Mediemänniskan och framtida konstformer

De verkliga originalen och skarpa samhällstolkarna verkar bli färre och färre, alla tvingas igenom 13 års skola och de flesta som pruttas ut ter sig väldigt lika varandra, få har något unikt bevarat. Bombardemanget av information som i nuläget varje ung människa utsätts för måste bidra till denna nullifiering av personligheten. Om nästan alla bearbetar i stort sett samma information måste det leda till en likvärdig utveckling i hjärnan. Visst kan miljöer skiljas åt, men miljön blir allt mindre lokalt bestämd, även på landsbygden tränger media in genom golvplankorna.

Det kan vara orsaken till att vi ser så få ljusstarka individer i dagens samhälle. Nu menar jag inte de som faktiskt befinner sig i rampjuset utan som omgivna av en gudabenådad aura uttalar sig och uttrycker sig på ett mer subtilt sätt. Det finns inte många vad jag vet som jag kan sälla mig till vad gäller världsåskådning.
Kreativ begåvning kräver ett visst utanförskap, det kräver att personen i fråga har viss rörelsefrihet, för att kunna konstruera något inom sig måste man mer eller mindre isolera sig från intryck utifrån, detta har blivit i princip omöjligt.
Det leder till en utblandning, en utspädning, en uttjatning av de flesta nu dominerande uttrycksformerna. Även konsten, filosofin, poesin, litteraturen drabbas. Hur genialt en expressionist än framställer verkligheten är han betydelelös då expressionismen inte längre utgör ett brott mot samhällsordningen.
Vi kommer bli så proppmätta på andras tankar och åsikter och bloggar och vardagliga futtigheter att vi överger många av de nu accepterade konstformerna i ren protest och leda.

Framtiden förutspår jag präglat av ordet utsökthet, avskalad men själfull, ytterst fint kalibrerad och estetiskt präglad av mänsklig hand. Det strömlinjeformade Star-trek temat är snart förbi, framtiden är böcker med ett ord i skrivstil och en handkolorerad teckning per sida: Sammet, Himlavalv, morgonrodnad, sjögräs. Framtiden ligger i den avslappnade behagliga och utsökta konsten, den som inte tar efter reklammakarnas sug efter uppmärksamhet utan smälter in som honung i tillvaron. Marmorstatyetterna återupptäcks. Tillflyktsorter och tempel i kaoset skapas. Det är framtiden. Åsikternas och det personliga framhävandet har alla fått nog av, nästa trend ligger i den åsiktslösa, anspråkslösa meditationen och det enkla livet. Det okonstlat sköna kan få sin renässans, vi utleda på dunkla tolkningar! Varde ljus! Fram träder realisitiska och natursköna motiv, lugn och harmoni kommer prägla konstformerna. Den klassiska musiken kan även få sig ett uppsving.
Epokerna växlar ständigt, vår egen epok kräver snart ett motangrepp mot den framväxande vulgokulturen som hotar att förinta allt som en gång var skönt. Vi måste återta kontrollen från företagsjättarna vars prägel snart trycks så hårt mot varje enskilt land och varje enskild människa att endast söndertrasad, hukande människospillror ses befolka gatorna, grå i ansiktet med tom blick och butikskassar i händerna, högt blodtryck och yrsel.

Det var allt en välformulerad tankeställare du lägger vid våra fötter.

Jag håller med i mångt och mycket och kanske speciellt att dagens mediesamhälle med tillhörande värderingar förmodligen (förhoppningsvis!) har nått sin kulmen och snart kommer ge utrymme för nya värden och normer. Jag hoppas och tror liksom du att fokus kommer ligga på skönhet och insikt men kanske inte genom att gå tillbaka till naturen och dåtida inspirationsobjekt som jag antar att du menar när du skriver om marmorstatyer och klassisk musik. Dssa kommer förhoppningsvis dock förbli finkultur men vardagskulturen bör ta sig nya ansikten, självklart med det förgångnas visdom och skönhet till grund men ändå i en strävan framåt.

