Vad är vitsen med att må dåligt hela tiden?

Jag mår psykiskt dåligt. Känner ingen glädje, ork och lust. Bara ångest, depression och apati. Jag har tappat hoppet. Jag bara äter och sover.
För övrigt; depression, oro, ångest, psykos, bipoläritet, en uppsjö personlighetsstörningar, självskadebeteende, adhd, autism, självmord, anorexi med mera. En hel massa. Var eller varannan...

All psykisk ohälsa man läser och hör om, finns det någon evolutionär mening med den? Är psykisk ohälsa ärftligt, och vilken nytta har eller har man isåfall haft av den? Vad tjänar det till att lida och må piss ur ett överlevnad- och fortplantningsperspektiv?

Detta är ett problem som människan själv skapat.
Hade vi låtit naturen göra sitt så hade vi inte haft alla dessa diagnoser och sjukdomar för dom människorna hade förmodligen dött i tidig ålder.

Men med dagens teknik så kan en människa som föds med massor problem leva ett normalt liv och skaffa egna barn som bär på dessa sjukdomar, och deras barn gör samma sak och det blir en ond cirkel.

Nej, så är det väl ändå inte... Det är ju bara de senaste 100 åren typ som vi har haft någorlunda välfärd för alla.

Efter det hade vi massteriliseringar av psykiskt sjuka och annat i Sverige. Det verkar som om lyckliga människor inte skaffar barn. Oavsett vilket land man tittar på så är det de sjuka/störda som har flest barn. Hur kommer det sig... Knullar dom mer eller vad?

Då har du ju svaret på din egna fråga.

Vi har ju levt på så många sätt. Om du tänker dig in i hur du otta vill göra när du mår dåligt. Du eller andra som mår dåligt vill bara packa en säck med få prylar och bara dra. långt jävla bort någonstans.

Dagens skapelse i form av samhälle har gjort det så jävla mycket svårare.

Vi är helt fast med en jävla massa måsten från myndigheter....detta är en modern form av slaveri. Ett ständigt hot, gör detta annars.

Medborgarlön kan vara något som kan göra oss helt fria för en gång skull för första gången på riktigt sedan vi skapade samhället. det kan göra att alla företag och myndigheter måste bli fan så mycket bättre då vi kort och gott kan säga nej det där vill inte jag göra.

man måste locka med bra saker för att någon enns ska vilja göra det. Som att sitta hor en jävla arbetförmedlare som iten förmedlar jobb eller en Socionom som börjar säga lustiga helt skeva saker...

Eller som jag som tvingats gå på terapi där terapeften snackade Chakran och massa flum rent ut sagt. (Saker jag var tvungen att göra för att det skulle se bra ut när jag har med försäkringskassan att göra). Om jag fick bestämma och med medborgarlön så hade jag bara packat en ryggsäck och gett mig ut in naturen för att lägga mig själv och se till att jag blir frisk på riktigt i stället för att ständigt oroa mig vad försäkringskassan kommer säga... Massa flummiga möten som ingen vet vad dom är bra för. ett berg med info,.,, konstiga franzkafakamöten som mera skapar oro än att man kan känna trygghet och bara slappna av och koncetrera sig på sin sjukdom och att man ska bli frisk så fort som möjligt.

FK har bara stressat mig och nog kostat sex tolv månader till av min process att helt enkelt bli frisk och göra det jag vill och som jag älskar. Gå till ett jobb och tjäna pengar.

FK håller fortfarande på att skicka papper till mig med frågor som fan ingen fattar och jag själv har läst på om men ändå inte förstår... Detta gör man mot oss som är sjuka. Ständigt... minst var tredje månad kommer nått papper jag ska fylla i eller så har man plösstigt ett möte via telelfonen utan förvaring.

tankar på FK tar upp säkert 90 % av all min tid som jag gör viktiga vuxna saker. Tid av min ork som jag just nu kunde lagt på något så mycket bättre.


Vi är så jävla blåsta som tillåtit oss att bli slavar. Där har du svaret TS om varför du mår som du gör och varför du känner det du känner... Normalt om du känt dig missnöjd i din stam så hade du bara tagit ditt spjut i handen och gått till ett annat område...Det ligger i våra gener. men vårt uppbyggda slavsamhälle hindrar oss från allt roligt vi vill göra.

Som forna HA-presidenten då eller, minus skulder. Pengarna på kontot nomatterwhat annars stämning.
Uselt mående kan ha att göra med att om man mådde bra så hade man mindre benägenhet för att dra och upptäcka ny fitta. Mår man kasst så är fitta allt som finns kvar. Då skiter man i moral.

Dom som mådde skit blev nog både våldtäktsmän och allt annat möjligt. De glada och nöjda stannande hemma som betahannar/cucks och fick inte knulla. De som mådde skit slog ner alfhannen eller drog utan att bry sig. Dåligt mående leder till mod.

Smarta människor fattar att livet är meningslöst och avstår från att föra det vidare. Det finns ingen vits med att må dåligt. Evolutionen är blind, som jag nyss skrev i en annan tråd.

Har du sett en katt som fångat en mus och sedan leker med den en lång stund innen den dödar musen?
Möss med gener som ger djävulsk ångest och brutalt adrenalin påslag, de mössen kan ibland hoppa, springa och fly från den dåliga situationen, komma undan katten och överleva.

