Citat:
if evolution is concerned with the survival of the fittest then why did our emotions evolve to become more complex if competition results in the suppression of emotion?
Jag gjorde ett litet tanke experiment baserar på det där citatet.
Vi tar 2 pokerspelare. Bägge får en livstid på flera miljoner år. Spelarna ska spela 1 rond mot varandra. Under dessa miljoner år påverkar evolutionen deras känslor för att som vi vet med evolution så orsakar evolution att våra känslor växer i komplexitet. (Vi gick från neandertalare till Picasso). Pokerspelarnas känslor inför vilken hand de har fått blir alltså mer och mer komplexa allt efter tiden går och evolutionen evolverar deras känslor. Det kommer bli svårare och svårare och svårare för dem att bibehålla sitt pokerface.
Men vem av spelarna kommer tappa sitt pokerface först?
Enligt teorin om ”survival of the fittest” så borde den starkaste vinna. Men vem är egentligen starkast i det här exemplet?
Det lockande svaret är ju att säga, ”den med bäst hand är starkast”. Problemet är ju att om vi bägge tittar på varandra med perfekta pokerface, men evolutionen orsakar våra känslor att avslöja vad för hand vi fått, så vet vi ju bägge automatiskt vad vi ska göra för att inte förlora. Och så hade det ju pågått i en evighet. Detta blir ju en total paradox.
Evolutionen bör alltså ha absolut noll intresse i survival of the fittest. Det måste finnas ett totalt annat motiv bakom evolution.