Citat:
Ursprungligen postat av
lone star
Känns sådär..när jag flyttade till Uppsala så fanns det två utanförskapsområden, Gottsunda och Stenhagen. Nu efter ganska många år +10 så har flera nya mindre bra områden poppat upp. Till stor del för att det flyttat in människor med försörjningsstöd. I måndagens UNT så stod det att man nekat en person försörjningsstöd eftersom han inte bodde i Norby som han uppgav utan i Gränby. 3 områden som L politikern Mohamad Hassan uppger i artikeln som oroliga pga att man placerat människor m försörjningsstöd där var Bäcklösa,Librobäck och industristaden. De två sistnämnda var nya för mig. Br lägenheter (t ex Gimogatan)som säljs i Librobäck benämns (fina) Luthagen eftersom det är en förlängning av det området. De f-s förnämsta Uppsalaborna hade nog gått i taket om han nämnt del av Luthagen i stället för Librobäck. Librobäck är egentligen bortanför och ett industriområde. Industristaden är ett väldigt centralt område. Tippar det är den sista delen som byggts närmast centralstationen, efter Kungsgatan som påverkat mest negativt. Jämfört med de 2 förstnämnda så har på 10-12 år en utökning skett, enligt mig, av följande områden med invandrarproblematik. Du vill inte röra dig där nattetid; Övre Salabacke gränsande mot Årsta,Gränby,Nyby,Kapellgärdet,del av Höganäs, Industristaden,Bäcklösa,Librobäck.
Sävja? Har kanske missat nåt område..men det börjar vara svårt bo tryggt i Uppsala. Kan nämna att gatorna är väldigt tomma nattetid. Tror Pelling och co börjar våndas för allt nybyggt som snabbt gått överstyr. Den gigantiska Sydöstra staden de planerar för..Vem vet? Det kanske blir en skräddarsydd no-go zon.
Känner till Uppsala väl från studentåren samt bodde där i ca tio år därefter. Knappast att Librobäck ska räknas till Luthagen, snarare i så fall en förlängning av Stabby, om ens det. Gränsen för bortre Luthagen går vid Ringgatan.
Det har varit en rejäl chock att återkomma till denna min undomsstad. Gigantiska höghusområden i gamla industriområden som Boländerna ( nu Industristaden) och i Librobäck. De tidigare så lantligt fridfulla områdena kring Rosendal är nu totalförstörda av höghusbyggen. Så täta att grannen lätt kan se vad man äter till frukost… Längs med vägen ner mot Sunnersta skjuter, på Sveriges bästa åkermark, höghusområden upp som svampar. Och nu ska ett gigantiskt bostadsområde byggas söder om staden, intill det förut så idylliska Nåntuna. Villaägarna där är inte glada att få ännu ett troligt invandrarnäste på halsen, illa nog med Sävja strax intill. Genom bekanta har vi hört om stadens negativa utveckling, där de bodde tidigare i Löten, men de har nu lyckats flytta eftersom även detta tidigare ok område blivit alltmer Mena-infesterat och otryggheten ökat genom närheten till Gränby och Kvarngärdet-områden som jag ofta och utan oro cyklade igenom under studentåren. Nu skjuts det där titt som tätt och lägenheterna är fyllda till bristningsgränsen med icke folkbokförda…( Vår bekant jobbade i fastighetsbranschen och kände väl till problemen.)
Jag minns ännu klart mitt ” Jimmie-moment”. Jag ville att barnen skulle få uppleva en uppsaliensisk Sista april ( Valborgsmässoafton för övriga Sverige) och reste dit med dem över dagen,detta kan ha varit ca åtta år sedan. Vi hade viftat med mössorna i backen, lyssnat på OD utanför universitetet och strosade nöjda ner mot stadens centrum, allt hade känts traditionellt uppsaliensiskt och gemytligt svenskt. Vi gick över ån och svängde in på gågatan och jag tvärstannade! Chocken och kontrasten var total. På en sekund hade jag lämnat Sverige och befann mig nu i Mellanöstern. Framför mig , så långt jag kunde se den fullpackade gågatan framåt, fanns inte en enda etnisk svensk. Det enda jag såg var svart hår eller slöjor. Där och då begrep jag tillslut att mitt land var för alltid totalt förändrat och skrämmande främmande.
Vi hade tidigare planer att efter pensionen åter flytta till vår ungdoms fina stad, men den staden är för alltid borta. Det finns dyra enklaver kvar, som Kåbo och Norby, men stiger man utanför dem är multikulti totalt dominerande och ej enbart bekvämt förlagd till Gottsunda ( eller Gettosunda som vi kallade det ). Tyvärr blir nog drömmen att bo våra sista år i Uppsala enbart en dröm, vi får lov att istället försöka finna en stad i Mellansverige med så få Mena som möjligt ( om en sådan plats är möjlig att finna) eller flytta ut på landet.