Det dåliga måendet berättar att man måste förändra sitt liv innan det tar livet av en.

------------------------
Gener är en del, för generna påverkar hur kroppen, hjärnan och de delar som har med känslor och impulser att göra fungerar.
Miljö, det som hänt är en annan del som kan bidra till psykisk ohälsa. Det andra gjort mot dig, olyckor etc.
Hur man tänker kan påverka måendet.
Livsstil, kost och motion påverkar psyket.

Alltså, har man gener för dåligt mående så kanske man blir känsligare, men med kärleksfull familj och bra vänner och inga traumatiska olyckor så är livet bra ändå.

Att må dåligt berättar att det är något (eller mycket) som inte är bra, att man måste förändra något (eller mycket) och kanske utveckalas som människa.
Det dåliga psykiska måendet är alarmklockan som säger att man behöver förändra och utvecklas.

Den som tränar strategier att hantera sitt mående, den är som musen som försöker tills den lyckas fly katten.

-----------------------------
Jag har mått dåligt, gått i terapi, brutit vissa relationer, sköter kost och motion, men har har vissa dåliga dagar och stunder fortfarande.

Det som hjälpt mig mest är att att varje dag skriva ner några saker som gått bra och som jag är tacksam för.
Det hjälper mig att aktivera/tränar mina nervbanor som har med med positivitet och glädje att göra.
När jag är mer positiv är jag skönare person att vara med för andra.

Jag kanske fortsätter skriva sakar jag är tacksam för varje kväll resten av livet, i 50 år till. Det är en bra mental sjukgymnastik som jag inte vill vara utan.

Word, håller helt med dig. Tror mycket psykisk ohälsa egentligen är en naturlig själslig reaktion på ett stört samhälle med störda värderingar där man har svårt att ta kontrollen över sitt eget liv.

japp staten ska ta allt och fördela pengar,,, Men vi alla betalar en försäkring som ska gå till dom som är sjuka. man den lägger staten beslag på och man ska gå genom ett halvt hellvete för att få något av den. Kan lova att om jag vore rik och oberoende så hade jag skrivit om detta i tidningen och bett FK fara åt helvete och vänt mig till egna läkare när jag känner att jag har behov av det.


i ett år nu har jag gått till läkare minst 20 GR... Gått på terrapi 30 gr och spykolog 5 gånger...

inte för att jag själv känner att jag vill det utanför att Kärrignen på försäkringskassan talade om för mig att det inte ser bra ut och att man kommer dra in bidraget för att jag inte gör det.

jag visste redan vad jag behöver för detta är andra rundan... jag behöver bara sova ut, vara stenhård på små rutiner som att ta en lugn promenad varje dag. äta rätt, träna lite soft för att bygga upp mig igen. Göra lite avslappningsövningar som att blunda och slappna av. och helt enkelt bara göra saker som inte är stressiga.

Vad koster inte det samhället med 50- 100 besök inom vården. jag har frikort så jag behöver inte ens betala ett öre. tror jag hade klarat mig med nån kontakt med vården kanske runt tio gånger i stället, lite lättare samtal, lite blodprov för att kolla läget och så där...


utöver detta så har det vart massor med möter med Försäkringskassan där dom ringt och babblat sitt mydihetspråk som man inte fattar ett skit av. det har bara gjort en mer orolig mest...

Sen någon "koordinator" från sjukhuset.

på slutet här även arbetsförmedlingen. en stab på runt tre personer.


just nu har jag i bland kontakt med runt fem personer.


Skulle vara kul att se notan.

och tänka att det är ju förfan ingen raktetforsking att förstå att en som drabbats av utmattning bara behöver ta det lugnt en period men att man kommer tillbaka sakta men säkert.

Det bidrag jag får lär ju knappas motsvara alla läkare, folk från Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och alltihopa. Alltihopa lär ju ha kostat någon miljon när allt är klart från myndigheternas håll Jag själv får ut 12K SEK typ...per månad.

Så viktigt är det där motkravet anser man


får jag själv jobb så kommer jag ju jobba ihop dom små korvörena ganska fort i vilket fall så varför ska pomeripossorna ha så ont över det lilla bidraget...

Det enda jag kan komma på egentligen är att i ett gammalt stamställe på hedehöstiden så är det ju en signal att packa med sig pilbågen och dra rätt av. Så reagerar många som jag då att man säger upp sig... och får gaska radikala planer. man vill bara bort från allt.

Själv ville jag sälja allt jag äger, säga upp lägenheten, packa ryggsäcken för att gå upp i nån urskog långt borta från allt för att leva på fiske och jakt. Ett sånt liv här är ju båda olagligt och passar inte in alls i dom normer och regler som finns.

I hedehöstiden så är det ju det ända rätta, Dra på vinst och förlust, dom flesta dog säkert men en och annan vann jävligt stort. Det är ju sånt som gör att vi är så jävla missnöjda i dag. Vi har liksom ingenstans att ta vägen eller vaddå man kan bli Legionär med det passar inte alla.

Förr drog man från prästerkapsasjälvarnas förtryck till Amerikat med mera med mera...