Commodore 64 spel, hur såldes dom?

Oh ja. Det var väl den här illusionen av open world-vy man tyckte var fantasieggande. Och ninjor som fenomen.
Men inte enormt spelbart idag.

I ärlighetens namn är rätt många 8-bitarsspel rätt tråkiga och framförallt svåra idag. Ta bara en titel som Gosts'n goblins..

Fast Great giana sisters var ett perfekt plattformsspel.

Men det kändes jäkligt magiskt första gången man kom in i den delen. Hade ju aldrig spelat spel med nån sorts 3d-vy innan, och det där var väl nån sorts fejk-3d vad jag minns.

Hehe, ninjor var verkligen THE SHIT på 80-talet! De var överallt och alla ville vara en. Jag hade full utrustning hemma med svarta kläder, svart ninjahuva och egentillverkat träsvärd i skida på ryggen. Jag var redo för att när som helst bege mig ut på insats!

Det var ju ett nationellt fenomen på 80-talet. killar som försökte tillverka kaststjärnor i smyg på träslöjden.. Kaststjärna, det ultimata ninja-vapnet..

Ja.

Ett klassiskt trick var att de lade in sceenshots från Atari 520 eller Amigaversionerna på 8-bitsboxarna och reklamen. Tittade man så stod det i finstilt att det var en bild från Amigaspelet. Jag lärde mig rätt fort att hellre lita på bilderna i Svenska Hemdatornytt och Datormagazin istället.

Verkligen. De hade diskuterat "ninjor" och "kaststjärnor" på något föräldramöte på min mellanstadieskola. Behöver jag nämna att hälften av lärarna där var kristdemokrater eller centerkärringar som var var paranoida över allt vad datorspel, underhållningsvåld och rollspel hade med att göra?

Att de däremot vägrade göra något mot mobbningen som pågick samt ansåg att "lagidrott var en bra uppfostringskultur" säger väl det mesta om vilket skadat gods de var.

Själv satt man med sina nördiga kompisar och tittade på RoboCop (när han skjuter bort kuken på våldtäktsmannen) och spelade sedan det helt okej spelet på C64:an.

"Ghosts & Goblins"-seriens grej var att den var omöjlig eller hardcoresvår. Även arkad- och NES-versionerna var omöjliga för en normal 9-åring.

Jag minns att jag såg annonser för "Great Giana Sisters" och bläddrade förbi någon recension. Jag tror inte någon bekant fick tag i det ens som piratkopia då Nintendo såg till att det försvann fort från butikerna. Cirkeln är numera sluten och versioner av GGS finns att köpa till Nintendo Switch om jag inte minns fel.

Vill minnas att jag även besökte några okej ställen med C64-spel i Norrköping och Jönköping. Någon som minns namn?

Nintendofantaster brukar ju tycka Great giana sisters är en mario-kopia. Det var den väl. Men för mig som spelade GGS först och inte hade spelat mario (annat än game and watch) så måste jag ändå säga att den var lyckad i spelkänslan.

Press play and tape

Minns också hur svåra spelen var, älskade He-man leksakerna men spelet var ju helt omöjligt.

På C64-tiden hade tomburkar ingen pant eller möjligen 25 öre. *
Vi köpte "aldrig" några spel, vi bytte med varandra. Dvs. vi kopierade kassetterna.
Tror jag bara köpte ett enda C64-spel, var något racingspel som hette "Talladega", kostade 300 kronor cirka 1984-85. Inflationsjusterat långt över 1000 kronor idag. Gick att kopiera på vanligt kassettdäck.
(Var vanliga ljudkassetter). Knäckta spel hade turbo, och kunde kopieras digitalt. Mycket bättre laddtid! (10x snabbare).

* ICA-handlaren hade anställd personal vid pantautomaten som skulle kolla om kunderna pantade "noll-burkar","25-öresburkar" eller "50-öresburkar" på 80-talet! -Tydligen lönade det sig för honom att räkna ören på 80-talet! Att ha dedikerad avlönad anställd för burk-koll alltså.. (Lite OT kanske , men dina ord gav mig en "Flashback" nu!)

Här är spelet: https://c64online.com/c64-games/rich...tys-talladega/
Tog över fem minuter att ladda, närmare tio "oknäckt", knäckt version tog 1 minut.

"Richard Petty" hette han tydligen. Ville minnas att han hette "Tom Petty", men det är ju en musiker...
(Herre gud, det är snart 40 år sedan! Känns som igår!)

”On” tape om jag får be 😊