Är min analys om barnskådespelare korrekt?

Jag har funderat på att barnskådespelare i princip alltid spelar sin egen personlighet, något annat vore för avancerat för en 8-14åring.

Jag tänker på exempelvis Klimpen från Bert. Jag tror inte hans egna skolgång skilde sig så mycket från den person han spelade i Bert. Och absolut inte när man vet att han blev/är alkoholist i vuxenålder.

Om man tar karaktären Karlsson, i 'Karlsson på taket". Spelar han denna narcisstiska och självgoda karaktär extremt bra. Det får mig att fundera på om dessa drag även ligger i honom som person. Detta pga det jag tidigare nämnde, det är för avancerat för ett barn att spela något helt olikt sin egen person.

Är min analys korrekt och finns det isåfall andra barnskådespelare som exempel?

Det stämmer nog ganska bra. Barn har inte erfarenheten av andra personer riktigt, krävs ganska mycket information för att kunna imitera andra skulle jag tippa på. Barn vet ju knappt vilka de själva är, hur skulle de kunna sätta sig in i andras personligheter då?

Sedan finns ju undantag som med allt annat.

Fast vad är egentligen analysen - en vore väl att de spelar sig själva, blir uppskattade för det, fastnar psykologiskt, och sen har relativt svårt utvecklas normalt (finns ju ett och annat exempel på de som haft det kämpigt, knasat ur helt, och förstås de som inte haft några problem alls).