Citat:
Angående chatten med barn skriver Lessler att det inte är sexuellt ofredande mot barn, utan sexuellt ofredande med den brasklappen att underåriga är särskilt skyddsvärda, något sådan skrev Lessler. Och därmed döms det utifrån andra förutsättningar.
Man kan ju också fundera på vad en lärare får säga under sexualundervisning? Om en elev frågar inledande frågor, kan denne göra ett brott om denne som lärare svarar? Eller har denne en särskild befogenhet i sin yrkesutövning?
Det måste vara utifrån sammanhanget det bedöms. I senaste fallet kan vi inte bedöma sammanhanget då två ord är maskerade. Man kan just undra "varför" de är maskerade, igen kommentar om det ex.v. att det är ett namn, det lämnas okommenterat. I en rättegång skulle inget sådant tolereras.
Man kan ju också fundera på vad en lärare får säga under sexualundervisning? Om en elev frågar inledande frågor, kan denne göra ett brott om denne som lärare svarar? Eller har denne en särskild befogenhet i sin yrkesutövning?
Det måste vara utifrån sammanhanget det bedöms. I senaste fallet kan vi inte bedöma sammanhanget då två ord är maskerade. Man kan just undra "varför" de är maskerade, igen kommentar om det ex.v. att det är ett namn, det lämnas okommenterat. I en rättegång skulle inget sådant tolereras.
Rörande sexuellt ofredande mot barn respektive sexuellt ofredande är det blott fråga om en lagteknisk detalj. De ovan diskuterade första och andra styckena i BrB 6:10 innehåller två olika brottsrubriceringar, det första ”sexuellt ofredande mot barn”, det andra ”sexuellt ofredande”. Trots andra styckets rubricering omfattar detta även barn under 15 år; det omfattar alla människor, medan det första stycket bara gäller barn under 15 år.
Avseende sexualundervisning, i lagrummet för ”våldtäkt mot barn” stadgas att det är våldtäkt att på ett ”otillbörligt” sätt förmå ett barn att företa en sexuell handling på sig själv som är att jämställa med samlag (exempelvis penetration med fingrar).
I propositionen anges som exempel på vad som inte är ”otillbörligt” och då nämns uttryckligen sexualupplysning. Det innebär, att den som har sådan uppgift och därvid rekommenderar barn att i sin ensamhet på egen hand utforska sin sexualitet inte förövar våldtäkt, som det heter i propositionen. Lärare lär omfattas av detta.
Emellertid finns i straffbudet om sexuellt ofredande mot barn inget krav på att den som ”förmår” barnet till en sexuell handling måste göra detta på ett otillbörligt sätt. Det synes alltså vara en strängare/snävare formulering än i våldtäktsbestämmelsen.
En lärare som i sexualundervisning svarar jakande på en fråga (och till och med rekommenderar det) om huruvida man ska våga ta på sig själv eller dylikt torde bokstavligen uppfylla rekvisiten i lagrummet för sexuellt ofredande mot barn.
Det blir dock inte fråga om brott med hänsyn till allmänna (oskrivna) straffrättsliga principer om så kallad social adekvans, vilka är ansvarsfrihetsgrunder bortom de i lagen stadgade (nöd, nödvärn, samtycke).
En lärare som utövar sexualundervisning får med andra ord sägas agera tillbörligt och socialadekvat - det hör ju till jobbet. Dock finns en gräns även i formella undervisningssammanhang och var den gränsen går kan bara avgöras när vi har ett konkret fall att bedöma. Det hela kokar ner till lärarens omdöme och professionella förhållningssätt.
Inget av detta blir aktuellt i en Dumpenkontext, där det är uppenbart att gäddorna agerar i egna sexuella syften utan egentliga tankar på att seriöst hjälpa eller stödja de fiktiva barnen, även om det är en vanligt förekommande försvarslinje, har jag noterat.
