Någon man med EIPS eller eventuell kunnig person?

Är i en pågående utredning för EIPS(borderline).
Mina funderingar är mest gällande behandling och ifall mina symptom eventuellt stämmer in.
Är även öppen för diverse frågor ifall någon skulle ha det.

Värt att notera är att ifall man inte känner mig framstår jag som väldigt proper, vältalig, lugn samt något introvert.
Känner man mig är jag den stolliga, spontana/impulsiva, påhittiga, vännen man kan rådfråga om exempelvis relationer eller han som ofta är lite frånvarande/i sina egna tankar.

Har i alla fall X antal år haft aningar om att jag kan ha 'lite' psykiska problem.
Alltid känt mig utanför även om jag varit delaktig, ej heller känt större samhörighet med någon. Speglar enbart personen i fråga såpass bra att man oftast blir omtyckt.
Jag har extremt svårt att kontrollera mina impulser, har ett bra konsekvenstänk men väljer att helt enkelt inte agera på det för den mesta tiden.
Många i min närhet skulle förklara mig som oerhört självdestruktiv.
Detta har förstås satt mig i mindre roliga scenarion genom åren...
Ingen större respekt för vissa lagar och regler samtidigt som jag förstår att de existerar.
Har ibland funderat på ifall jag skulle vara antisocial i och med min oförmåga att känna skuld vid lögner och vissa aktioner.
Blir jag dock påkommen med att ljuga(även om det händer ytterst sällan) känner jag oerhörd skuld.
Jag vet däremot inte om ångesten är för att jag blev påkommen, eller om jag faktiskt känner skuld?

Återkommande kraftig ångest även om det största problemet är en oerhört svårkontrollerad ilska som övergår till att hela min dag blir förstörd för minsta lilla.
Här tänker ni säkert att det kan bero på att jag tidigare brukat AAS, men jag kan konstatera att så inte är fallet. Mina problem med aggression har varit ett problem sedan jag var liten.
Men som jag nämnde kort tidigare framstår jag som lugn bland folk jag inte känner. Har nog aldrig riktigt släppt garden bland folk som jag inte känner när jag blir arg.
Kan dra ett exempel på hur min ilska kan yttra sig så ni förstår vilken nivå det är på:
Jag försöker sätta i mig linserna på morgonen, jag får i den ena.
Men ’’den förbannade högra hor linsen vägrar att gå i som vanligt trotts att jag gör på exakt samma sätt varje gång’’.
Svartnar för ögonen och möjligen slår jag i någonting, sen är eventuellt hela dagen förstörd, blir helt kall/likgiltig.
Har aldrig fysiskt skadat någon(bortsett från kampsport) även om jag kan bete mig hotfullt.

Har tidigare haft ett väldigt promiskuöst leverne.
Kan enkelt ställa diagnosen sexberoende på mig själv, jagar alltid det extrema.
Tidigare/återkommande alkohol/drogproblematik.
Möjligtvis något själv åsamkat ärr som jag inte är direkt stolt över... Gör mina mest idiotiska saker när jag druckit alkohol.

I tidig förälskelsefas är jag helt manisk/besatt, går även oerhört snabbt allt. Kan genuint känna att jag älskar personen redan efter två veckor, åsidosätter allt som är viktigt i livet åt just denna utvalda person. Sen kan det skifta lika snabbt och plötsligt står jag där med halva foten i ett förhållande utan att känna något alls för personen.
Oerhört jobbig sits och känner ångest såhär i efterhand för de töserna som fått genomlida det...

