Citat:
Ursprungligen postat av
Pansarvecket
Till skillnad mot män då?
Är en man förkyld är det en mancold, en patetiskt gnällande jättebäbis? 4 av 5 självmord är män, fler än nio av tio av dem som dör på jobbet är män, könsstympning på män är helt okej i Sverige och de tiotusentals hemlösa och uteliggarna som är män borträknade, då förstås och att unga män våldtas av pedo- och homofiler får inget utrymme alls i våldtäktsstatistiken?
När män blev sjuka var det fortfarande kvinnan som skötte barnen. Den funktionen påverkades inte vare sig mannen var frisk eller inte.
När det gäller psykisk skörhet är det mer tabu för män att tala om det än för kvinnor - vilket sannolikt förklarar en del av skillnaden mellan kvinnor och män i den delen.
När det gäller allvarlig psykisk ohälsa så är män och kvinnor lika och det är den som blir livspåverkande på allt.
Låt mig påminna dig om 86% av befolkningen anger god livskvalitet och att det är ganska lika fördelat mellan män och kvinnor -- fler män uppger dock mycket god livskvalitet. Jag ser alltså inga skäl att direkt gråta för män i frågan.
Citat:
Nä, jag ska inte räkna upp de självklara men dödligt våld i nära relationer är ju ett av vår tids viktiga frågor, för de senaste några åren har 13 kvinnor satt livet till.
De hundratals unga män som skjuts, varav någon nästintill dagligen är absolut inte lika viktiga.
Och kvinnor har mens och föder barn buhu..
Du försöker jämställa två helt skilda problematiker - det går inte.
Citat:
Men jag fattar.
Det här är den nya sköna världen, där offerskapet blivit valuta och gnäll, lättkränkthet och avplattformering är sätten vi kommunicerar på.
Och att en miljon lite drygt går på antidepressiva, MGTOW växer så det knakar och under 15% av våra unga män i den mest aktiva sexuella åldern har sex ett sexliv...
Återigen 86% anger god livskvalitet.
1 miljon är väl för övrigt skäligt med hänsyn till att 7% av männen och 8% av kvinnorna lider av allvarlig psykisk ohälsa.