Har droger förstört dig psykologiskt?

Tror det har att göra med flera års bortträngning av det som faktiskt är viktigt, just relationer till andra. Det lättaste under pågående missbruk var att vika undan från problem, minsta friktion i ett förhållande eller inom familjen blir övermäktigt för att jag inte är van att hantera det. Lärt mig att ”ensam är stark” trots att det sällan är sanningen.
Har svårt att acceptera att det liv jag har nu är det liv jag var ämnad att leva hela tiden, och att jag inte kan fly längre.
Kämparglöden var intensiv som satan inte minst första månaderna, men efter ca ett halvår-ett år blev det knepigare att upprätthålla den där järnviljan som driver en framåt. En egen gissning är att jakten på drogerna och jakten på själva känslan är så svår att klå rent mentalt att inget annat känns riktigt lika meningsfullt att jaga.

Jo, men det har det väl. Men det är ju alltid värst första året efter att man tagit droger, sedan lägger sig det där en hel del. Det jag upplever som svårare är tex att jag egentligen behöver medicinera mot min add när jag arbetar, men att samtidigt triggar medicinen lite av mina tidigare psykiska problem jag fått av droger. Dvs jag får ångest, dålig sömn, blir deprimerad. Därför (och av andra anledningar med) undviker jag att ta mediciner helt, men fungerar då sämre på arbeten.

Nej, däremot har de gjort många av mina år i livet mycket behagligare att leva, även gett mig en hel del livslust.

Lider man av GAD så är det värt det. Pratar om bruk av milda preparat i rätt mängd. Inga bieffekter och gör bara livet enklare/roligare.

Jag har genom åren missbrukat främst cannabis, men även varit fast i benzo under flera år, en del cs och har haft en generellt positiv syn på droger och allt vad det innebär.

Familj, nära och kära, ex och folk som har betydelse i mitt liv har alltid försökt tala mig tillrätta, men jag var förblindad av min romantisering av att "leva för ruset", krydda livet med diverse droger och en väldigt omogen syn på livet och vad som är viktigt.

Det har funnits bra tider, och väldigt dåliga tider. Nu när jag är ren från allt kan jag inte rättfärdiga mina beteenden- tvärtom så får jag enorm ångest när jag tänker tillbaka på åren. "Jag går min egen väg", och "ensam är stark" var mantra jag upprepade i mitt huvud.

Den ständiga romantiseringen av illegala substanser gjorde nog att alla vettiga människor man kommit i kontakt med tog avstånd, kvar blev människorna som också hade en liknande, och på sina egna sätt destruktiv livsstil.

Det är enkelt att tycka att "men lite gräs är ju ok, alkohol är mycket farligare". Men när gräs blir vad man vänder sig till (med total övertygelse om att man inte gör något fel) så flyr man problem som man egentligen ska ta tag i. Likt en alkoholist, likt en heroinmissbrukare. Man väljer de enkla vägarna genom sitt leverne, vilket resulterar i att man de facto blir en svagare individ.

I efterhand så märker jag hur jag blev mer antisocial av alla droger, cannabis är nästan det värsta när det kommer till den biten. Man känner inte ett lika stort behov av sociala kontakter, när det är fundamentalt för en människas välmående, och att känna sig inkluderad i stammen. Ett mönster som numera är en del av mig, men jag vet också att jag är en mer social varelse när drogerna inte längre är en del av mitt liv.

Att sitta hemma och röka bort en hel söndag är inga problem tycker man, det är ju bara en söndag. Vad annars ska man göra? Ja, vad som helst utom att sitta hemma och knarka skulle jag säga...

För att inte tala om alla pengar man lägger på skiten, som man istället kunnat lägga på att bygga upp ett välstånd.

Allt som allt, ja droger har förändrat mig psykologiskt, på gott och ont. Mest ont, då jag ser hur mitt liv blivit när jag lagt min tankekraft på helt fel saker. Tur i oturen är att jag inte är så gammal än, inte ens 30. Jag är glad att jag är helt ren idag, även om det har varit ett hårt uppvaknande. Framför allt med gräset, det var det svåraste att sluta rättfärdiga. Men det är en historia för en annan gång. Ibland måste hemska saker hända för att man ska vakna upp.

