ECT behandling - hur svårt att få?

När jag var inlagd på psykiatrin sist så pratade jag med några patienter som får ECT och tycker det funkar bra men att det behöver "fyllas på". Jag är just nu i ett vägskäl där jag äter en jävla massa tabletter och det känns som att inget funkar. Just nu känner jag bara att jag vill isolera mig helt, inte prata med någon bryta alla kontakter och bara sova.

Hur svårt är det att få denna behandling och vad är din erfarenhet?

Jag har själv inte fått det men jag har träffat en del människor som fått det. Det dom säger e att detta e sista alternativet efter att man testat typ allt.

Men det jag kan säga e att du kommer tappa minnet heeelt.

De e inte i närheten värt det. Du blir en grönsak, mår ok i nån månad sen in igen o göra ECT för att bli ännu mer grönsak.

Jag har själv ätit masssa mediciner även samtidigt. Idag e nästan allt borta. Jag mår 1000 gånger bättre idag än när jag åt all den där skiten. Det gäller bara att "vakna" och jobba på skiten som helt enkelt inte funkar. Ta sig i kragen helt enkelt. Livet funkar så. Gör man inte det så straffar livet dig då evolutionen bara belönar de som "kämpar". De e bara så de funkar.

Aja lycka till hur det än blir!

Oftast så bakas Ect in i tvångsvården då det används väldigt frikostligt för dom som ligger inne.
Minnet blir inte bra och koordinationen blir nedsatt.
Jag skulle säga att det är ett lotteri om du blir sjukare av behandlingen eller bättre.
En del säger att dom blivit av med minnen som när deras barn döptes eller kompisens bröllop.

Själv så känner jag folk som varit väldigt deprimerade och dom har på längre sikt inte blivit bättre.
Du blir helt enkelt en grönsak som någon i tråden redan uttryckt sig.
Dina vänner kommer bli tvungna att få berätta saker som du själv inte kommer att kunna komma ihog oftast grejer som hänt innan själva behandlingen.

Uppföljningen efter dessa behandlingar är lika med noll då du i bästa fall får en enkät skickad till dig och ingen frågar hur du mår.
Jag vet nästan ingen som fått en ect behandling utan att vara inlagd så det kanske är svårare att få den inom öppenvården?
Oftast så måste du nog säga att du är självmordsbenägen och väldigt deprimerad så får du nog ect.

Det finns väldigt mycket fördomar om ECT så lyssna inte på alla förståsigpåares mässande.

Nej det är inte så svårt, men det ska finnas indikation för det. Finns dock fler behandlingar än ect och piller mot depressivitet.

Kan tipsa om D-vitamin såhär i vinterhalvåret.

ECT ges som sista utväg på extremt deprimerade patienter där inget annat fungerar. Har själv aldrig fått ECT men känner flera som har det.

Ett par serier ECT kan bryta en väldigt djup depression men effekten är kortvarig och de flesta får antidepressiva preparat efter sin ECT behandling, hjälper inte det så kan det bli tal om mer ECT.

Man behöver inte vara slutenvårdspatient för att få ECT. De som jag känner som har fått det har fått det via den vanliga öppenvårdspsykiatrin och behandlingen utförs polikliniskt.

Vad är negativt med ECT då, jo minnesförlusten som drabbar de flesta i mer eller mindre omfattning samt att både närtid och långtidsminne kan påverkas negativt. Ju fler behandlingar desto större minnesluckor.

Min granne är ett bra exempel. Han har fått närmare 100 ECT behandlingar genom åren och har tappat ca 10 år av sitt liv.

Sverige är ett ganska så generöst land vad det gäller ECT och vi ligger tyvärr i toppen vad det gäller utförda behandlingar sett till befolkningsmängd, här kan du tom få ECT under tvång om du är intagen på LPT. Uppdrag Granskning gjorde ett reportage om ECT behandling inom den svenska psykiatrin för ett antal år sedan.

I andra delar av världen ser det dock lite annorlunda ut. I vissa länder är ECT numera totalförbjudet att utföra just pga biverkningsprofilen. I många andra länder tillämpas det sparsamt och får ALDRIG ges under tvång.

Jag har själv blivit erbjuden ECT men tackade nej eftersom jag vill ha mitt minne i behåll och inte led av depression utan ångest, vilket ECT inte hjälper ett skit emot.

Jag har samma erfarenhet. Jag lider av psykossjukdom och satt med LPT i somras och läkarstollen föreslog ECT. Jag var varken deprimerad eller kataton, så jag förstår inte hur han resonerade. Tur att jag fick tacka nej och att mitt val respekterades.

ECT hjälper bara om man är kliniskt deprimerad, alltså om man nästan helt har stelnat i rörelser och mimik. Om man bara är nedstämd och tycker att livet är jobbigt, har ECT ingen effekt alls.

Du måste få ordning på dina tankar, broder.
Ingenting annat fungerar.

Psykisk hälsa --> Psykiatri och psykofarmaka
/Moderator

Jag har fått ECT i två omgångar, totalt 18 behandlingar. Båda gångerna var jag inneliggande. Tappade minnet av de sex månaderna innan omgångarna så totalt är ett år helt bortblåst.
Hade väldigt lite effekt på mig också, har för mycket ångest med i bilden för att det ska bita. Tyvärr!
Jag tycker inte att ECT är värt det, om man väger effekt mot biverkningarna. Effekten håller sällan i sig speciellt länge heller…

Jag har fått ca 35 ECT-behandlingar totalt i tre perioder (2003-2005), o jag har för mig att jag bad om att få testa, o eftersom jag fick det i tre perioder så funkade det väl en del.

Men 10 år senare märkte jag att jag inte minns 00-talet längre.

Nu finns det alternativ som rTMS o ketaminbehandling. Ketamin har jag tagit på egen hand o visst blev man lite piggare en period efter. Tror det fortfarande är ovanligt inom vården. Men rTMS (en slags magnetbehandling) har blivit vanligare.

Det verkar bero mycket på ansvarig läkare/klinik. Jag fick ECT den första gången jag blev inlagd i psykiatrin, efter bara tre veckor kanske, och ett testat läkemedel.
Den läkaren, och hela avdelningen, var mycket positiva till ECT och sa att de sett så många som blivit bättre av det, av de själva skulle välja ECT om de blev deprimerade osv.

Andra gången jag blev inlagd så jag var jag egentligen mycket mer deprimerad samt testat en rad läkemedel, ändå föreslogs inte ECT.

Jag blev tillfälligt piggare och gladare. Och det är inte fy skam, för det kan göra att man orkar ta tag i saker och så blir det en positiv spiral uppåt. Bara att jag faktiskt kände äkta glädje för första gången på ett år gjorde mycket, blev påmind om att livet är ju helt okej.

Minnet då. Jo jag tappade minnet tillfälligt, medan behandling pågick. Dagen innan behandlingen försvann helt! Tror att det liksom inte hade hunnit gå över i långtidsminnet.
Annars inga problem i övrigt. Depression i sig försämrar ju minnet också.

Har du varit deprimerad länge tycker jag det är värt att testa! Biverkningar finns ja, men det har även läkemedel. Obehandlad depression är inte bra för hjärnan heller! Verkar som att det ffa är de som har fått många många behandlingar som påverkas negativt. En behandlingserie på typ 8 ggr tror jag finns noll skäl för oro. Lycka till ts!