Hej!
Jag har nyligen blivit diagnostiserad med GAD.
De senaste två åren har varit de mest händelserika åren någonsin i mitt liv. Stor majoritet negativa saker men de har i sin tur lärt mig en del viktiga grejer.
Jag har läst en del liknande trådar här angående KBT, men varje situation är så individuell i detaljerna att jag väljer att skriva ett eget inlägg för att få lite åsikter om min situation.
Hur som helst, jag anser att jag är en "funktionell knarkare". Mycket tack vare att jag kan gömma mitt knarkande o klara jobb och privatlivet.
Men i lördags insåg jag att jag håller på att gå över gränsen till att förlora allt. Jag var på rave och kom hem på morgonen, gick ut med min hund men därefter är det svart i minnet. Vaknar på eftermiddagen och får total panik när jag inser att min hund är borta. Jag måste ha gått ut, släppt lös hunden och sedan gått in själv.
Tackolov är mina grannar reko, de hade tagit hand om min hund Men fyfan vad jag skäms. Jag måste tillägga att min hund är mitt allt och jag skulle dö för henne. Vilket bara äter på en mer...
Jag vill allvarligt ta kål på mig, vem gör detta.
Men jag har fortfarande ett otroligt viktigt ansvar för mina nära o kära. Det är det enda som håller mig kvar och jag tror att väldigt många känner likadant.
Jag har rökt gräs/hash i 8 år, tippar på att hälften av det är dagligt bruk. Började missbruka Tramadol för 4 år sedan som jag tog i perioder, allt från 3-14 dagar i sträck med pauser emellan.
Min psykiska hälsa började gå åt helvete i samband med mina studier för 5 år sedan.
Jag fick då min första panikattack utlöst av stress och oro. Som säkerligen drogerna har utlöst eller orsakat.
Jag vet att drogerna har haft stor inflytande på formandet av mitt nuvarande psyke.
Tack vare familjen så tog jag mig till en psykolog och psykiater. Väldigt snabbt fick jag frågan om jag haft adhd utredning.
Svar, nej aldrig. Kompisar har nämnt det men jag har bara avfärdat det. Att proffsen misstänkte adhd fick mig att för först gången faktiskt kolla upp det. Insåg då att jag definitivt har adhd.
Aja,
Nu går jag på Setralin, som gjort att jag undviker tram iallafall. Däremot har jag nyligen upptäckt ett farligt intresse för lyrica, för sertalinet gör inte ett skit. Jaja, det är förmodligen för att jag knarkar annat samtidigt.
Men jag är destruktiv och i förnekelse när jag får ett sug...
Att jag måste få hjälp med mitt knarkande är klart. Men jag vet fan inte var jag ska börja.
Jag är öppen av mig och vet att jag måste vara helt öppen med min psykolog för att kunna se resultat av terapin. Men jag upprätthåller skenet även för psykologen för att jag är rädd för konsekvenserna av att erkänna missbruket.
Psykologen har sagt hon har tystnadsplikt sålänge det inte rör brott som ger mer än 2 års fängelse. Men hon nämnde inget annat. Jag förstår ju själv att om jag erkänner ett missbruk så är psykologen tvungen att agera. Men ingen verkar definitivt veta vad konsekvensen av erkännandet är.... Eller?
Vad fan ska jag göra...
Jag har nyligen blivit diagnostiserad med GAD.
De senaste två åren har varit de mest händelserika åren någonsin i mitt liv. Stor majoritet negativa saker men de har i sin tur lärt mig en del viktiga grejer.
Jag har läst en del liknande trådar här angående KBT, men varje situation är så individuell i detaljerna att jag väljer att skriva ett eget inlägg för att få lite åsikter om min situation.
Hur som helst, jag anser att jag är en "funktionell knarkare". Mycket tack vare att jag kan gömma mitt knarkande o klara jobb och privatlivet.
Men i lördags insåg jag att jag håller på att gå över gränsen till att förlora allt. Jag var på rave och kom hem på morgonen, gick ut med min hund men därefter är det svart i minnet. Vaknar på eftermiddagen och får total panik när jag inser att min hund är borta. Jag måste ha gått ut, släppt lös hunden och sedan gått in själv.
Tackolov är mina grannar reko, de hade tagit hand om min hund Men fyfan vad jag skäms. Jag måste tillägga att min hund är mitt allt och jag skulle dö för henne. Vilket bara äter på en mer...
Jag vill allvarligt ta kål på mig, vem gör detta.
Men jag har fortfarande ett otroligt viktigt ansvar för mina nära o kära. Det är det enda som håller mig kvar och jag tror att väldigt många känner likadant.
Jag har rökt gräs/hash i 8 år, tippar på att hälften av det är dagligt bruk. Började missbruka Tramadol för 4 år sedan som jag tog i perioder, allt från 3-14 dagar i sträck med pauser emellan.
Min psykiska hälsa började gå åt helvete i samband med mina studier för 5 år sedan.
Jag fick då min första panikattack utlöst av stress och oro. Som säkerligen drogerna har utlöst eller orsakat.
Jag vet att drogerna har haft stor inflytande på formandet av mitt nuvarande psyke.
Tack vare familjen så tog jag mig till en psykolog och psykiater. Väldigt snabbt fick jag frågan om jag haft adhd utredning.
Svar, nej aldrig. Kompisar har nämnt det men jag har bara avfärdat det. Att proffsen misstänkte adhd fick mig att för först gången faktiskt kolla upp det. Insåg då att jag definitivt har adhd.
Aja,
Nu går jag på Setralin, som gjort att jag undviker tram iallafall. Däremot har jag nyligen upptäckt ett farligt intresse för lyrica, för sertalinet gör inte ett skit. Jaja, det är förmodligen för att jag knarkar annat samtidigt.
Men jag är destruktiv och i förnekelse när jag får ett sug...
Att jag måste få hjälp med mitt knarkande är klart. Men jag vet fan inte var jag ska börja.
Jag är öppen av mig och vet att jag måste vara helt öppen med min psykolog för att kunna se resultat av terapin. Men jag upprätthåller skenet även för psykologen för att jag är rädd för konsekvenserna av att erkänna missbruket.
Psykologen har sagt hon har tystnadsplikt sålänge det inte rör brott som ger mer än 2 års fängelse. Men hon nämnde inget annat. Jag förstår ju själv att om jag erkänner ett missbruk så är psykologen tvungen att agera. Men ingen verkar definitivt veta vad konsekvensen av erkännandet är.... Eller?
Vad fan ska jag göra...