Har droger förstört dig psykologiskt?

Droger påverkar människan på olika sätt. Alltifrån det fysiska till psykiska. En del blir smalare och förstör sin kropp, andra får hjälp för sina symptom mot ett pris.

Tolkar jag mina känslor rätt, så har psykadeliska och gräs inte påverkat min livsglädje och livslust negativt efter bruket. Då tänker jag både kortsiktigt och långsiktigt.

Efter alkohol, opiat och cs bruk får jag helt andra känslor. Jag vill inte göra något förutom att sova. Sova bort livet. Där är livsviljan noll och psykologiskt mår man kass. Det går över efter några dagar. Tar du det igen, tätt på, då blir priset bara dyrare.

Hur har droger påverkat er livsglädje och livslust? Då tänker jag inte under ruset, utan efteråt i ditt nyktra tillstånd.

Brukade frekvent hasch från 17 års ålder tills jag var runt 23. Även en del spice i yngre dagar, och några tyngre trippar på LSD i 22-års åldern. Doser på 600-1000ug några gånger.

Numera måste jag gå på risperidon för att jag annars lätt blir aggressiv och paranoid, hör röster och ser märkliga färger och mönster.

Det lät illa. En sådan verklighet låter inte kul. Var det så när du brukade det med jämna mellanrum också?

Inte direkt. Gått från att använda dagligen till enbart på helger. Har fler vänner pga att jag en kväll på benzo bjöd in massa folk som jag inte träffat på väldigt länge på fest hos mig. Har mer pengar än majoriteten av mina vänner(vet inte om det hör till diskussionen dock).

Ångest hade jag när jag rökte varje dag. Nu röker jag aldrig längre, enbart CS.

Hmm benzo har jag inte så mycket erfarenheter med. Tagit det nån gång mot sömn, kändes skönt efteråt.

CS ger dock en jobbig morgon dagen efter. Ofta är aptiten dålig under kvällen och kickarna höga, så landningen på morgonen känns.

Beror ofta på hur du "sköter dig" under ruset. Ser alltid till att äta och att få i mig alla vitaminer osv. Resorb varannan timme + magnesium. Har säkert 20+ kosttillskott hemma till när jag kör.

Mår sällan dåligt dagen efter... även de gånger jag kört på runt 50h.

Den psykologiska inverkan är nog subjektiv, något du antagligen inte kommer få ta del av

Mycket möjligt, jag vet inte.
Det var inte förrän runt november 2020 jag fick totalt psykbryt och insåg att jag behövde hjälp.
Var på yrkeshögskolan och skulle komplettera någon kurs. Hade druckit två små glas whiskey kvällen innan.
Jag var fullt övertygad om att läraren var gay och stötte på mig, och såg blod rinns från väggarna. Sedan när jag kom hem och skulle sova så såg jag som en ande framför mig som bytte skepnad och ständigt hånade mig med "Inte kan väl du..." och "inte skulle väl jag...".

Inte jätteobehagligt då det inte var i närheten av vad jag upplevt på svamp och LSD (som när toaletten var full av demoner som skulle suga in mig i den när jag hade fullt upp med att spy, och när möblerna hölls i av stora andar i parallella dimensioner som retade mig), men det var ändå så verkligt att jag morgonen efter gav med mig och ringde psyk akut och var villig att testa mediciner.

Men nu är det väldigt bra, på 20mg risperidon varje kväll.
Brukar bli lite mer lättirriterad dagen efter om jag glömmer ta det en kväll, men annars är det stabilt.
Saknar de starka upplevelserna en aning, eftersom det ändå liknade tillståndet man är i på LSD. Det var som att trippa gratis.
Men det blir påfrestande när hela vardagen handlar om att gå på lina för att inte falla ner i ett djupt tvivel.

Jadu abstinens har du iaf.
Sluta rök gräs medans du kan. Allt knark kostar bara pengar och är himla onödigt att hålla på med.

Lvu 9 år I barndomen är nu 35år och är inom rättpysk sen 3år bakåt. Enda positiva är att jag lever och har laro.

Tungt missbruk och flera lvm mellan 2013-2019. Är en av säkert få, som är helt återställd idag. Känner förvisso sug någon gång i månaden men har varit ren i över två år nu. Tagit körkort, skaffat mig ett ok jobb och ser en ljus framtid.
Den psykologiska konsekvensen kan möjligen vara att relationer inte känns lika viktiga längre, jag kämpar aldrig lika hårt för något relationsmässigt till vänner/familj som jag kämpade för att få tag i droger. Ger lätt upp liksom och drar mig undan som jag gjorde då.
Har desto fler mardrömmar om att jag är påverkad och att min omgivning dömer mig hårt efter detta.
Känner att folk omkring mig kan se och vet om hur jävligt det har varit trots att risken för detta är i princip noll i den nya staden jag bor osv. Paranoia light?
Bär på mycket skuldkänslor gentemot min familj och har ångest över ”förlorad tid”.
Utöver det, helt återställd. Fortsätt kämpa ni som håller er rena.
TS, undersök om det är en underliggande depression som gör att du vill sova bort dagarna (som kan hjälpas med medicin eller terapi nån gång i veckan). Det är inte normalt, jag upplevde snarare att jag behövde få en jävla massa uträttat efter att jag blev ren och hade legat i sängen mer än tillräckligt.

Tråkigt att gå på Risperdal. Varför inte Abilfy?

Det hade jag valt hellre. Har du testat?