Jag ser hela tiden trådar om varför läkare alldrig vill skriva ut Bensodiazepiner, många påstår att det är för att dem har missbruk i journalen eller för att läkarna är ohumana. Sorry för stavfel och om tråden är i fel forum önskas det att den blir flyttad till rätt plats.
Jag frågade en vän till mig som är psykatriker om varför just Bensodiazepiner är så restrektivt använt inom sjukvården speciellt inom psykiatrin, och detta inlägg är HANS synpunkter och svar till mina frågor
Varför skrivs det ut antideppresiva och neuroleptikum till folk som har ångest när vi vet att Bensodiazepiner är mycket effektiva?
Vad jag fick höra av han var att antideppresiva och neuroleptikum skrivs ut mot ångest och depression då socialstyrelsens riktlinjer inte rekommenderar behandling av ångest och depression med Bensodiazepiner pga av missbruk och felanvänding av dessa substanser. Eftersom ångest och deppresion ofta är ett långvarit problem och Bensodiazepiner bara rekomenderas att använda under en kort period så är det inte en långsiktig eller hållbar behandling. Utan behandling av ångest och deprisson ska bestå av så lite läkemedel som möjligt samt att, KBT terapi och samtalskontakt med psykolog eller annan utbildad vårdpersonal är rekomenderad. Bensodiazepiner kan vara användbara i början av en behandling då många antideppresiva samt vissa neroleptikum kan få en att må sämre i början. Vid sånna situationer kan man använda Bensodiazepiner som symtomlindring för patienten men inte som behandling.
Är det så att patienter med tidigare eller pågående missbruk inte får Bensodiazpiner?
Patinter med ett pågånde missbruk kan få Bensodiazepiner om det är nödvändigt men väldigt sällan skrivs det ut Bensodiazepiner till dessa patienter då dom har ett pågånde missbruk och felanvänding av dessa substanser är mycket hög. Till patienter med tidigare missbruk så gör man alltid en utvärdering där man överväger beroenderisk felanvänding mot patientens nuvarande situation. Ju längre patienten har varit fri från droger ju bättre såklart. Men läkare är alltid försiktiga med att skriva ut eller ger en patient Bensodiazepiner oavsett missbruk eller inte.
Om antidepressiva eller nerloeptikum inte svarar bra på patienten, är Bensodiazepiner det som kan vara lämpligast?
Det beror helt på vad patienten har provat innan och om det finns andra metoder som kan vara bättre. En patient som har testat dom flesta medeicament som inte är beroendeframkallande och inte har blivit bättre, kan möjligtvis ha nytta av en långsiktigt behandlig genom använding av Bensodiazepiner. Dock är det nästan alldrig den ända behandligen som ges utan man vill helst att patienten då har en samtalskontakt och målet är alltid att patienten ska kunna leva ett värdigt liv. Men om patienten inte kan leva ett värdigt liv och inte har svarat bra i tidigare försök kan Bensodiazpiner i mycket sällsynta fall skrivas ut som (behandling istället för symtomlindring).
Varför är just Bensodiazepiner ett stort nej inom psykiatrin?
Bensodiazepiner är mycket beroendeframkallande och det finns en hög risk för beroende även om patienten inte har varit beroende tidigare i sitt liv. Genom att skriva ut Bensodiazepiner kan beroende utvecklas och detta kan leda till mer lidande för patienten itsället för hjälp. Bensodiazepiner kan också utgöra en fara för patienten då många (speciellt dom starka Bensodiazepinerna) kan få patienten att göra saker eller agera på ett sätt som riskerar allvarliga konsekenser även i teuraputiska doser.
Men Bensodiazepiner är inte ett stort nej inom psykiatrin det är en grupp av läkemedel som väldigt sällan ges. Om vi tar ett exempel en person har huvudvärk, istället för att ge den personen en Paracetamol som skulle fungera bra så ger man den personen Morfin när en alvedon hade hjälpt vilket säger sig själv är inte bra. På samma sätt tänker man med Bensodiazpeiner att om ett läkemedel kan funka som inte är beroendeframkallande så borde det läkemedel ges istället för ett läkemedel som är beroendeframkallande och som kan ge allvarliga konsekvenser till patienten. Man värnan mer om personens hälsa genom att tänka på detta sätt. Det kan låta elakt men det är snarare tvärtom.
Jävla idiot läkare varför skriver du inte bara ut något som hjälper typ Bensodiazepiner jag mår så dåligt!
