Berätta om eran andliga och själsliga uppvaknande.

Är nyfiken på eran andliga och själsliga uppvaknande. Hur började allting? Vet ni meningen med era liv? Sett tidigare liv? Längtar ni hem? Trivs ni på jorden?

12 år. För mig började allting när jag var 12 år gammal. Jag kommer från ett hem fri från andlighet och religion. En morgon vaknade jag upp inför skolstarten och undrade "varför har de skickat ner mig till jorden igen?" "Varför lever jag?" "Vad gör jag här?". Detta var mina första tankar varje morgon när jag vaknade upp som 12 åring! Under 1 år skulle det fortsätta på detta viset. Inga normala tankar för en 12 åring kan jag tycka.

13 år. Året efter vid 13 års ålder, i årskurs 7 började jag intressera mig för astrologi. Gick till mitt lokala skolbibliotek som hade en bok om astrologi som jag läste om men intresset bara ökade hela tiden. Blir väldigt fixerad i mitt eget stjärntecken, Vattumannen. Fördjupade mig i planet och huspositioner. Intresset skulle sedan försvinna efter ett år. Som liten kunde jag ofta sitta länge på nätterna och titta upp mot himlen och stjärnorna. Det var något fascinerande med detta.

27 år Det har gått nästan 15 år nu. Upptagen med mina drömmar och mål i livet skulle saker och ting vändas upp och ner för mig. Här väcks mitt intresse på riktigt när jag kommer i kontakt med en kvinna som är obeskrivligt. Wow. Jag har skrivit om historien här, (FB) Tvillingsjälar (Twin flames) och om energin här, (FB) Spirituell rättvisa - vad som händer vid döden . Här börjar jag utforska andligheten på riktigt och tränar på meditation och att försöka se tidigare liv.

30 år - 2016 Jag börjar se många av mina tidigare liv och förstå hur allting hänger ihop med vem jag är idag och vad jag har tagit med mig från tidigare liv. Jag förstår också vad meningen med mitt liv är och vad jag skall arbeta med i detta liv. Jag ser min egen död som inträffar år 2022. Har varnat mina föräldrar. Har släppt kontrollbehovet. Livet är förutbestämt och den enda kontrollen jag kan skapa i livet är det jag har i mina tankar. Jag känner samtidigt en längtan hem till universum igen. Deprimerad över att vara här på jorden. Känner ingen samhörighet med människor. Framförallt när man ser hur människor ljuger för sig själva och för andra. Börjar dra mig undan människor. Alldeles för toxiska beteenden som stör mitt inre lugn. Deras egoistiska beteende är inget som jag kan känna igen mig i. Försöker spendera mer tid i naturen. Med barn och djur som inte begär något av livet. Jag förstår att jag är en gammal själ, ett stjärnfrö som har levt många liv på denna planet med ursprung från många olika planeter och stjärnor i universum. Har mitt ursprung från Regulus stjärnan men även Pegasus, Antares, Aldebran, Plejaderna, Cygnus mm.

På den vägen är det. Det bästa med andligheten är det inre lugn man har skapat inom sig själv. Ingen rädsla för att dö, snarare en längtan att återvända hem. Rädsla är bara ett kontrollbehov. De förstör mest. Du är inte dina rädslor. Du är inte dina negativa tankemönster. Om du bär på en tanke att du inte kan klara av något och tror på den tanken för det är något du har hört. Då håller du tillbaka din begåvning och då förminskar du dig själv. Alltså är du inte den du är. Allting handlar om att bli mer av den rena själen och mindre av rädslor, ångest, tvivel och skuld. Då kan dina inneboende talanger blomma ut helt fritt.

Bli kvitt dina tankar och släpp kontrollbehovet. Folk ramlar baklänges och slår i huvudet och dör. Folk blir påkörda vid övergångsställen. Folk dör på arbetsplatsen. Hjärtat kan stanna när som helst. Meditation är ett bra verktyg när det kommer till att ta itu med jobbiga saker. Problem är tillfälliga. Om människor vågar gå in i problem och vara i känslan av ett problem då löser man problemet fortare istället för att dricka, knarka, eller utföra andra destruktiva handlingar. Alla människor drabbas av problem och lösningen är alltid att lära sig något ifrån dem och ALDRIG att fly ifrån dem.

Några fler som har historier att berätta? Någon som är i mitten av sina andliga resa eller precis påbörjat? Någon som känner att det finns något mer där men att ni ännu försöker upptäcka och förstå?

Typiskt exempel på att tro på något bara för att man vill tro på något. Har du någonsin övervägt möjligheten att astrologi bara är Humbug? Eller att det bara är din fysiska hjärna som konstruerar dessa tankar och "syner" för att tillfredsställa ett psykiskt behov? Kommer din tro på dina övernaturliga förmågor att rubbas efter att du inte dör nästa år?

Jag tror också på fler liv, att vi återföds på olika planeter. Jag har genom åren också varit med om spirituella upptäckter. Jag kan också känna igen detta med att jag inte kan relatera till hetsen som t.ex karriär eller andra saker, eftersom det kommer inte betyda så mycket i det stora hela. Det finns viktigare saker att sträva efter här i livet.
Jag har haft utanförkroppen upplevelser, det började när jag var liten. Har sett den ena och det andra.
Förstår att du känner att du vill ta dig vidare i vår underbara skapelse. Det kanske är så att allt redan är förbestämt, det vet inte jag. Men stanna kvar i detta jordeliv så länge du kan, ta vara på den du är och känn inte någon stress min vän.

