Hur får man anhöriga att backa när barnet behöver hjälp?

På vilket enklast sätt kan man förklara för föräldrar om att ungdomen inte lär sig om de håller på som de gör?
Har stött på föräldrar som inte förstår sig på ångest. Så de har börjat med att köra ungen totalt sett överallt, handlar mat till denne, övernattar också. De jättefint som anhörig men nu har de varit så i snart över 1 år. Detta har förvärrat tillståndet för alla inblandade och speciellt ungdomen.
Känner att vi inte får gjort vårt jobb då detta ständiga flyktbeteende dyker upp trots att vi diskuterat saken.
Långsiktigt ser inte föräldrarna på att det blir sämre och sämre.

- Hur får man anhöriga att backa eller åtminstone samarbeta bättre? Hur kan man på bästa möjliga vis lägga fram de till dem.
-Glömde tillägga det i texten men ungdomen har ångest/rädd för att få panikångest+ tvångsmässigt beteende.

Kan någon komma med specifika svar på mina frågor. Har möte med anhöriga snart så tänkte det är dags att sätta ned foten.
Så att man som personal kan få utföra sitt arbete utan att ständigt bli motarbetad.
Föräldrarna har hamnat i tunnelseende och ser inte helheten.