Som tidigare nämnt är jag bra på att spegla personer 1 on 1. Har svårt att vara ny person i sammanhang där det är flera nya personer, men är väldigt duktig öga mot öga.
Var väldigt blyg som ung så analyserade exempelvis alla sorters filmer och serier för att lära mig hur jag skulle handskas med tjejer (ja just det motsatta könet har varit min största drivande faktor här i livet) men även bland diverse folk.
I och med denna konstanta spegling känns det som om jag aldrig riktigt utvecklat en egen identitet, anpassar mig alltid efter olika personer och är aldrig riktigt jag. Enbart i förhållanden och inom familjen jag kan visa mitt rätta jag, men även där är jag inte riktigt jag.
Kan vara manipulativ om jag vill, är oerhört misstänksam till min natur så blir sällan manipulerad själv. Förstår ofta ifall någon har en dold agenda eller så antar jag att de har det.
Oerhört överanalytisk och övertänker det mesta.
Detta övertänkande som bidrar till ångest.
Har varit med om så extremt mycket ångestladdade och pinsamma saker i mitt liv så har nästan alltid haft problem med sömnen. Känns som om att min hjärna alltid går i 190.
Är därav i behov av sömnmedicin som jag får utskrivet av läkare, dock börjat bruka imovane dagligen utöver de medicinerna jag redan använder.

Jag har säkerligen missat någon/några väsentliga punkter men fråga på ifall det är något jag kan tillägga till dessa symptom eller annat.

Nu till mina funderingar…
1. Har för mig att EIPS behandlas i grupp, jag har dock svårt att se hur detta ska hjälpa en person som mig med min problematik? EIPS diagnostiseras främst hos tjejer, hur smart är det att sätta mig där?
Ifall jag inte skulle varit ett förhållande skulle jag sett detta som den ultimata jaktmarken. Ser även bra ut så har svårt att se att detta är en bra kombination. Och vad talar man ens om?
2. Symptom hos vissa personer med EIPS är bland annat problem med droger och alkohol. Vad händer ifall man får ett återfall under behandling?
3. Kan man verkligen lära sig att kontrollera dessa känslor? De är så oerhört starka så jag har personligen svårt att tro det.
4. Finns det några tips ni har jag kan börja försöka nyttja redan nu? Psykiatrin är inte direkt supersnabba.

Hade inte skrivit detta om jag faktiskt inte velat ha en förändring, så ta det i beaktande.

Hej arbetar inom psykiatrin, har inte patientgruppen EIPS, men kan försöka svara lite kort.

1 Behandlingen ser nog lite olika ut beroende på län, mottagning och vilka problem du har. Vid EIPS är det oftast ERGT behandling. Är en gruppbehandling för både kvinnor och män med fokus på kännsloreglering (minska risken för impulser osv). Kan säkert vara vanligare hos kvinnor, men enligt min erfarenhet är det ganska många män som har den diagnosen också.

2 Skulle gissa att det är olika från mottagning till mottagning samt person till person. Vid återfall kan det bli aktuellt att avbryta/pausa behandlingen och ha fokus på missbruksproblematiken istället.

3 Ja det finns hjälp att få. Om du är tillräckligt motiverad och mottaglig till att vilja ha hjälp med dina problem. Krävs mycket av din tid och regelbundenhet för bästa effekt samt att du har en någorlunda stabil tillvaro.

4 Läs gärna på lite i förväg om ERGT och vad som kommer krävas av dig. Håll dig ren och lägg ifrån dig flaskan, oftast provtas personerna (frivilligt såklart) innan det bestäms om det blir aktuellt med behandling.

1. Jag gick i DBT-behandling i grupp och individuellt. Det handlar mycket om känslor, känsloidentifikation, ångestahntering, hur hjärnan funkar mm. Man får hemuppgifter där man tex ska ta en händelse i veckan och beskriva enligt vissa typ formulär som på olika sätt har lärdomar och hjälp inför framtiden. Man arbetar mycket med medveten närvaro och medvetenhet i stunden och om sin problematik. Vad jag vet är DBT en mycket framgångsrik behandling för borderline. Att du är kille spelar ingen som helst roll för behandling i grupp, även om det kanske känns ensamt om du är ensam kille.

2. Beroende är något man jobbar mycket med (eller mot) och i alla fall i min behandling var det bara ytterligare ett beteende man jobbade med att förändra. Dvs återfall eller ej så jobbades det med det utifrån situationen. Beroende hindrade inte behandling för mig. Det kanske skiljer sig från mottagningar, men eftersom man i alla fall i DBT jobbar med självskadebeteende som har samma funktion för hjärnan som beroende kan jag inte tänka mig det är något hinder.

