Finns det rätt eller fel?

Det finns såklart ingen handling som är rätt eller fel i sig. Om en handling är rätt eller fel beror enbart på vad man vill uppnå med den, om den innebär rätt metod för att uppnå ett mål.

Och eftersom folk har olika mål så varierar det från fall till fall om en specifik handling är rätt eller fel. Ibland är den rätt metod, ibland inte.

håller med delvis. Är värderealist så anser att rätt och fel existerar, men är tveksam om den ska utgå från någon form av etisk naturalistisk position. Hmm, svårt.

Utveckla. Varför den ena men inte den andra?

Därför att matematik är i allra högsta grad subjektiv i den bemärkelsen att vi alltid strävar efter ett mål, det vill säga det bör vara förutsägbart och användbart (observera, detta är normativa påståenden). Vi har matematiken som redskap för att uppnå subjektiva mål helt enkelt.

Logiken å andra sidan är nödvändig för människans upplevelse, detta är alltså inte samma sak som matematik (även om matematik bygger på logik naturligtvis).

Om du ser på matematik som enbart ett verktyg så visst: alla verktyg går att använda på fel sätt. Men om du använder en skruvmejsel istället för en passare så gör du ju fel.

Med samma sätt att resonera så går logik också att använda fel, och du gör det just nu på det sätt du argumenterar.

Logik och matematik är bägge formella system som är absolut sanna som de skrivs.

Du säger att matematik bygger på logik, hur skulle du motivera det om någon satte en revolver mot din tinning och ditt liv hängde på det?

Shit, märkte direkt efter jag skrivit mitt inlägg att jag inte riktigt menade det jag skrev ang. redskap.

Min poäng var snarare att matematiken i sig är ett redskap som formas och förändras utifrån våra subjektiva mål. Den formuleringen känns bättre!

Tror vi också missförstår varandra ang. definitionen av logik. För mig är det en skillnad mellan att "tänka smart"/"vara logisk" och logiken i sig. Förstår du vad jag menar? Alla människor besitter logiken i sig, men kan fortfarande agera "ologiskt". Logiken i sig skulle jag beskriva som de principer som nödvändigtvis styr vår mänskliga upplevelse (i.e. the law of non-contradiction etc.).
Vad tycker du?

”Därför att matematik är i allra högsta grad subjektiv”

Har du något argument för denna position? Att vi som subjekt använder matematik för något av våra personliga mål gör ju inte matematik till något subjektivt. Även om det är ett normativt påstående så rör det matematikens ontologi, då det säger att något om vad matematik är.


”Logiken å andra sidan är nödvändigt för människans upplevelse (---)”

Hur då? Hur definierar du logik? Hur definierar du en nödvändig?

”(även om matemaik bygger på logik naturligtvis).”

Vad menar du med det påståendet?

Tror jag formulerade mig lite bristfälligt. Det jag menar är att matematiken formas utifrån våra subjektiva mål. Vi vill kunna förstå världen, förutsäga vad som kommer att hända, och då uppfinner vi system som tillåter oss att göra det (ex. matematiken).
Det jag menar med logik är nödvändiga villkor för människans upplevelse. Hmm, inser att det är lite svårt att förklara detta, men min poäng är att innan vi ens kan diskutera empiriska påståenden, ontologi, metafysik, måste vi titta åt epistemologi, där hittar vi logiken.
Att vi använder vår logik när vi utövar matematik.

Det går inte att svara på utan att definiera någon form av axiom (postulat som inte behöver bevisas). Exempelvis skulle man kunna postulera min favorit att alla människor har rätt till sin egen kropp, om man accepterar det följer rätt och fel helt logiskt från det axiomet.

Allt som bryter mot axiomet är fel och allt annat är rätt. Enkelt.

Exempelvis följer icke aggressionsprincipen (att det är fel att bruka våld annat än i självförsvar) direkt av axiomet. Äganderätten, avtalsrätten och större delar av brottsbalken går att härleda direkt ur axiomet.

Personligen kan jag faktiskt inte se att någon skulle motsätta sig att alla människor har rätt till sin egen kropp.

Fast min axiom säger ju att allt som llPOWERll skriver är fel! Således kan det inte stämma..

Förstår du problemet med ditt sätt att definiera moral? Ingen filosof har detta synsätt, av uppenbara skäl, då det leder till total godtycklighet.

Edit: titta bara på Kant, hur han kunde härleda moral från det rena förnuftet, eller G E Moore som tar en komplett non-naturalistisk syn på värderealism, eller på vilket sätt Derek Parfit argumenterar för en objektiv moral. Ingen av dessa herrar menar "det är bara mitt axiom, guys!", utan går till botten med hur vi kan rättfärdiga moral och etik.

Vad fyller ditt axiom för nytta? Det går dessutom att motbevisa - svenska flaggan är gul och blå. Se, ditt axiom är fel.

Du verkar för övrigt ha svårt med ordet godtycklig och dess innebörd.

Sen går det alldeles utmärkt, liberalism är härledd ur precis det axiomet.

Mycket av Kants idegrund faller om man inte anser att människor har rätt till sin egen kropp, by the way.

Fast mitt axiom säger att du har fel i allt förutom när det kommer till den svenska flaggan! Vi kan leka den här leken hela dagen om du vill, men det är precis det som är konsekvenserna av det du förespråkar. Total godtycklighet...

Liberalism är en rättighetsteori, det är inte samma sak som en normativ teori. Men visst, du kan härleda liberalism från någon form av naturrättsteori, men då låter du som en värderealist.

haha jo, men Kant kan faktiskt rättfärdiga sin tro. Eller tror du att han bara "det här mitt axiom, fuck u!" haha