Borde vara enklare för mig att träffa tjejer nu, varför är det svårare?

Det finns massor av trådar i det här delforumet med killar som beskriver liknande problem, men mitt problem sticker ut lite tycker jag. Jag ska beskriva hur mitt liv har sett ut beträffande kontakt med tjejer, och hoppas på er feedback.

Jag är i övre tjugoårsåldern nu. För ett antal år sedan, de tidiga åren av vuxenhet, så hade jag en flickvän. En väldigt snygg tjej, jag hade väldigt tur. Hon brukade säga att jag såg bra ut, och hon valde ju uppenbarligen att vara med mig.
Vi spolar fram till idag. Under åren som gått sedan flickvännen så har jag knappt träffat någon alls, förutom hångel på krogen och enstaka sexuell kontakt. Ytterst få gånger har det blivit något sexuellt. Det är nu länge sen jag senast träffade en kvinna på ett sånt sätt, alltför många år sedan.
Jag är idag äldre, mer självsäker, bättre socialt, har bättre klädstil, bättre ekonomi. Allt talar för att det borde vara enklare att träffa någon idag. Jag förstår inte varför det går så dåligt. Jag är i god form, har en utbildning och ett jobb som jag erfarenhetsmässigt hört att tjejer gillar. Brukar för det mesta ha insikten med mig att inte uppträda desperat eller "för på".

Genom åren har jag med jämna mellanrum sett tecken på att kvinnor har haft ett intresse för mig. Det kan handla om att de sagt rakt ut att vi borde ha sex (minns två tillfällen), att de varit närgångna och velat röra t.ex. vid mina axlar eller andra kroppsdelar under vårt samtal (minns ett gäng tillfällen), andra kommentarer som "jag gillar honom redan", kroghångel osv. Skulle egentligen kunna rada upp ganska många exempel där tjejer uppenbarligen haft något slags intresse. Och jag menar då tjejer som ser bra ut för det mesta.
Men om jag försöker ta det vidare till något mer så går det alltid åt skogen. Ingen aning om det är jag som ställer till det, skrämmer bort dem eller om det beror på något annat, men alltid så blir det sabbat på något sätt. Finns så många tillfällen då det kunde blivit något, går inte att rannsaka alla tillfällen, mår bara dåligt av att tänka på alla tillfällen som "kunde varit".

I en annan tråd på FB läste jag en kul passage:
"Ser äckliga män överallt. Överviktiga, tränar aldrig, klipper sig sällan, går runt med samma kläder nästan varje dag, tystlåtna, blyga och helt och hållet socialt missanpassade. Gamers som sitter hemma, gråtrunkar och gnäller över kvinnor och deras "natur" men vägrar kolla sig själva i spegeln."
Inget av detta anser jag stämmer in på mig. Jag sköter hygienen nitiskt, tränar osv. Kan vara väldigt social. Det som har ändrats genom åren är att idag har man inte lika stort umgänge som i yngre dagar. Så en del av problemet idag är ju avsaknad av möjlighet att träffa nya bekantskaper i form av tjejer, och att man springer på stan mer sällan.

Typ 2013-2014 använde jag de dejtingappar som då var populära (innan Tinder blev stort) och skrev med hyfsat många tjejer, träffade några stycken. Men blev inget mer, till viss del för att jag själv var lite kräsen på den tiden och ville ha en lika perfekt matching av personlighet som med flickvännen jag haft. På den tiden funkade dejtingappar ändå hyfsat bra för mig. När jag de senaste åren aktiverat Tinder och några andra dejtingappar får jag inga matchningar alls. De bilder jag lagt upp på dejtingappar är främst såna som vänner tagit och sagt "den här bilden borde du ha som profilbild, den blev väldigt bra". Jag tycker att jag ser bra ut på flera av dessa bilder så förstår inte varför resultatet är så entydigt negativt. Har även försökt klämma in mitt yrke i profilen i appen på något naturligt ätt, ett yrke jag vet att många kollegor brukar rida på med framgång, men utan resultat alls för mig.

En sista punkt: Jag har alltid uppfattats som lite speciell vet jag, jag vet inte varför men något med mitt uppträdande eller kanske med mitt utseende verkar sticka ut lite, jag har fått höra några kommentarer ibland men aldrig riktigt förstått exakt vad. Men det känns som att detta snarare kan ha varit en fördel, tjejer vill ju gärna ha en "speciell" kille hellre än en alldaglig. Så vet inte om denna punkt är relevant.