Hade jag skippat drogerna helt från början så hade jag kunnat haft ett väldigt fint liv redan nu. Haft fler och bättre relationer. Lagt mina intellektuella krafter på nyttiga saker. Mer materiellt välstånd.

Ja absolut. Jag brukade missbruka främst jonk men var nog en typisk blandmissbrukare endå.

Jag var ren i flera år och under den tiden hann jag bygga upp ett riktigt Svensson-liv. Bröt kontakten med alla pundar-kompisar och skaffade barn, jobb, hus och hela köret. Men allt var så jävla tråkigt trots att jag älskar min familj, varje dag tänkte jag på hur jag brukade leva och till slut klarade jag inte av tristessen så jag fick ett återfall och allt jag har byggt upp verkar det som att jag snart kommer förlora pga mitt missbruk.

Jag tror att om jag aldrig hade börjat med droger så hade jag kunnat leva ett normalt liv.

Droger speciellt opiater för mig har fått många andra saker jag gillade att blekna, eftersom det är omöjligt att få en sån stark euforisk känsla normalt som man just får på opiater. Det har påverkat mig väldigt negativt i livet när jag jämför olika aktiviteter & saker.

När man noddar är varm och mysig i kroppen totalt avslappnad och lugn, den känsla tar allt och är extremt beroendeframkallande och en jagande sådan. Där finns det alltid ett litet sug i bakhuvudet på mig att vilja göra om det och få känna det bara en "sista gång"

Jag hade nog varit en helt annan människa om jag inte varit så sugen att prova som tonåring...

Ciggaretter och snus var spännande redan sedan jag vara 6 år...
Plockade fimpar utanför lokala ICA med en vän. Vännen ville också få mig att snatta godis men jag kände att det var fel så gjorde det aldrig. Vågade aldrig....

14 års ålder söp vi skallen av oss ett gäng,
PRAO på ica vid 15 års ålder... Medans vi packade upp varor så packade vi ner 6-pack 3,5or i de gamla kartongerna och när vi skulle slänga dessa gömde vi alla 6-pack bakom kontainern som vi hämtade sedan efter slutat skift... Säkert 50tal 6pack med 3,5or...
Någon månad senare satt det kameror på den avdelningen men då hade vi redan slutat.. haha..
Annan prao snodde vi stockar med snus.. Säkert 10 var......

Började röka hasch 15år, lovade mig själv att aldrig prova tyngre än ecstasy och psykadelier...

Hade min första tur med psykadelia på 25i-nBOME... Hittade alla internetdroger... 18 år...
Måååånga trippar på alla möjliga kombinationer....
Moxy och 4-aco-DMT (tror jag det hette) vart en favorit.... Fyyyfan vilka visuals.. Var som att leva i en disneyfilm.......
LSD, Svamp.....

Fick prova ritalin som vi snodde av en väns syrra som hade ADHD...
WAOH, vilken kärlek vid första ögonkastet.

Amfetamin, kokain, alla nätdroger...
3-MMC.... Köpte på mig säkert ett hekto till slut.. Aldeles röd under näsan och psyket totalpajjat...
Drog i mig ecstasy, 2 gram på raken, 1 vecka totalt.
Om och om igen...

Man ska inte leka med det serotonerga systemet.....


Flyttade hemmifrån, fick hem en 10a fultjack..
PSYKOS..
In på psyket, vägrade ta pillret de villle ge mig..
Var starkt emot mediciner och piller (lol)

Hade läst om benso och ville inte fastna så det lät jag bli...
Köpte senare ändå...

Social fobi, starkt intresserad av hälsa och naturpreparat...
Tror att hälsointresset har räddat mig lite...
Vet mycket om kropp och själ....

Återhämtade mig helt. Tog typ ett år innan psykostänket var helt borta...

