån här tråd tänker jag...

Fast både mammans röst och mammans lukt innebär trygghet för barnet den första tiden (vissa blivande föräldrar sover med mjukisdjur/snuttefiltar i sängen innan barnet föds för att kunna lägga ner hos barnet så att barnet känner lukten om barnet ska försöka sova i egen säng/vagnar). Så jag tror absolut att ett barn kan uppleva att något saknas. Även om såklart TS/pappan med sin röst och sin lukt också tidigt var en trygghet för Alfons.

Jag misstolkade väl det du skrev om att använda öronproppar, trodde faktiskt du syftade på att han skulle lägga ifrån sig barnet och dra i öronproppar för att komma undan och slippa höra. Man bör nog utveckla sitt resonemang när man skriver den typen av saker och ger sådana råd, man vet aldrig hur de tolkas.

Jo faktum är att jag också har barn som jag är mycket lyhörd inför.