Med beaktande av ovanstående, så önskar jag feedback kring:

Varför går det så dåligt för mig? Kan ni identifiera något som jag har missat? Tankar, idéer? Förstår att det är svårt att gissa utan att ha träffat mig, men någon kanske känner igen någon pusselbit ovan.
Något sätt att vända utvecklingen? Varför kommer jag ibland så nära, men inte hela vägen? Varför från en tiopoängare som flickvän, till inga tjejer alls nu?
Förslag också på var/hur man kan umgås naturligt med kvinnor man inte känner sedan innan? Borde börja någon hobby kanske, men kommer fan inte på något passande. Jobb/studier är ju annars det naturliga.
Varför sådan betydande skillnad i resultatet för mig på dejtingappar genom åren, från rätt många att skriva med till inga alls nu? Är det så enkelt som att Tinder har gjort alla dejtingappar mer utseendefixerade?

Har jag försämrats till det sämre i utseendet under åren som gått? Den enklaste förklaringen vore väl att så är fallet, men jag tycker samtidigt att ganska många pusselbitar talar emot det. En del tjejer verkar ju uppenbarligen ha haft ett intresse för mig, finns exempel även från nutid och senaste åren. Jag syftar då på tjejer som ser bra ut, övre medel och uppåt. Flickvännen sa att jag såg bra ut som sagt, en gång i tiden. Minns att en kompis en gång sa att jag var en 7:a på snygghetsskalan (homosexuell kompis, så vet inte exakt vad det säger). Flera personer i min omgivning har uttryckt "det borde ju inte vara så svårt för dig att skaffa en tjej" eller "det borde ju inte vara omöjligt för dig att skaffa en tjej". När jag kollar på bilder på mig (gamla vs nya bilder) så ser jag ingen större skillnad i utseendet förutom åldern (som ju borde vara en fördel). Hur kan man veta om man blivit fulare genom åren, borde man inte ana det åtminstone på bilderna? Jag ser ingen större skillnad i utseende, vissa förändras ju massor på ett par år men inte jag mig veterligen. I mitt fall finns ju inga uppenbara skillnader, ingen övervikt, dubbelhaka eller annat att peka på.

Just nu ser det dystert ut. Oron över att aldrig få barn och familj är ständigt närvarande, liksom insikten att jag inte klarar att leva i ensamhet alltför länge till.

.

Det är förmodligen inget fel på dig alls. När du var yngre rörde du dig förmodligen i en miljö där det fanns fler singeltjejer, det brukar i alla fall vara så. Det är ofta 50/50 tjejer/killar på gymnasiet och den dominerande majoriteten av bägge könen brukar ju vara mer eller mindre singlar. Det är många som inte bundit upp sig för livet i den åldern.

I 30-årsåldern är många killar/tjejer i seriösa långvariga förhållanden och har börjat skaffa ungar eller planerar att göra det snart.

Om du bor i en mindre svensk stad så kan singeltjejerna faktiskt ha lämnat stan helt för universitet och jobb, medan de upptagna tjejerna är kvar och lever familjeliv. Jag vet inga detaljer om din situation som stad/jobb och sånt (och frågar inte) men sådant spelar ju in.

Du lider förmodligen av ett decimerat urval där du bor.

Varför du har problem med Tinder vet jag inte. Nätdejtning och appar av det slaget är inte min grej. Jag är förmodligen en fegis jämfört med andra tjejer. Inte en chans att jag skulle ta hem en främling utan att vara beväpnad till tänderna och ha folk runt omkring som kunde höra mig skrika och rycka in om något hände. Jag är faktiskt ganska faschinerad över vilka risker med sin egen person som tjejer faktiskt är villiga att ta, utan att känna den större personen, med större muskelmassa och okänd personlighet.

Det du citerar är ju skrivet av en psyksjuk kvinna som anser att män bör fjäska för henne, i utbyte mot hennes förakt. Vilket lockande erbjudande!

Själv är hon ytlig och fåfäng och elak, men tycker likaväl att män ska göra sig snygga och prata charmigt med henne överallt på stan. Hon vägrar förstå att det är just pga hennes vidriga natur som män förlorat intresset för kvinnor, kvinnor är ju ytterst obehagliga idag.