Jag har sett verkligheten och den är perfekt. Målet med livet är att bli perfekt genom gnosis.

Finns inte mycket man kan säga om det förutom att det är enormt tillfredsställande att se sanningen om universum. Det finns någon tidlös kvalitet som säger en att allt varit såhär och kommer alltid att vara såhär.

Ursäkta om det låter för mystiskt. Det finns inte mer att säga annat än att det är underbart. Vill inte förorena era upplevelser med massa tomt prat och floskler.

Jag var med om en olycka för några år sedan som resulterade i förlamning. Jag var intresserad av det spirituella och andliga redan innan olyckan och jag är uppvuxen i den kristna tron så Gud har alltid funnits med, ibland bara som ett ord men oftast som en samlad kraft.

Jag har ett missbruk bakom mig som jag idag är fri ifrån, men när jag var aktiv så stötte jag på krafter som är svåra att sätta ord på och kändes övernaturligt, men som ändå var verkliga. Oftast när jag tog hallucinogener.

Olyckan jag var med om gjorde att jag låg i koma en månad, och under den tiden så upplevde jag en form av liv som var lika verkligt som detta livet i vaket tillstånd. Jag kunde välja exakt vad jag skulle säga och jag kunde se konsekvenserna av de olika valen jag skulle göra, mitt samvete var med mig.

Det jag upplevde när jag låg i koma kändes som att det var mer än en månad, det är svårt att bestämma tid eftersom jag inte kände tidens begränsning. Ibland när jag gick igenom en dörr så kunde jag befinna mig på en helt annan plats i universum, även det är svårt att veta då tid och rum inte spelade någon roll.
Jag pratade med maskiner via telepati och jag träffade personer som jag behövde träffa för att ta mig vidare på den resan jag upplevde. Allting i upplevelsen hade en mening och ett syfte.

När jag vaknade upp ur koman så tog det mig cirka ett halvår att få tillbaka mitt medvetande fullt, det kändes som att jag var samma person fast i en ny kropp, en förlamad kropp med nya förusättningar och nya "spelregler".

Jag återföll i missbruket men till skillnad från innan så var jag medveten om handling och konsekvens, att de satt ihop. Nu längre tid efter olyckan och att ha varit ren en längre tid så känns det som att jag kan detta, jag har gjort detta innan och det glädjer mig, jag vill hjälpa andra att hitta rätt.

Jag vet inte om man kallar det ett andligt uppvaknande, men det har gett mig så mycket kraft och glädje, jag har fortfarande flummiga och djupa tankar men jag klarar av det ytliga livet också, med känslan av att det finns en nivå bakom det. Jag trivs

1) Mormor och morfar startade genom att ge mig barnatro och ta mig till söndagsskola.

2)Mormor var även kunnig i folktro, tecken och tydor och det hände övernaturliga saker kring henne. När hon tog hand om mig några år under uppväxten påverkade det min tro, det var ett frö som inte grodde på 30 år.

3)Under 30 år var jag kristen, församlingen var min fina familj när de närmaste släktingarna mobbade mig (inte mormor eller morfar, de var de godaste jag mött), men den goda kristendomen blev ett snespår.

4) Insikten att kristendomen inte stämmer intellektuellt (gt vs nt) ca 12 år sedan fick mig att börja tro och leva efter Judendomens sju bud för oss som inte är Judar och be och läsa Psalmer varje dag. Jag känner en Gudsnärvaro av kärlek, omtanke och välsignelse som aldrig förr.

5) Samtidigt som jag lämnade kristendomen började fröet av mormors folktro att gro. Idag upplever jag en hel del "vidskepligt" med väsen och andar och är glad för det! Samtidigt som jag bara ber till min välsignande Gud, Israels Gud.

-----------------------
Igår när jag skulle be fick jag plötsligt ett oönskat andebesök. Det, från en sekund till en annan, blev alldeles iskall kyla bakom mig som blåste på mig (men alla fönster och dörrar stängda). Andra "stänger ner" eller håller på med magiska beskydd, men för mig hjälper alltid att bara be Gud ta bort de andliga besökarna och stänga tillträdet till hemmet när ja ska sova. Kylan försvann på någon minut och jag sov gott. Så skönt!

Meningen med mitt liv? Att göra gott, inte göra värden sämre. Att leva ett andligt liv gemenskap med Gud.

Längtar hem? Ibland, men nu är mitt uppdrag att leva gott här och nu på jorden.

Det du var med om låter som det som Robert Monroe skrev i sin bok "Journeys Out of the Body" från 1971. Jag läser den just nu, tredje upplagan från 98 som finns på mitt biblotek.

Boken handlar om astral projektion, både när människans ande reser till olika platser i denna värld eller till andra andliga världar (trots att kroppen ligger och vilar på sängen).



Uttrycket "andligt uppvaknande" används i 12-stegsrörelsen. Att jobba igenom stegen och få daglig rutin att ägna sig åt (sin egen form av) andlighet beskrivs som ett andligt uppvaknande i steg 12.
(Jag har slutat missbruka sex och har fått en helt annan sinnesro.)