Läkaren har som ansvar att behandla en patient ovasätt hudfärg, religon, kultur, tankesätt och bakrund så som missbruk, kriminalitet, uppväxt osv. En läkare är skyldig att ge en patient den vård och hjälp som är lämplig vem det än är, och om en läkare gör en bedömning att en patient som mår mycket dåligt inte ska behandlas med Bensodiazepiner. Är detta pga både att Bensodiazepiner inte är rekommenderat för behandlig av ångest och deprisson samt att patienten kan få en mycket bra effekt av ett läkemedel som inte är beroendeframkallande. Men många läkare vet inte hur patienten mår om inte patienten säger och beskriver sina problem. Det många patienter säger är "jag orkar inte mer har så mycket ångest ge mig något som hjälper bara!" Då vet ju inte läkaren om orsaken och andra detaljer som är viktiga för att kunna ge rätt vård. Om patienten beskriver sitt problem mer utfärligt kan läkaren se vad för möjligheter det finns och om en möjlighet såsom att ge Bensodiazepiner är lämpligt har patienten såklart rätt att få denna behandling om det är nödvändigt. Men många personer svarar bra på andra läkemedel och man brukar aldrig ge Bensodiazepiner som första val om inte det är ett specilellt fall där andra metoder kanske inte är lämpliga. Ett fall då Bensodiazepiner inte är lämpligt kan vara om en patient är sjävlmordsbenägen då ska inte Bensodazepiner skrivas ut efftersom det kan användas som hjälpmedel för sucid. Men patinten kan få Bensodiazepiner i en miljö där patienten är under uppsikt om det är nödvändigt. Samma sak gäller en person som är i ett aktivt missbruk då kanske inte Bensodiazepiner är lämpligt för utskrivning men att personen kan få hämta sin dos eller ges Bensodiazepiner under en mycket kontrollerat form.
Varför vill läkare att patienten ska lida?
Dom flesta läkarna gör det dem kan för att hjälpa men många patienter är väldigt krävande och inte mottagliga för vissa behandligar för dem själva inte vill. Många patienter kräver att han/hon ska få det och det innan man ens har fått höra patientens historia. Då måste man ifrågasätta om patienten vill ha Bensodiazepiner för att må bra eller för att den behöver det. Syftet med Bensodiazepiner är inte att patienten ska må bra utan att hjälpa patienten. För att patienten ska må bra krävs det att patienten själv gör det som får han/hon att må bra. Det finns ingen snabb lösning och patinter vägrar inse det utan istället för att medverka med psykologer och läkare så blir det mer argument på argument, vilket inte leder någon vart.
Kan man inte få någon mindre beroendeframkallande Bensodiazepin?
Alla Bensodiazepiner är beroendeframkalande utan undantag men vissa är mer använda inom missbruk så som Alprazolam, Flunitrazepam och Diazepam. Han förklarade att dom Bensodiazepiner som är "mer potenta" Inte brukas ges som första val om patienten behöver Bensodiazpiner. Istället för Alprazolam, Flunitrazepam och Diazepam brukar man ge. Oxazepam eller någon liknande subtans med mindre potents dock så är ALLA Bensodiazepiner beroendeframkallande och därmed inte ges som förstaval om inte annat tyder på att den enda lösningen är behandling av Bensodiazepiner.
Jag frågade en vän till mig som är psykatriker om varför just Bensodiazepiner är så restrektivt använt inom sjukvården speciellt inom psykiatrin, och detta inlägg är HANS synpunkter och svar till mina frågor
Varför skrivs det ut antideppresiva och neuroleptikum till folk som har ångest när vi vet att Bensodiazepiner är mycket effektiva?
Vad jag fick höra av han var att antideppresiva och neuroleptikum skrivs ut mot ångest och depression då socialstyrelsens riktlinjer inte rekommenderar behandling av ångest och depression med Bensodiazepiner pga av missbruk och felanvänding av dessa substanser. Eftersom ångest och deppresion ofta är ett långvarit problem och Bensodiazepiner bara rekomenderas att använda under en kort period så är det inte en långsiktig eller hållbar behandling. Utan behandling av ångest och deprisson ska bestå av så lite läkemedel som möjligt samt att, KBT terapi och samtalskontakt med psykolog eller annan utbildad vårdpersonal är rekomenderad. Bensodiazepiner kan vara användbara i början av en behandling då många antideppresiva samt vissa neroleptikum kan få en att må sämre i början. Vid sånna situationer kan man använda Bensodiazepiner som symtomlindring för patienten men inte som behandling.
Är det så att patienter med tidigare eller pågående missbruk inte får Bensodiazpiner?
Patinter med ett pågånde missbruk kan få Bensodiazepiner om det är nödvändigt men väldigt sällan skrivs det ut Bensodiazepiner till dessa patienter då dom har ett pågånde missbruk och felanvänding av dessa substanser är mycket hög. Till patienter med tidigare missbruk så gör man alltid en utvärdering där man överväger beroenderisk felanvänding mot patientens nuvarande situation. Ju längre patienten har varit fri från droger ju bättre såklart. Men läkare är alltid försiktiga med att skriva ut eller ger en patient Bensodiazepiner oavsett missbruk eller inte.
Om antidepressiva eller nerloeptikum inte svarar bra på patienten, är Bensodiazepiner det som kan vara lämpligast?
