Citat:
Ursprungligen postat av
honungsgravling
Är inte det här killen som ändrade uppfattning om den yrkeskriminelle hasch-tomten Yasin och degenererad våldsglorifierande gangsterrap först efter att ha läst en bok av sin egen journalist-kollega Diamant Salihu? Publicerad i år (2021)?
Så, om vanligt folk påpekar detsamma som Salihu gör i sin bok, exempelvis från högerhåll, vilket folk gjort hur jävla länge som helst nu, i åratal, i decennier, då är inte Victor det minsta intresserad av att lyssna?
Men om en journalist-kollega på hans egen jävla tidning (Expressen) skriver en bok, då kan han tydligen läsa den och ta till sig av exakt samma argument? Då är det intressant? Då kan han lyssna? Då kan han ta till sig?
Varför är Victor bara intresserad av vad hans egna journalist-kollegor på Expressen har att säga? Varför är han inte det minsta intresserad av att ta del av vanliga människors åsikter? Ens lyssna på dom?
Är han så frånkopplad från vanliga människors liv att de är totalt ointressanta?
Vad är det för slags psykologiska mekanismer som ligger bakom hur de här kvällstidnings-journalisterna ser på och uppfattar dagens samhälle?
Jag tycker att gangsterrap och den subkulturen är så fruktansvärt tråkigt att jag läst så lite jag kan om den, så jag vet inte. Men det var inte så att han ändrade uppfattning efter mordet på Nils Grönberg? Har noterat att det på hela Expressen kommit flera artiklar som varit självkritiska mot sin rapportering av gangsterrap.
Citat:
Ursprungligen postat av
AlphaHannen
Det är just det som är felet. Han är så konflikträdd och mån om att inte göra bort sig, att han blir tråkig. Dagens mediakonsumenter har alltid bråttom. och vill snabbt bli underhållna.
Lite mer profil och personlighet skulle locka fler läsare.
Jag tycker tvärtom att det är just det som är hans charm. Medan alla andra har en svartvit synpunkt och argumenterar vilt för detta har Malm en mer neutral och vad jag skulle kalla "smart" approach. Kanske gör honom tråkig i vissas ögon, men i mina ögon är han en frisk fläkt och nästan ensam i journalistiken med det synsättet. Själv anser jag inte att det är roligare att läsa Schulman, Guillou eller någon annan kolerisk skribent med tunnelseende.