Commodore 64 spel, hur såldes dom?

”On” tape om jag får be 😊

På C64-tiden hade tomburkar ingen pant eller möjligen 25 öre. *
Vi köpte "aldrig" några spel, vi bytte med varandra. Dvs. vi kopierade kassetterna.
Tror jag bara köpte ett enda C64-spel, var något racingspel som hette "Talladega", kostade 300 kronor cirka 1984-85. Inflationsjusterat långt över 1000 kronor idag. Gick att kopiera på vanligt kassettdäck.
(Var vanliga ljudkassetter). Knäckta spel hade turbo, och kunde kopieras digitalt. Mycket bättre laddtid! (10x snabbare).

* ICA-handlaren hade anställd personal vid pantautomaten som skulle kolla om kunderna pantade "noll-burkar","25-öresburkar" eller "50-öresburkar" på 80-talet! -Tydligen lönade det sig för honom att räkna ören på 80-talet! Att ha dedikerad avlönad anställd för burk-koll alltså.. (Lite OT kanske , men dina ord gav mig en "Flashback" nu!)

Här är spelet: https://c64online.com/c64-games/richard-pettys-talladega/
Tog över fem minuter att ladda, närmare tio "oknäckt", knäckt version tog 1 minut.

"Richard Petty" hette han tydligen. Ville minnas att han hette "Tom Petty", men det är ju en musiker...
(Herre gud, det är snart 40 år sedan! Känns som igår!)

Vi hade C64a sista åren runt 1987-1990 och då var burkarna 50 öre. Intressant ang den anställde som hade koll på burkarna. Det du nämner var innan min tid.
Min kompis hade den bruna C64an och hans farsa fixade kasetter men turbo loadern men vi hade roligare med Orginalspelen. Sitta och titta på omslagen var mäktigt tyckte jag

Hehe, ninjor var verkligen THE SHIT på 80-talet! De var överallt och alla ville vara en. Jag hade full utrustning hemma med svarta kläder, svart ninjahuva och egentillverkat träsvärd i skida på ryggen. Jag var redo för att när som helst bege mig ut på insats!

"Ghosts & Goblins"-seriens grej var att den var omöjlig eller hardcoresvår. Även arkad- och NES-versionerna var omöjliga för en normal 9-åring.

Jag minns att jag såg annonser för "Great Giana Sisters" och bläddrade förbi någon recension. Jag tror inte någon bekant fick tag i det ens som piratkopia då Nintendo såg till att det försvann fort från butikerna. Cirkeln är numera sluten och versioner av GGS finns att köpa till Nintendo Switch om jag inte minns fel.

Oh ja. Det var väl den här illusionen av open world-vy man tyckte var fantasieggande. Och ninjor som fenomen.
Men inte enormt spelbart idag.

I ärlighetens namn är rätt många 8-bitarsspel rätt tråkiga och framförallt svåra idag. Ta bara en titel som Gosts'n goblins..

Fast Great giana sisters var ett perfekt plattformsspel.

Det var tiders!
Runt 1987 hade jag övergett (låg i ett skåp) C64, körde IBM i stället efter 1986-88 någonstans.
Men vi "bytte" spel med varandra på 80-talet. Med snail-mail, och kassetter. Alltså vanliga ljudkassetter.
25-50 spel per kassett! (C60 med "Turbo"!)

"Klart att det var pirat"!

Kan tänka mig det. Kompisen hade en farsa som jobbade på Telia och som hade spel på turbo loader. Dock fick inte min kompis ladda spel själv utan man fick alltid fråga hans syrra. Det var omständligt och synd om honom. Tror inte de hade några bra spel för minne inte ett enda bra spel. Men de hade den bruna C64an och den hade väl inte riktigt tillgång till de bättre spelen?
Vi hade vår helvita C64a kvar i bruk mot slutet när butikerna sålde bort lagren skulle jag tro även om jag inte har några minnen av det. Tror vi beställde våra spel via postorder och jag minns de tjocka tidningar med listor på spel i alfabetisk ordning där något enstaka spel fanns med bild i svartvitt och vissa spel stod i fetstil. Vad spelen var billiga på den tiden.

Bruna/grå och vita C64 var samma maskin inuti. Men spelen utvecklades mycket under åren däremellan. Men alla spel som funkade på den vita funkade även på den bruna.

På Stor & Liten kunde man köpa 10-pack med kasettspel för typ en hundring och det var alltid bara ett av spelen som var bra. Minns något skit som hette Train Robber där man skulle springa förbi två hundar och öppna ett kassaskåp, var i princip omöjligt eftersom hundarna var assnabba.

Originalspel fanns där de sålde datorerna, såsom varuhus och butiker för hemelektronik samt vanlig postorder typ Ellos och liknande. Datormagazin och de andra tidningarna hade en hel del annonser för postorderföretag som var nischade på C64 spel och tillbehör, mest känt var HK Electronics, och dessa hade ett mycket större utbud.

Knäckta spel kopierades i regel gratis kompisar emellan. Runt 1988 dök det dock upp en snubbe som kallade sig Jan som sålde knäckta spel mot betalning. Han knäckte inte spel själv men lade till en egen intro med texten "for more games call Jan" och sålde dessa.