Ibland är det perverst att återvända.

Jo, men å andra sidan fick folk före vår tid för lite information, de blev inskränkta och vidskepliga. Visst klart det är tråkigt att kulturen homogeniseras men å andra sidan kommer antagligen antalet konflikter minskas, eftersom förståelsen ökar.

Man ser ju redan nu hur folk desperat försöker hävda sin egen induvidualitet, på något sätt visa att de inte tillhör den stora massan. Men i de flesta fall visar de inte sin egen individualitet, de söker sig istället till diverse subkulturer.

Men jag tror du har rätt när du säger att det kommer en motreaktion mot informationssamhället, en mer avskalad kultur.

På sätt och vis har ju mediesamhället övertagit kyrkans roll som värdesättare.

Andlig och kulturell nivellering hotar varje uppväxande individ, det är sant, och just under täckmantel av den tomt marknadsbetingade valfrihetsretoriken blir likriktningen så försåtlig och svårgreppbar. Och det går ännu att styra sina sinnesintryck, vad man läser, ser för filmer, lyssnar på för musik, om man bara hamnat utanför den själsdödande grottekvarnen utan att gå under.
Det går att bo på landsbygden med en större inre och yttre frihet än kanske någonsin tidigare i människohistorien, om man befinner sig i ett land som Sverige och hittar något sätt att försörja sig som ger en tid över för det väsentliga. De sociala kontrollmekanismerna har eroderat, och på många sätt kan det vara av godo för den enskilde, som nu inte bevakas lika strängt eller döms lika hårt av "menighet och överhet". Att så jämförelsevis få vill leva "avsides" beror säkert bland annat på en översocialisering i uppfostran, och en internalisering av någon sorts duktighetskrav som gör att många som kanske skulle kunna skapa något drabbas av "dåligt samvete" och rastlöshet om det blir tyst och stilla runt omkring dem på ett kvietistiskt vis.


De etablerade konstformerna fossiliseras allt mer, vem bryr sig längre om teater, opera, metafysiska spindelvävar, själsfin poesi, konstgallerier? Den skönandliga atmosfären kväver, eftersom den inte säger sanningen om verkligheten och människonaturen. Men vilka kulturformer som kommer att vara möjliga, och angelägna, när denna epok gått till hävderna, är det svårt att uttala sig om.


Den sönderstressade konsumistiska nihilism som är förhärskande i den profitglobaliserade världen måste förtära sig själv rent socioekonomiskt, först när systemet rämnar kan jag tänka mig att något genuint kollektivt tillfrisknande kan ske - tills dess förblir det de enskilda som har att välja mellan att löpa med de omtöcknade idioterna i offentlighetens glädjelösa exploateirngskarneval eller dra sig undan till något slags gömsle, en observationspost där man kan ge sin ande och sin kunskapslust den näring de behöver, och stänga ute det mesta av det triviala larmet och de i grunden betydelselösa "dagsaktualiteterna".

Jag syftar väl till en variant av den antika epikurismen. Ingenting kan återgå till det som en gång var, men det kan lyftas fram och inspirera!
Det låter som en klyscha, men de robottillverkade stålattiraljer och de själlösa föremål som omger oss i vardagen gör våld på människans kapacitet! Det är på ett sätt ett hån mot den mänskliga imperfektionen.
Jag har två saker som betyder något i min lägenhet. Den ena är en tavla jag fått till skänks av min morfar. Den andra är ett utsnidat hjärta tillverkat av min far. Resten är skit. praktiskt, funktionellt, tidssparande skit som man skulle kunna ersätta med vad som helst.
Vi blir alienerade både i och utanför hemmet! Besökare i ett kallt, hårt och funktionellt framtidsvaakum, berövade allt det vi egentligen är till för.
Mitt eget hem kommer förvandlas till ett tempel, avskalat, utsökt, lugnt, meditativt. Den enda plats på jorden jag själv får utforma.