3. Tanken är inte att du ska förändra dina känslor utan ditt beteende/ovanor kring dina känslor. Det krävs givetvis att du faktiskt självmant anstränger dig, men med rätt behandling är det inte omöjligt att lära sig leva funktionellt och med känslorna "under kontroll".

4. Det du beskriver om linserna på morgonen är ett utmärkt ställe att börja ta kontroll. Du vet redan före det händer att det är en situation som kan leda till det beteendet du beskriver. Tanken med DBT-behandling är att man liksom stoppar situationen innan den gått överstyr, att man redan innan det händer är medveten om vad som kan hända och arbetar med olika tekniker, tex mindfullness för att inte gå över den där gränsen.

Obs, jag talar ur perspektivet borderline som behandlats med DBT. Det finns andra behandlingar, men vad ajg vet bedöms DBT som en av de mer framgångsrika för just borderline.

Tack för svar!

Skönt att det verkar vara relativt mixat då.
Vet inte hur bekväm jag hade varit som ensam kille, föredrar att inte stå i rampljuset.

Jag förstår, verkar vettigt.
Ja motivationen kommer och går. Ibland är jag helt tillfreds med hur jag är samt ibland raka motsatsen. Svåra biten är att kontinuerligt forsätta påminna sig om varför man går igenom processen antar jag.
Ja just nu är det inget större problem, har en partner som vaktar mig likt en hök.
Skall läsas på om ERGT.

Tack återigen! //Runepl8 out!

Hej och tack för svar!

Låter lite läskigt minst sagt. Fördjupar mig sällan i vad den bakomliggande faktorn till ångesten/ilskan är, alltid varit lättast att trycka undan med mer ilska.
Dock ser jag fram emot att uppleva hur det verkligen går till.

Bra att de inte försöker sopa beroendeproblematiken under mattan i alla fall.
Har för närvarande läget under relativt stor kontroll, men känns bra att det i alla fall finns någon form av trygghet.

Okej jag förstår.
Kan enbart förestsälla mig all tid och energi som kommer krävas utav mig för att hålla dem i schack. Spännande med en större utmaning däremot!

Så att redan nu börja med att kartlägga saker som triggar mig verkar vara ett bra alternativ.
Ja med tanke på hur mycket tid jag i dagsläget lägger på att överanalysera allt annat så tänker jag att jag borde kunna prepparera mig inför de scenarion som triggar mig.

Tack, må väl!

Tack för detta inlägg. Kändes som ett utdrag från min dagbok. Kämpar hårt för att få hjälp av psyk och det du beskriver kommer hjälpa mig i mitt sökande. Är så förbannat svårt att få hjälp om man får vredesutbrott(Om än ett tyst sådant) vid minsta motgång.

Ja vi är en minoritet som tyvärr inte prioriteras i första hand...
Kul att mitt inlägg var till behjälplighet. Hoppas att framtiden blir ljusare för dig och likaså för mig.

Önskar dig all lycka!

EIPS är det ett nytt namn för Borderline?

Ja, det står för Emotionellt Instabil PersonlighetsStörning. Tidigare benämnt Borderline.

Tack. En diagnos utan skarpa gränser således.

Hoppar in här i gammal tråd. Känner igen mig väldigt mycket i det mesta du skriver. Fick diagnosen som 25-åring men den togs senare bort i ny utredning. Nu har den satts igen efter en tragisk och uppslitande händelse som triggats av alla de där beteendena du beskriver. Hoppas du fått bra hjälp och kommit en bit på väg!

Om du är en självständigt tänkande och reflekterande människa så är sanning att vården inte kan hjälpa dig alls med dina symtom. De kan i regel bara förvärra människors olika tillstånd. Du är ju du och vem är det tänkt att du ska bli...

Du får helt enkelt lära dig att ignorera dina besvär. Känner du någonting som återkommer = fuck it. Känn inte så. Behöver du hjälp så fråga mig.