Citat:
Intressant, jag skulle kanske snarare se det som sinnelagetik, de menar väl oavsett hur det blir så är deras avsikt god och därmed har de viss ansvarsfrihet. Pliktetikern tolkar jag som betydligt mer angelägen, om inte helt dedikerad till, att följa regelboken såsom andra utformat den.
Precis, så är det ju. Det överstiger näppeligen någon vettig människas horisont, att Dumpen med den frontande duon i spetsen är på det klara med vad de företar sig. De håller sig med sin egen etik, och den är inte medieetikens. De anser det vara värt att gå matchen, och även förlora den, i rättssalen. De hävdar att ändamålen helgar medlen - eller rättare sagt:
De medel Dumpen använder, tycker de själva är rätt och riktiga; Sara lär sova gott om natten, därför att hon menar sig handla etiskt korrekt enligt Dumpenetiken. Hon förnekar brott i det aktuella förtalsmålet. Hon anser sig alltså agera lagenligt.
Men om hon fälls är hon, som du skriver, beredd att ta straffet för det hon tror på. Hon kommer likväl hävda att det är feldömt, då hon bestrider ansvar.
Så i den bemärkelsen är uttrycket "ändamålen helgar medlen" måhända inte optimalt med Dumpenögon sett, eftersom det brukar väl oftast uttalas av den som förvisso inser att man är ute på ett moraliskt gungfly beträffande sitt beteende, men att detta anses, trots allt, vara välsignat av ett högre, ädlare syfte som liksom botar (vad man själv tycker är) det etiskt betänkliga i handlandet som sådant.
Dumpenetiken är med andra ord mer av pliktetik (jämför Kants kategoriska imperativ) än effektetik.
De medel Dumpen använder, tycker de själva är rätt och riktiga; Sara lär sova gott om natten, därför att hon menar sig handla etiskt korrekt enligt Dumpenetiken. Hon förnekar brott i det aktuella förtalsmålet. Hon anser sig alltså agera lagenligt.
Men om hon fälls är hon, som du skriver, beredd att ta straffet för det hon tror på. Hon kommer likväl hävda att det är feldömt, då hon bestrider ansvar.
Så i den bemärkelsen är uttrycket "ändamålen helgar medlen" måhända inte optimalt med Dumpenögon sett, eftersom det brukar väl oftast uttalas av den som förvisso inser att man är ute på ett moraliskt gungfly beträffande sitt beteende, men att detta anses, trots allt, vara välsignat av ett högre, ädlare syfte som liksom botar (vad man själv tycker är) det etiskt betänkliga i handlandet som sådant.
Dumpenetiken är med andra ord mer av pliktetik (jämför Kants kategoriska imperativ) än effektetik.