Skidskyttesäsongen 2021/22

Fast på damsidan så har vi ju väldigt stor konkurrens om världscupplatserna (förutom typ Öbergs och Persson) så för att bli uttagen till till första världscupen så måste man ju nästan toppa formen till säsongspremiären.

Det är iofs sant, men hittills så har ju den konkurrensen framför allt varit inom a-landslaget så då är ju alla i samma formfas ändå på något vis. Nu vet vi förstås ännu inte vilka som är med där till nästa säsong och hur det kommer att se ut då.

Grovt sett så skulle jag ranka de svenska damerna så här
1. Elvira Öberg
2. Hanna Öberg
3. Linn Persson
4. Mona Brorsson
5. Stina Nilsson
6. Anna Magnusson
7. Johanna Skottheim
8. Tilda Johansson
9. Sara Andersson
10. Emma Nilsson

Öbergs och Persson är givna allt oavsett tänker jag mig samt att fem platser i världscuplaget är givna för A-landslagsåkarna medan att den sjätte platsen är mer öppen för konkurrens. Sedan beror det ju lite på om det blir fler än sex åkare i A-landslaget men att plats 4-10 i min ranking inte är garanterade att få åka första världscupen utan att det avgörs utifrån formen visad på Sverigepremiären. Dessa åkare måste därför toppa formen tillräckligt mycket till Sverigepremiären och det spiller sedan över på de första världscuptävlingarna. Lite av en norsk situation (på herrsidan i både skidskytte och längd).

Varför tycker du Persson är lika given som Öbergs?

Kollar vi på samtliga tävlingar i år där både Persson och Brorsson stått på start och jämför vem av dem som kommit först, så har Mona varit före Persson en fler gång än motsatsen (8-9). Lägg därtill att Mona är den enda av dem två som har en pallplats individuellt (visserligen mot tämligen svagt motstånd).
Om vi gör samma jämförelse mellan Linn och Stina så har Linn kommit före än gång mer (8-7). Stina har också en individuell pallplats.

Jag tycker inte Persson ska vara given oavsett form på samma sätt som Öbergs är. Tycker hon borde konkurrerar på samma nivå som Stina och Mona.

Linns utveckling till den här säsongen påminner för mig ganska mycket om Hannas om än på en annan nivå. Fler toppresultat, men också fler bottennapp. Hon har ju skjutit bort en hel del chanser i sista skyttet. Min känsla är att det vart mer än Mona, men det är oftare som Mona uppmärksammas för det.

Även om jag till viss del kan hålla med om Alkibiades ranking för helheten den här säsongen så tror jag att det kan hända en del med den till nästa säsong. Om Stina fortsätter att utvecklas i samma fart kan hon ha blivit en klar trea. När det gäller uttagning så tänker jag att Sverigepremiären bara är en liten del och den har än mindre betydelse om det är främst landslagsåkarna som kämpar om de sista platserna, oavsett vilka de nu blir, för tränarna har ju sett de aktiva väldigt mycket mer än bara de två starterna.

Mitt intryck är att Persson är jämnare än Brorsson. Två fjärdeplatser och två femteplatser denna säsong för Linn mot bara en topp-6-placering för Mona (som visserligen var en pallplats). Bättre åkfart dessutom (trots några enstaka plumpar). Hennes stafettprestationer har nog också färgat av sig.

Två scenarios:
1. Sex åkare i A-landslaget. I säsongspremiären är Magnusson sämst av landslagsåkarna och Johansson, Skottheim och Andersson (som alla tre står utanför A-landslaget) är klart bättre än Magnusson i båda loppen. Bör då Magnusson fortfarande få åka världscuppremiären? Jag tycker nog inte det.
2. Åtta åkare i A-landslaget. Inte alls givet vilka som skall få de sista platserna i världscuplaget då det finns fler landslagsåkare än platser. Dessutom lyckas Andersson som står utanför landslaget komma på pallen i båda loppen under säsongspremiären.

Min slutsats utifrån båda scenarierna är att konkurrensen nu är så hård om de sista världscupplatserna att alla åkare (förutom topp-3 i min ranking) blir tvungna att (åtminstone delvis) toppa formen till säsongspremiären och den formtopp håller i sig under hela första trimestern.

Jag håller nog också med om själva rankingen men tycker det är så väldigt jämnt att man inte kan lägga Persson i en annan ”kategori” än Mona och Stina.


Både ja och nej. Som du säger har Linn fler bra placeringar men klappar å andra sidan ihop oftare. Tre gånger har hon varit utanför top 50 (som värst 73) medans Mona varit som sämst 33a (spelar inte alls lika stor roll dock som jämnheten i topprestationerna). Åkfarten har varit ganska jämn i år dem emellan även om Linn varit lite bättre. Mona tappade väldigt mycket i åktid efter hon fick covid också så det hade nog utan det varit ännu jämnare dem emellan.

Med det sagt så håller jag med om att Linn som nu börjar närma sig sin peak och Mona som börjar lämna sin peak (vare gäller ålder) borde rankas högre, men som jag svarade Riwarde så är det enligt mig alldeles för jämnt för att lägga dem i olika kategori när det gäller uttagningar.

Alldeles oavsett vad man tycker i den frågan så är det verkligen kul att vi har så många som konkurrerar om platserna så att man kanske måste peta normalt sett väl kvalificerade åkare, ett lyxproblem är alltså detta.

Med tanke på vilket kliv framåt som Stina har tagit den här säsongen skulle jag inte bli förvånad om Stina hamnar betydligt högre än 5:a i ranking efter nästa säsong.

Kommentatorene nevnte under NM at Kalkenbergs lillebror hadde vunnet 7 av 8 løp i sin årsklasse i norgescupen, og det han ikke vant så sluttet han som nummer 2. Virker å være et talent å holde øye med.

Hvis jeg skulle sette opp laget til Kontiolahti basert på hva vi vet akkurat nå ville jeg gjort det slik:

1 Elvira
2 Hanna
3 Linn
4 Stina
5 Mona
6 Best of the rest fra sesongåpningen.

Setter Stina foran Mona pga. alder og høyere topp nivå. Håper at Sara eller Tilda tar den siste plassen, eller at Johanna finner tilbake til skiformen og tar den. Anna og Emma stiller bakerst i køen pga. lavt toppnivå og fordi det er lite sjanse for at de utvikler seg noe særlig mer.

När kommer uttagningen damernas VM-stafett?

In i dimman, dimman, nu ska Stina(?) skjuta...