Det beror helt på vad patienten har provat innan och om det finns andra metoder som kan vara bättre. En patient som har testat dom flesta medeicament som inte är beroendeframkallande och inte har blivit bättre, kan möjligtvis ha nytta av en långsiktigt behandlig genom använding av Bensodiazepiner. Dock är det nästan alldrig den ända behandligen som ges utan man vill helst att patienten då har en samtalskontakt och målet är alltid att patienten ska kunna leva ett värdigt liv. Men om patienten inte kan leva ett värdigt liv och inte har svarat bra i tidigare försök kan Bensodiazpiner i mycket sällsynta fall skrivas ut som (behandling istället för symtomlindring).
Varför är just Bensodiazepiner ett stort nej inom psykiatrin?
Bensodiazepiner är mycket beroendeframkallande och det finns en hög risk för beroende även om patienten inte har varit beroende tidigare i sitt liv. Genom att skriva ut Bensodiazepiner kan beroende utvecklas och detta kan leda till mer lidande för patienten itsället för hjälp. Bensodiazepiner kan också utgöra en fara för patienten då många (speciellt dom starka Bensodiazepinerna) kan få patienten att göra saker eller agera på ett sätt som riskerar allvarliga konsekenser även i teuraputiska doser.
Men Bensodiazepiner är inte ett stort nej inom psykiatrin det är en grupp av läkemedel som väldigt sällan ges. Om vi tar ett exempel en person har huvudvärk, istället för att ge den personen en Paracetamol som skulle fungera bra så ger man den personen Morfin när en alvedon hade hjälpt vilket säger sig själv är inte bra. På samma sätt tänker man med Bensodiazpeiner att om ett läkemedel kan funka som inte är beroendeframkallande så borde det läkemedel ges istället för ett läkemedel som är beroendeframkallande och som kan ge allvarliga konsekvenser till patienten. Man värnan mer om personens hälsa genom att tänka på detta sätt. Det kan låta elakt men det är snarare tvärtom.
Jävla idiot läkare varför skriver du inte bara ut något som hjälper typ Bensodiazepiner jag mår så dåligt!
Läkaren har som ansvar att behandla en patient ovasätt hudfärg, religon, kultur, tankesätt och bakrund så som missbruk, kriminalitet, uppväxt osv. En läkare är skyldig att ge en patient den vård och hjälp som är lämplig vem det än är, och om en läkare gör en bedömning att en patient som mår mycket dåligt inte ska behandlas med Bensodiazepiner. Är detta pga både att Bensodiazepiner inte är rekommenderat för behandlig av ångest och deprisson samt att patienten kan få en mycket bra effekt av ett läkemedel som inte är beroendeframkallande. Men många läkare vet inte hur patienten mår om inte patienten säger och beskriver sina problem. Det många patienter säger är "jag orkar inte mer har så mycket ångest ge mig något som hjälper bara!" Då vet ju inte läkaren om orsaken och andra detaljer som är viktiga för att kunna ge rätt vård. Om patienten beskriver sitt problem mer utfärligt kan läkaren se vad för möjligheter det finns och om en möjlighet såsom att ge Bensodiazepiner är lämpligt har patienten såklart rätt att få denna behandling om det är nödvändigt. Men många personer svarar bra på andra läkemedel och man brukar aldrig ge Bensodiazepiner som första val om inte det är ett specilellt fall där andra metoder kanske inte är lämpliga. Ett fall då Bensodiazepiner inte är lämpligt kan vara om en patient är sjävlmordsbenägen då ska inte Bensodazepiner skrivas ut efftersom det kan användas som hjälpmedel för sucid. Men patinten kan få Bensodiazepiner i en miljö där patienten är under uppsikt om det är nödvändigt. Samma sak gäller en person som är i ett aktivt missbruk då kanske inte Bensodiazepiner är lämpligt för utskrivning men att personen kan få hämta sin dos eller ges Bensodiazepiner under en mycket kontrollerat form.
Varför vill läkare att patienten ska lida?
Dom flesta läkarna gör det dem kan för att hjälpa men många patienter är väldigt krävande och inte mottagliga för vissa behandligar för dem själva inte vill. Många patienter kräver att han/hon ska få det och det innan man ens har fått höra patientens historia. Då måste man ifrågasätta om patienten vill ha Bensodiazepiner för att må bra eller för att den behöver det. Syftet med Bensodiazepiner är inte att patienten ska må bra utan att hjälpa patienten. För att patienten ska må bra krävs det att patienten själv gör det som får han/hon att må bra. Det finns ingen snabb lösning och patinter vägrar inse det utan istället för att medverka med psykologer och läkare så blir det mer argument på argument, vilket inte leder någon vart.
Kan man inte få någon mindre beroendeframkallande Bensodiazepin?
Alla Bensodiazepiner är beroendeframkalande utan undantag men vissa är mer använda inom missbruk så som Alprazolam, Flunitrazepam och Diazepam. Han förklarade att dom Bensodiazepiner som är "mer potenta" Inte brukas ges som första val om patienten behöver Bensodiazpiner. Istället för Alprazolam, Flunitrazepam och Diazepam brukar man ge. Oxazepam eller någon liknande subtans med mindre potents dock så är ALLA Bensodiazepiner beroendeframkallande och därmed inte ges som förstaval om inte annat tyder på att den enda lösningen är behandling av Bensodiazepiner.
