Hanka sig fram på a-kassa

Jag förespråkar verkligen inte att man skall leva på skyddsnätet, men jag stoppar ingen som vill försöka. Man skall dock betänka att man väldigt snabbt riskerar att bli helt ointressant för många arbetsgivare och därmed tvingas börja om från botten med ett riktigt skitjobb när man utförsäkrat sig.

Tack för all input hittills. Mycket värdefull information. Jag tolkar det som att a-kassan inte ligger på så värst hårt? Inte jagar en med blåslampa, typ?

Nej.

Ett telefonsamtal på 5 minuter efter 1-2månader, sen efter 6 månader till typ.

Orkar man inte med dem så säger man bara att man jobbar eller är sjuk den dagen de ringer så dröjer det bpn månad till 😀

Man mår skit av arbetslöshet. Hamnar utanför. Efter en tid börjar man känna sig mindre värd än de som gör rätt för sig och man blir psykologiskt svag. Fattigare som arbetslös än med ett arbete är bara en del utav det hela. Just det mentala är värst. Att gå på möten med massa andra arbetslösa. Man känner sig som en del av svaga människor.

Det är INGET jag rekommenderar dig. Efter en tid har du helt glömt av hur en normal rytm ser ut för de som arbetar. Du är ledig hela tiden. Ledigheten börjar bli mindre och mindre njutbar då den är konstant och inget särskilt längre. Medan andra lever ett normalt liv med arbete, social kontakt och åtnjuter nöjen för sin lön gör du annat. Du börjar tänka på hur vänner, familj och främlingar ser på ditt värde även om de inte säger något börjar du tänka att blickarna säger det istället. Du blir omkring skickad till diverse idiotställen där du ska arbetsträna eller gå efterblivna kurser som ska "få igång dig" igen. Efter ett tag börjar du tänka att du nog inte vill ha det så längre.

Då börjar skiten. Du har tappat din "mojo" du är inte längre den där arbetssamma människan. Motionerat har du skitit i. Fet, socialt handikappad och med ett stort hålrum i ditt CV står du nu i konkurrens med massa andra, som INTE har dina nyfunna handikapp och du finner det svårt att komma på banan igen.

Tänk en gång till om du verkligen vill göra detta TS.

Väldigt bra inlägg här. Det är här som Flashback är som bäst. När det kommer in skärpta människor med genomgången erfarenhet som berättar hur det ser ut.

Det blir ingen skön ledighet och myndigheter är värdelösa. Skulle i så fall rekommendera dig att antingen skaffa ett deltidsjobb eller spara undan av din heltidslön och lev av dem pengarna när du tar ett uppehåll, utöver semester då såklart.

Tack för alla kloka synpunkter. Jag är ännu i valet och kvalet hur jag ska göra.

Det viktigaste du måste förstå är att du måste uppvisa rätt politiska åsikt. Verkar du allt annat än röd, så är du körd rent ekonomiskt.

Vet inte riktigt i vilken tråd jag ska posta den här frågan så mod får gärna flytta den om så önskas.

Har gått på A-kassa dom senaste 2 månaderna ungefär och undrar vad man kan förvänta sig av uppföljningssamtalet med arbetsförmedlingen som tycks vara standard att ha efter ca 6 månader? Kan det bli aktuellt att man försöker tvinga mig till något som är ännu mer meningslöst än att sitta och ljuga ihop aktivitetsrapporter varje månad? Kan det bli tal om att jag måste söka hänvisade tjänster eller ännu värre tvingas infinna mig personligen på någon tramsig aktivitet som syftar till att göra mig till en bidragande medborgare igen vad det lider..?

[quote=narniafinnsinte|77779245]Man mår skit av arbetslöshet. Hamnar utanför. Efter en tid börjar man känna sig mindre värd än de som gör rätt för sig och man blir psykologiskt svag. Fattigare som arbetslös än med ett arbete är bara en del utav det hela. Just det mentala är värst. Att gå på möten med massa andra arbetslösa. Man känner sig som en del av svaga människor.

Det är INGET jag rekommenderar dig. Efter en tid har du helt glömt av hur en normal rytm ser ut för de som arbetar. Du är ledig hela tiden. Ledigheten börjar bli mindre och mindre njutbar då den är konstant och inget särskilt längre. Medan andra lever ett normalt liv med arbete, social kontakt och åtnjuter nöjen för sin lön gör du annat. Du börjar tänka på hur vänner, familj och främlingar ser på ditt värde även om de inte säger något börjar du tänka att blickarna säger det istället. Du blir omkring skickad till diverse idiotställen där du ska arbetsträna eller gå efterblivna kurser som ska "få igång dig" igen. Efter ett tag börjar du tänka att du nog inte vill ha det så längre.

Då börjar skiten. Du har tappat din "mojo" du är inte längre den där arbetssamma människan. Motionerat har du skitit i. Fet, socialt handikappad och med ett stort hålrum i ditt CV står du nu i konkurrens med massa andra, som INTE har dina nyfunna handikapp och du finner det svårt att komma på banan igen.

Nja. Om man har rätt mindset och insett att man kan vara stark i sig själv med allt annat och kombinationer av guld så tappar man inget direkt

Det gäller att bygga en ny struktur för den som förloras om man slutar att jobba och få med bra varierade göromål ex promenader, träning, träffa folk osv och inte bara tappa greppet om sin tid och tillbringa dagarna sovandes eller framför tv eller datorn. Gör man det sjunker man som en gråsten. Gå upp samma tid varje dag, ha en viss planering om vad du ska fylla dagen med och följ den sedan. Rutiner ger trygghet och trygghet mår vi bra av.

Det är väl inget jag rekommenderar att göra, men jag har inga problem att svenskar försöker utnyttja systemet. Själv tjuvåker jag i kollektivtrafiken de gånger jag åker. När jag jag jobbade på ett annat ställe då jag dagligen åkte buss och vagn så betalade jag inget på flera år, har nog sparat 15-30 K på detta under de åren. Jag ser det bara som att jag tar tillbaka en liten del av mina intjänade skattepengar. Varför ska jag inte få det gratis när somalier får allt gratis.

För att komma tillbaka till trådens frågeställning så är väl risken att man kanske gör sig oattraktiv som arbetssökande beroende på yrke. Men har man kompetens för ett bristyrke så är väl inte risken lika stor att man inte återtar sig till arbetsmarknaden.