Kvinnor klagar på oattraktiva män, men själva är de äckliga tråkiga oattraktiva horor som inte erbjuder män något alls av värde utom sin slappa fitta använd av hundratals män som pumpat och dumpat henne för det är det enda de duger till idag, att tömma pungen i.

Lycka till med barn och familj, det kommer bli svårt för dig, priset i tid och pengar och lidande högt, men vill du slösa bort ditt liv med att som kvinnoslav försöka glädja det som aldrig går att glädja dvs kvinnan så kör hårt.

Jag är ganska säker på att hemligheten ligger i det stycket av din text. Då ingen här känner dig på riktigt är det svårt att svara på vad det är som får dig att framstå som udda. Du får ju till det i början med olika tjejer men du kommer inte hela vägen dit. Något avgörande händer mitt i processen. Du framstår som ett bra exemplar på papper men när kvinnor lär känna dig på riktigt så inträffar något som gör att de tappar attraktionen. De får syn på något i dig som är en sådan stor deal-breaker att allt annat som är bra inte längre är värt det. Om jag skulle bryta ner det i ord skulle jag använda det luddiga begreppet "personkemi". Vad är personkemi är frågan. Det är inte förmågan att vara social. Alla kan lära sig vara sociala men det är mycket svårare att vara magnetisk på en djurisk nivå.

Tinder har gått ner sig med åren, det är inte en bra app längre. Den används av uppmärksamhetssökande kvinnor/män som bara vill chatta men aldrig träffas. Så jag skulle inte dra några direkta samband mellan proportionen av lycka där till någon användbar slutsats i verkligheten. Du måste ta hänsyn till de helt annorlunda användarvanorna idag.

Här får du något användbart. Fråga någon du känner i verkligheten vad det är som upplevs som "speciellt" med din persona, be dem vara 100% uppriktiga. Fråga flera personer, ett par kommer ljuga dig rakt i ansiktet p.g.a rädsla av sociala konsekvenser men se om du kan få ut något köttigt, något du kan generalisera utifrån, en s.k gemensam nämnare.

Det är inte lätt att bedöma så här över nätet men ledsen att behöva så uppriktigt säga att jag hade aldrig velat vara tillsammans med dig. Med det sagt innebär det inte att det finns andra som vill det.

Hade jag varit tjej så hade du gått bort för att du är fixerad vid ditt utseende och din ekonomiska position. Du tror att yta och kropp skapar långvariga relationer. Det innebär att du tittar mer i spegeln än på mig. För mig går du bort av det skälet för att du också verkar vara ointresserad av att vara en en trivsam och rolig person att vara med. Du skriver inget om dina intressen. Vad tycker du gör livet meningsfullt att leva? Varför ska jag stå ut med dig alla mina jordedagar? Hur gör du livet lätt för mig, så att jag kan omvänt stötta dig?

Det mesta i livet är vardagar utan häftigt sex, utan att se snygg ut, utan att ha en vältränad kropp, så du måste mer vara en intresserad vän om du ska finna någon att leva med. Du skriver om ditt jobb som du är välutbildad till. Men vem vill vara ihop med någon som bara har rätt utbildning? Du låter som en ung tjänsteman på 1950-talet som söker en hemmafru och radar upp ett ekonomiskt fördelaktigt parti.

Jag kan fortsätta vidare med exempel ur din text men du verkar vara en självupptagen och ytlig typ, och kanske är det det som du menar är "speciell"? Det kan säkert finnas tjejer som tänder på yta och ekonomi och vill ha det så, men då får du leta efter en kvinna där den typen. Ryska och thailändska dejtingsajter (det finns säkert fler) har just mycket yta, så det kanske kan funka för dig.

Mitt råd är annars att du borde för att finna en partner mer tänka på hur du är leva med. Är du rolig? Är du trygg i dig själv, och älskar du dig själv? Det är en förutsättning för att kunna älska andra. Sök inte inte hustru och sexpartner i första hand, utan först en kvinna och livslång vän som är en bra livskamrat, för livets vardagar. Sexet är viktigt, men kan aldrig ersätta livets vänskap. Tänk mindre på din yta för vem står ut med det när Coronan härjar, när det är ekonomisk kris och när man har behov av mysiga novemberskratt?

