Vad motiverar er mest? Lycka eller frånvaron av olycka?

En kul grej att fundera över. Mitt eget liv går mest
ut på att eliminera saker som gör mig olycklig. Jag
är med andra ord ganska lycklig bara jag slipper
saker som gör mig olycklig.

Varken eller. Hedonism är min väg.

Det passar väl in under lycka?

Haha. Nej, det gör dig inte ”ganska lycklig”.

Hedonism är även min väg.

Det varierar. Ibland motiveras jag att ta en glass, ibland motiveras jag att göra havregrynsgröt.
Det går inte ge upp lycka för att få lycka i framtiden om man inte har någon lycka för tillfället.
Så ser jag på det just nu.

I Sverige: frånvaron av olycka.

Utomlands: lycka.

Delvis. Läs exempelvis Henry Sidgwick, det var han som först tog upp den hedonistiska paradoxen. Utilitaristerna hade också en hel del att säga på ämnet vill jag minnas. Kontentan är mest att det är komplicerat.

I mitt fall så är det faktiskt så, eftersom mitt liv
till så stor del har bestått av elände att eländet
har blivit normalvärdet, så när det försvinner,
så blir jag ganska lycklig.

Jag tänker att lycka inte är ett tillstånd, alltså är jag inte lycklig, jag kan känna lycka däremot, på olika sätt och jag kan också känna mig olycklig om något sker.

Frånvaron utav olycka.

Inre frid - som jag anser är den sanna lyckan eftersom den är statisk - går bara att uppnå genom att frigöra sig själv från olycka. Tillfredsställelse är alltid dynamisk och därav tillfällig, således kan man aldrig uppnå ett statiskt tillstånd genom att kontinuerligt manifestera en dynamisk effekt. Dessutom existerar en avtagande avkastning i tillfredsställelse, dvs ju mer man tillfredsställelser sig själv ju mer måste man göra det för att uppnå samma eller liknande effekt.

Detta är varför Buddhas läror är så centrerade kring att frigöra sig från lidande.

Har levt efter båda scenarios som du lägger upp.
Bäst är att inte försöka sträva efter något utav dom - missförstå mig inte, självklart ska man sträva efter att må bra. Men har man inställningen att det är mellan dessa två man parrerar sitt liv behöver man ställa om helt, antingen sin vardag, jobbsituation eller förhållande.

När ens tillvaro skapar mer saker att se fram emot och man tillåter sig själv att göra ingenting och vara bekväm med det så försvinner oftast känslan att man blir intvingad i vägskäl av 1 eller 2 - man blir lycklig by default..

Mer flum än hur jag beskrev det, men exakt det jag ville uppnå. Kul att jag inte var ensam med min åsikt.