Benzo-beroende! hjälp att sluta

Jag har läst en del berättelser om psyk-akuten. Och inte ens där har de någon förståelse för abstinens. De sätter diagnosen ångest och man känner sig bara missförstådd. Och det brukar inte vara särskilt lugnt på avdelningen och man vill bara åka hem för att få lugn och ro.

Det är samma sak om man söker efter att man har nollat. "Du har ångest" och en påse med några tabletter. Och gör man inte som de säger så blir de irriterade. Följer du inte våra regler så kan du lika gärna åka hem. Jag har inte upplevt någon som helst förståelse från sjukvården och bara fått ångestdiagnoser.

Det kommer gå över. Det känns inte så nu men det kommer det. Bra att du tog tag i problemet direkt och inte lät det vänta.
Vissa går år innan dem söker hjälp.
Den riktiga ATn kommer efter 3 dygn. Ifall du väntar med att ta något i några dagar så kommer du bli varse om vilket som är abstinens och vilket som är psykisk ohälsa.

Läkarmöte på bc imorn, får se hur det går. Legat på 10mg i 16 dagar nu. Tar en 10a innan sänggåendet varje kväll. Har stabiliserat på den dosen som sjuksköterskan sa. Känns ungefär som 20mg gjorde för 3 veckor sen. Så nedtrappningen kanske funkar hyfsat?


Missbrukslängd: 3,5 månad
Substanser:
Xanor/alprazolam 3mg/dag i 3 veckor.
Diazepam cirka 3månader högsta dygnsdos 40mg. Senaste 16 dagar 10mg/dygn

Målsättning: få hjälp att trappa ut de sista milligrammen med ett schema samt övrigt stöd som erbjudes.




Får se vad läkaren säger imorn, nå tips inför mötet?

Mvh

Kanon! Känns de 10 som tidigare 20 är det ett jävligt gott tecken! Minns inte om du hade det på recept - om inte, fixa ett för de sista veckorna! (enda fördelen med min enda "BC-kontrollerade" nedtrappning (som jag fuskade bort med zolpidem...) - > gratis Stess! ).

Allvarligt talat, det här kommer gå kanon. Du oroar dig mycket, tänker mycket. Nu är jag ingen psykiatriker - men någon form av samtalsstöd tror jag du skulle må bra av. Lycka till!

Lite funderingar

Vill nog ba skriva av mig lite. Man blir fullständigt uppslukad av det här när man går igenom det och i stort sett all vaken tid går åt att kontemplera kring det här. Man är rädd och man förstår inte hur man kunde hamna här.

Vården har lovat mig hjälp sista tiden i nedtrappningen och ska få riktig stesolid när ja lämnar in mina tabbar i veckan som kommer samt ett litet schema att följa. Känns ändå bättre för en hypokondriker som mig. Får ja brutala besvär har man en läkare att vända sig till.

Do’s and dont’s?


Erfarenheter och åsikter angående saker som underlättar/lindrar vid nedtrappning/utsättning av bensodiazepiner? Samt vad som bör undvikas

Funderingar på Saker som är bra under en nedtrappning av stesolid:


Försöka ha ett positivt mindset. (Det kommer att gå, många har gjort det innan mig)
Promenader/träning (i hållbar tempo/intesivitet)
Pulsen får inte gå upp för mkt.
Kosthållning (varierad hemmalagad mat)

Stödmedicinering: lergigan, propavan, theralen. Attarax? Fler förslag?
Någon som provat å tyckt att de hjälpt?

Vissa påstår att dessa antihistamin mediciner bara gör saker värre och har egna biverkningar vilket kan leda till ökad ångest och oro i sig.


Kosttillskott: agmatin, magnesium multivitaminer? Omega 3 ?


Saker som bör undvikas:
Alkohol och andra droger.
Konstant googlande om symptom och skräckhistorier.

Sluta snusa/röka dricka kaffe.



Fyll gärna på med saker om ni har egen erfarenhet, och jag vet ingens resa är den andra lik.

Har dammsugit nätet på information senaste veckorna men mkt av de man läser är motsägelsefullt. Tillexempel stod det på en amerikansk sida att man inte ska ta magnesium. Vissa tkr det e ok med en stänkare om man får panikångest osv osv.


När allt kommer omkring så är nog ingenting av dessa saker speciellt avgörande. Långsam nedtrappning är det enda som tycks råda konsensus över att det ska mildra abstinensen.



Alla inputs är av värde


Mvh

Samma här. Jag har aldrig fått abstinens av stesolid.. Xanor ja. Men det var i väldigt höga doser o la bara av tvärt (15-30st om dagen)

Låter ju helt otroligt, önskar man var likadan.

Hur länge samt hur många mg stesolid handlar det om när du inte får någon abstinens??