Trots många gram tjack och allt annat så har jag alltid arbetat och klarat mitt liv.
Levt dubbelliv som det kallas...

Mycket omtyckt på jobbet, duktig på det jag gör....


Nu sitter jag här och skriver... Fick precis hem en 10a pregabalin.
Endast tagit i kombination med tjack förr, men nu endast pregabalin..
Rätt mysigt ändå, snudd på nodd ett tag......


Tror jag har blivit bensoberoende... Gillar det EJ.
Avtändningskänslorna har börjat komma för sedan typ en månad sedan...
Vill vara fri från droger men ständigt söker jag mig till mer.....
Har käkat mer än vad jag tänkt på ....
Till en början var det ju bara för att kunna sova efter tjack...
Sedan blev det mer, nästan varje dag... Tänkte inte ens på det..
Nu torsk.......

Jaja, vi får se vart detta leder.....

Önskar att droger aldrig fanns..

Mår rätt bra trots allt. Trodde att allt serotoninmissbruk skulle pajja mitt mående mer men det kanske det har gjort...
jaja. Lyricaflumm... Köpte endast för att kunna kombinera med tjack men tjacket har inte rullat hem i brevlådan ännu....

Aja.. Tja.........

Jag drar fortfarande nytta av att ha brukat. Jag vet idag att människan kan känna känslor som jag inte visste fanns innan droger. Lite av de känslorna har jag lyckats hålla kvar i nyktert tillstånd. Jag vet även att det finns tillfälligt bra känslor på piller om jag blir sugen. Bara att veta det gör mig gladare. Det har inte fått mig att bruka mer.

Till en början efter att slutat var nog min hjärna fortfarande lite lummig men inte nu. Har mer koll på vad jag gör num är kontrollfreak, men gjorde inte något riktigt dåligt på sk medicinska droger heller.

Kroppen är en annan historia. Har haft svårt att få saker i balans efter att ha slutat. Kroppen mådde bättre än någonsin under missbruket. Tyvärr.

Den drog som förstört absolut mest i mitt liv är alkoholen.
Finns ingen annan drog som förstör så mycket både fysiskt och psykiskt, sen att det i princip är den enda drogen som är rejält personlighetsförändrande gör ju inte det hela bättre. Så många pinsamma saker man sagt/gjort under påverkan av nervgiftet som man aldrig sagt/gjort på andra droger. Förstört många relationer m.m.

Var det värt det i efterhand? Sjukt trist att fucka upp sin mentala hälsa för resten av livet pga droger.

Jae, alltså, LSD-tripparna kan jag nog känna var rätt så värd det ändå, även om vi utgår från att det var enkom dessa som ställde till det mest.
Antagligen var det de som ställde till det mest.

Tripparna på LSD är förmodligen de mest intensiva upplevelser jag haft i hela mitt liv, och bland de mest meningsfulla också.
Minns särskilt den trippen då jag var så rädd. Ack vad rädd jag var, kände mig hånad av demoner som höll i mina möbler och hela hemmet.
Men det klickade ändå att rädslan i sig inte var farlig, och att jag hade ett val gällande om jag skulle vara rädd eller inte.

Så sedan dess känner jag ändå att jag haft verktyg för att hantera ångest. Inte för att jag haft mycket ångest innan dess, men det har inte varit några tillfällen då jag varit rädd för rädslans skull eller så.
Däremot har jag ju varit psykotisk innan jag började på antipsykotiska och varit övertygad om att hela klassen eller arbetsplatsen varit ute efter att konvertera mig till satanist och liknande grejer.
Och vem är inte åtminstone lite orolig för den sakens skull, så säg?

Sedan är det kanske inte helt säkert att jag är permanent skadad heller, skulle jag vilja hoppas.
Oklart om jag kan bli helt fri medicinen, men om möjligt så skulle jag nog vilja gå ner till 1mg igen istället för 2mg, för att se om jag blir ännu lite piggare och får bättre studiedrift.
Får se om jag testar ta bara 1 per kväll en vecka och ser hur det går.

Hur känns ett riktigt bra benso rus rent psykologiskt?