Lovescam, metoo, kravmaskin eller en seriös tjej?

Både när jag chattar och dejtar så börjar jag med att berätta allt dåligt om mig själv, och lite till så som t ex hur omständligt och bökigt allt kommer bli. Jag överdriver inte och försöker inte stöta bort någon men säger sanningen direkt som den är. Inga nyanser, inga leenden, ingen charm.
Jag skickar inga bilder som är fördelaktiga utan första fotot från kameran. Kläderna, dom jag använder... Joggingbyxor.
Jag går även rakt på sak och säger hur skeptisk jag är till kvinnor och berättar om mina fördomar/insikter, vill inte gifta mig pga risk för otrohet och bli pappa in-blanco m.m.

Jag har även sagt det positiva men dom sakerna är få. Jag är ingen munter kille.
Jag gör på detta sätt eftersom jag inte orkar träffa någon där det inte direkt blir som jag vill pga måhända uppskruvade förväntningar eller missnöje med något annat.
Trots all denna sanning till tjejen, och mitt minimala intresse för henne annat än att ha sett henne naken och vet vissa saker så fortsätter hon. Jag har också sagt att jag bara är intresserad av hur kvinnor ser ut nakna, och tom med att jag är dålig i sängen och brukar gå till prostituerade. Jag har förkastat samlag för den feministiska skit det är.
Hon säger att det är okej att prata om problem ibland men kanske inte om döden hela tiden. Det har jag rättat mig efter. Jag har sagt att jag behöver samla kraft en viss tid.

Vill hon råna mig/göra metoo, eller menar hon allvar...? Vad finns det för anledning att vilja träffa mig med min tråkiga inställning plus att jag är bitter, deprimerad osv? Jag försöker se vilken agenda hon kan ha. Om det inte är som hon är seriös, vad kan det då vara hon vill?

Förutom en fråga är det även en rekommendation... Säg sanning direkt och rakt. Passar inte det, vad kan du då mer göra?
Om jag inte passar så som jag är så skulle det ju ändå inte hållit efter en månad eller två. Tänk på detta nästa gång.
Kom inte i en bil, kostym eller ett leende som inte passar er. Var trevlig och ödmjuk men passar det inte så fuck off, hej då och ha det bra... Då var det ändå ingen match. Min inställning är att vad.jobbar.du.med.intressen-dejting är lönlöst, och förspilld tid. Vad anser ni?

Min spontana reaktion är att trasiga människor dras till trasiga människor och det blir sällan bra.

// CC

Så enkelt kan det vara men blir något bättre om två trasiga människor inte träffas. Är din värld bara till för sociala fjantar/positiva existentialister...

Tröttnar folk aldrig på att försöka fisa raklödder, vara något fint som dom inte är. Eller är dom sociala nollor som bara måste...
Om nu hon är trasig i själen så älskar jag henne för det. Jag skulle inte kunna tänka mig en vanlig tjej. Jag skulle spytt över hennes shopping och husdjur/katter. Jag hade redan på dejten direkt förpestat stämningen.

Jag är en hardcore kommunist och det står jag för.

Det är inte min värld det är fel på. Det är du som upplever världen på ditt tragiska sätt. Ett sätt som uppenbarligen gör att du inte mår bra. Är det så du vill leva? Det är ditt val, din konsekvens.

Det kan bli värre ja, om två trasiga själar träffas och de skapar ett tredje liv tillsammans.

// CC

Där sa du det.. Du har alltså en egen agenda som inte överensstämmer med min, och det är den du utgår från. Inte min. Nazistfasoner kan inte accepteras.

Min värld är ljus. Det är sådana som du lägger en våt filt över stämningen och är en mörk kraft i samhället.

Alla människor har en egen agenda. Du har också en vilket du erkänner - eller hur? Vad säger att din skulle vara bättre eller mer värd än min? Den våta filten är dina egna mörka glasögon. Det är inte alla andra som är ditt största problem. Du är ditt egna största problem men det krävs självinsikt för att inse det. Det krävs dock att man vågar ta av sig sina glasögon och se sig själv i spegeln. Du har inte modet. Du är feg och skyller på alla andra.

// CC

Att vara ärlig och öppen är en väldigt fin egenskap. Och modigt. Det är nästan det viktigaste av allt i en relation? Många har inte ens den kunskapen om sig själva.