Lycka till!

Dehär går ihop med min amatöranalys.
När du blir äldre är det främst kvinnor med högt IQ som är singlar. Du TS matchar in på lågt IQ.
Smarta tjejer tar inte osmarta killar. Men smarta män kan välja en brud med lågt IQ.
Flesta människor med lågt IQ lyckas fixa förhållande lätt och tidigt då de matchar med så många (ca 75% som har lågt IQ).
Så vid 30års åldern är de flesta redan i förhållande och du är på en marknad där de flesta kvinnor kommer se dig som en idiot.
Så välj utsatta kvinnor som nöjer sig med att du är snygg och har ekonomisk stabilitet eller sök efter någon annan singel utan IQ för de finns såklart kvar men inte lika många nu.

Med den skeva könsfördelning som idag råder i Sverige så är det inte ovanligt att fullt normala, friska, trevliga och snygga svenska killar blir utan flickvän.

Det största problemet är att appdatingarna distorterar situationen för alla som är ute efter faktisk dating. Tinder är inte dating, det är en internetkontaktförmedling för KKs.

Letar du efter faktiska relationer så har du arbetsplatsen/ skolan eller socialt umgängeskrets via vänner. That's it. Krogen och dylikt ger inte den typ av relation du är ute efter, möjligtvis om det rör sig om en 19-åring eller dylikt. Gissningsvis tittar du efter helt fel person på fel plats i fel åldersgrupp. Störst chans har du med yngre kvinnor, helst under 22 som har sämre inkomst och utbildning än dig.

Jag kan inte säga det för många gånger: så fort hon tjänar mer än dig börjar det kuka ur. Hon börjar disrespektera dig, vänstra osv. I slutändan har det ingenting med utseendet att göra utan att du tjänar för lite.

Helt rätt, det verkar som att många tror att kärleken ska bara finnas bakom varje hörn som i en film.

Intressant höra nätdejting inte är något att hänga i granen längre. Haft två längre förhållanden de senaste 20 åren den första på 4 år och vi träffades 2001 på Lunarstorm och min nuvarande träffade jag 2006 på spaydate.

Tack för era svar.
Ska i all hast ge svar på några av inläggen.

Jag bor faktiskt i en av de största städerna, så urvalet bör ju vara ganska stort ur det perspektivet. Men däremot är det ett decimerat urval sett till att många i min egen ålder säkert är upptagna, som du säger. Jag träffar gärna någon ett par år yngre, men svårt att hitta, känner inte så många yngre. Kom gärna med förslag på hur. Av de appar jag testat så är det främst Tinder som verkar ha yngre personer. Men där finns främst en speciell typ av kvinna som jag tror att det är svårt att finna rätt kemi med, plus att Tinder funkar dåligt och känns alldeles för utseendefixerat som jag skrev. Så förslag som rör helt andra sätt än dessa appar vore ju värdefullt.

Finns det någon annan app än Tinder du kan rekommendera?
Att eftersöka det "speciella" draget är givetvis en tanke, men jag tror inte att jag klarar det, kanske skulle sanningen vara något jag inte alls klarar av att höra, som gör att jag helt tappar mitt självförtroende.
Att "något avgörande händer mitt i processen" är en bra teori. Dock har det hänt även med folk som jag känt en tid, typ kompisar, där de efter ett tag visat intresse och sen ändrat sig hyfsat snabbt. Lite som att de enbart vill testa om de kunnat ro mig i hamn, och när jag till sist gett efter och sagt ja så är de nöjda och allt var bara ett test.


Väldigt onödigt att blanda in min eller andras intelligens i tråden. Kan försäkra dig om att mycket i din amatörgissning inte stämmer. Jag själv har aldrig gjort något sådant test men min omgivnings gissningar om min IQ tyder på motsatsen till det du skriver, iaf enligt det fåtal personer jag diskuterat saken med.

Arbetsplatsen och skolan är väl tyvärr uttömda för stunden för mig, vad gäller skola för att jag helt enkelt är färdig med utbildning för tillfället. Social umgängeskrets har ju krympt en del tyvärr. Kom gärna med förslag på hur man utvidgar kretsen, eller så att säga hittar nya bekantskaper om de nuvarande vännerna inte riktigt är till hjälp för att bli introducerad för helt nya personer längre.