Det är väldigt svårt att ge råd då alla reagerar helt olika på mediciner. Jag t.ex får sällan några biverkningar av medicin och ytterst sällan utsättningssymptom (jag är lyckligt lottad). Kan hända att det var mitt schema du hittade när du hittade uttrappningsschemat på Flashback.

Om du står på 10 mg stesolid om dagen nu så skulle du troligen kunna sluta rakt av. Men det kommer säkert vara jobbigt, för vissa är det svinjobbigt, andra känner inte av det. Men du kan ju också minska med hjälp av sjukvården.

För mig funkar inte antihistaminer men det funkar för många människor eftersom att många blir väldigt trötta av dessa. Men det är också väldigt individuellt. Det är def värt att testa.

Att undvika alkohol är en självklarhet. Det är bara att sätta ett litet plåster på ett brutet ben. I min erfarenhet så lindrar det för stunden men när alkoholen går ur kroppen kommer ångesten tillbaka men med större kraft.
Att undvika koffein kan vara en idé. Vissa får lite hjärtklappning av koffein vilket kan påminna om ångestkänslor och då kanske kroppen kör igång varningssystemen trots att det inte är någon fara.

Gällande psykakuten. Om du inte orkar åka dit så kan man alltid ringa till psykakuten och prata med dem. De kan då råda dig hur du ska göra. Gissar att de många gånger säger åt en att komma in men det kan vara lättare att åka dit om de redan har sagt att de tycker att du ska komma in. Sen tycker jag att du ska ta folks berättelser om psyk med en nypa salt. Det är väldigt olika beroende var du bor och vilken psykiatrimottagning du tillhör. Jag har nästan bara positiva upplevelser men jag vet ju folk som har tyckt att det var fruktansvärt och jag har läst folks berättelser. Men jag tror att man måste uppleva det själv och inte lyssna så mycket på andra. Jag har alltid blivit hjälpt i alla fall.

Tycker att det är bra att du tog hjälp tidigt. Lycka till.

Tack för svaret, det kan ha vart ditt schema ja, hade funkat säkert om ja hade förberett mig bättre inför det. Men nu har jag iaf förberett så mkt jag kan.


Finns det nån sorts ”allmän vedertagen sanning” om hur länge jag kommer ha abstinensbesvär efter jag nollat, jag har läst att de sägs att 1 månad akut abstinens per år man tagit benso. Går det att översätta i månader och veckor typ Som i mitt fal tagit benso 3,5 månad då kommer akut abstinens vara cirka 2 veckor eller liknande? Antar att de beror på hur stor dos man tagit samt hur man trappar ned ochså.
Ingen vet ju exakta svaret såklart. Men skulle va skönt å veta ungefär vad man ska förvänta sig. man måste bara ta sig igenom det hur som.

Jag skulle säkert kunna sluta nu på 10mg men eftersom ja redan sökt i öppenvård så känns de som de lika bra å fullfölja det den vägen.

Just nu känns det bättre psykiskt än för några dagar sen, men ska ja åka in akut så e det isåfall om hjärtat börjar rusa eller nått sånt. Å då e det väl vanliga akuten man åker till? Får väl fråga doktorn i veckan.
Sånt här skit man går å nojar för. å ep å delirium verkar inte vara någon risk för mig iaf. Enligt folk här i tråden så ska de va lugnt. De drabbar folk som tagit längre tid å högre dos och inte väljer trappa ned utan kör CT.

Ja kan skriva hur mkt som helst.
Tack för din info
Ha en trevlig kväll! ni som läser

Mvh

Nu är det bara 5 dagar X 25mg
, men innan hade jag det i 8,5 år.. Aldrig känt nåt.. Men jag har en kompis däremot som hade problem ett helt jävla år.. Tror det beror på gener, samt att jag kan ersätta stesoliden med träningskickar.. Xanor har jag dock mått väldigt dåligt av när jag avslutat två gånger.. Särskilt februari 2020 när det var typ 3 dagar med sol i min stad. Höll på att ätas upp av mörkret och det kändes som aldrig nåt skulle bli bra igen.. Trappa ner och fasa ut med stess.. Kortare användning av xanor har dock ej varit ett problem alls... Men fan jag tänker på de som använt xanor dagligen i många år. Måste ju va helvetet på jorden att sluta..

Låter hoppfullt, slutade du genom långsam nedtrappning? Eller hur gick det till?

Tog så där två år, med nertrappning. Fast helt går det inte över. Man får leva med att man känner att man saknar nåt. Men värre grejer kan man ju drabbas av. Särskilt om man vet att man eg inte saknar det. Och är klarare i huvet, och har "mer kontakt med sig själv". Då får man ta denna lilla längtan....