Idag verkar vi ju som sagt glida åt att bli mediala medelmänniskor, en standardiserad människa med rätt åsikter inprogrammerade i sig. Konflikter är det enda sättet för oss att utvecklas och finna vårt sanna väsen, konflikter är inte av ondo, stagnation är det som verkligen tar död på oss. Jag välkomnar nästan tredje världskriget så att det rådande samhället smulas samman och kan återbyggas på ett mindre vidrigt sätt!
Informationssamhället måste ha en gräns, eller? Klarar vi av att vara tillgängliga och uppkopplade ständigt och jämt? kanske får vi göra avkall på det utsökta och geniala och mänskliga till förmån för rationaliteten, funtionaliteten, korrektheten, effektiviteten.
mediesamhället vore gott om fler filosofer och samhällskritiker fick ta till orda. Nu fungerar lagen: säljer det så är det bra, skit i om vi fördumar folket.
Cynismen är lika grov nu som då, människan behandlas blott som ett omyndigförklarat, djuriskt, köpgalet, viljelöst, passivt beläte. (så kanske är fallet, jag brukar ha för höga förhoppningar på människan)

Det har du rätt i, men har nog alltid behövt hålla sig undan samhällets mest turbulenta områden för att kunna bibehålla sitt personliga fokus.
Jag är nog mer eller mindre inriktad på att en dag flytta till ett mindra samhälle, just för lugnet och friheten att vara själförsörjande i större mån. Oberoende är något alla människor innerst inne vill vara, men det går knappt idag. Vi tvingas in i systemet och väl där märker man hur individualiteten nästan smälter bort från kroppen. I kontakt med myndigheter, experter, rationella byråkrater är man ingenting annat än ett själlöst objekt.

Jag håller inte alls med. Alla vet att människan är ett svinaktigt djur innerst inne men det är inte konsternas uppgift att belysa detta faktum, vad tjänar det till att lägga borda till vår redan nedsänkta självkänsla? Konsterna ska vara motsatsen till det raka och krassa, det ska vara oaser i tristessen, rosen i gyttjan, guldet i gruset. Konsten ska väcka förundran och fascination inte ännu mer äckel och ännu mer vulgorealism. Sånt får vi bara vi öppnar tidningen eller sätter på teven. Jag är iaf en som uppskattar de äldre uttrycksformerna. De kändes genuina och genomarbetade.

lysande! Du är en grym ordkonstnär!

Visst kan du ha rätt i att mänskligheten utvecklats genom konflikter, men behöver det nödvändigtvis vara väpnade konflikter? Kan det inte istället vara ideologiska konflikter? Däremot håller jag med dig om att vi inte är skapade för det här samhället som vi lever i nu. Tänkte lite på det idag, och kom skriver ner lite av tankarna jag fick.
Människans har sprungit ifrån sin naturliga utveckling, samhället utvecklas snabbare än människan själv. Det leder till att mänskligheten blir mer och mer främmande inför samhället som det har skapat.
Vårt samhälle är för inordnat och man behöver inte längre kämpa för något. Den moderna I-landsmänniskan är en krigare utan ett krig.
I bildlig mening dvs den är konstruerad för att kämpa för sin överlevnad men behöver inte göra det längre, den får den delen på ett silverfat och det leder till känslomässig avtrubbning och likgiltighet. Kanske blev lite väl mycket OT.


Jag tror inte samhället skulle se så annorlunda ut efter ett tag i grund och botten. Samhället skulle ändå byggas upp kring produktionsmedlen som den tekniska utvecklingen tog fram, människan skulle få underordna sig.
Det är iaf vad jag tror.


Ja, den individuella människan är bara en kugge i ett maskineri, dess välbefinnande är inte så viktigt, maskinens är det.

Välkommen till marknadsekonomin, marknaden förses med det den vill ha.
Vill folk med köpkraft ha skit, får de skit. Valet är väl ändå deras?


Det faktum att den låter sig behandlas på det sättet talar väl för sig själv?