Oj, vilka slutsatser du drar och vilka missförstånd det blev.
Det är väl ingen kontantannons jag skrivit här i tråden, varför skulle jag gå in på djupet rörande min personlighet och mina intressen i en tråd likt denna? Jag hade kunnat skriva ett tre gånger så långt inlägg, jag fick koncentrera mig för att bara få med det allra viktigaste, och har rensat mycket innan jag publicerade texten.
Jag kan försäkra att jag varken är fixerad vid utseende eller ekonomi. Att jag pratar så mycket om utseende i trådstarten beror ju enbart på att mitt problem kretsar nånstans kring utseende och osäkerhet kring varför det går så dåligt för mig, till exempel att jag inte vet om utseendet är problemet eller något annat, vilket jag därför frågar er om. Men det är ju mina allra mest personliga tankar och gissningar jag skrivit ovan, knappast något jag skulle prata högt om till min omgivning.
Vad gäller att jag skulle ha en ekonomisk fixering så är det närmast så felaktigt det kan bli, jag nämnde två korta ord om ekonomi närmast som en bakgrund. Så särskilt ekonomisk privilegierad är jag knappast, ett helt vanligt jobb med en vanlig lön, jag klarar mig bra men inget som sticker ut. Däremot att jag har en fast inkomst visar att jag är en stabil person med ekonomisk trygghet, var väl snarare poängen att lyfta fram. Och om jag skulle träffa en ung studentska så är givetvis min ekonomi mycket bra i jämförelse med hennes (antagligen).
Jag har ingen "vältränad kropp", snarare en helt normal kropp. Jag menade bara att jag tränar regelbundet och att mitt problem inte ligger i att jag låtit min kropp förfalla. Annars blir ju ofta rådet "klipp dig och skaffa gymkort" i såna här trådar. Sen din punkt om utbildning och jobb är också att läsa in alldeles för mycket i det jag skrivit, men det vill jag inte gå in på mer. Det går hyfsat bra nu, vilket är kul, men knappast så bra som du läser in. Dock var poängen med hela den meningen att jag är en stabil och vettig person.

"Vad tycker du gör livet meningsfullt att leva?"
Jag söker som de flesta andra kärleken, jag är en sån person som tror att man kan hitta en själsfrände att spendera livet med. "Livslång vän" som du skrev var en väldigt bra beskrivning. Jag skulle inte legat runt ens om jag haft möjligheten antagligen, då jag personligen upplevt hur mycket bättre sex är med någon man tycker om och känner på djupet snarare än med massa okända personer. Jag beskrev bara mina erfarenheter från bl.a. krogvärlden i trådstarten, för att kunna få vettiga svar. (Ett hemsläp från krogen skulle ju också ha kunnat vara en ingång för att hitta just en själsfrände, i brist på andra fungerande sätt och då krogen är en av få naturliga miljöer där det är socialt accepterat att stöta på tjejer).
Jag är knappast en ytlig, utseendefixerad eller självupptagen person, helt fel, blir nästan förbluffad hur du kan läsa in alla de sakerna i min text. Snarare brukar jag få höra att jag är väldigt bra på att lyssna på andra. När jag är med andra pratar jag nästan aldrig om mig själv, utan frågar snarare om hur det är med alla andra.
Att jag har en bra personlighet är något jag fått höra av flera personer, men det ansåg jag inte relevant att nämna här, då mitt problem snarare gäller de saker jag valde att ta upp. Kunde inte föreställa mig att någon skulle läsa in så mycket saker i texten.

Det var dessutom ett ytterligare inlägg i tråden, nu raderat, som påpekade att min text helt saknade humor och skämt och att jag verkade vara en väldigt tråkig person på grund av det. Jag ser inte poängen med att blanda in humor i ett så känsligt ämne som detta, vad skulle jag rimligen kunna skämta om? Tro mig, vissa brukar skratta mycket när de pratar med mig, och tycka att jag är rolig. Och jag får höra att jag verkar väldigt glad (vilket då gäller på ytan). Men när det verkligen gäller, att få en kvinna jag inte känner att skratta, så vet jag inte om jag är lika duktig på det, då kanske det blir lite mer nervöst och trevande, vet ej.