Innebär skapandet av någonting automatiskt äganderätten till det skapade?

Satt och funderade på det här idag. Innebär skapandet av någonting levande äganderätten till det? Enligt de troendes logik verkar det ju göra det, de ser inget fel i att en Gud kan skapa världen och människan och sedan göra som han behagar med den.

Men skulle man applicera samma resonemang på ett förälder/barn förhållande skulle de flesta troende svara att nej, föräldern har inte rätt att göra vad den vill med barnet. Dock förstår jag ju att de flesta som tror på Gud kommer svara "Men han är ju fullkomlig därför har han rätten".

Men hur definerar man fullkomlig? Fullkomlig enligt vem? Säg t.ex. att två människor bråkar, de har olika åsikter, person 1s åsikt stöds på den kristna tron, person 2s på hans egna subjektiva åsikter. Om nu Gud finns, och han står för det som han sägs stå för i den kristna läran, då skulle han väl inte vara fullkomlig enligt person 2? Är inte begreppet fullkomlighet någonting totalt subjektivt, den enda som kan bestämma om någonting är fullkomligt är väl betraktaren själv?

Enligt alla. Gud favoritiserar ingen. Han tänker på hela universum samtidigt. Så Gud kan inte hindra naturkatastrofer bara för att de dödar några människor.

Att skapa något (någon) med ett medvetande är inte samma sak som att skapa något utan medvetande. I fallet med barnet har produkten av inventionen en naturlig ägare i sig själv, varför inte dess skapare kan tillskrivas någon äganderätt. Därför kan man inte heller hävda att Gud äger oss människor, eller ens de första människorna som han eventuellt satt till världen (även om man utgår ifrån att Gud verkligen funnits och att han skapat de första människorna).

Bä$tuzprecis det jag själv tycker förstås. Men troende anser ju att Gud får döma människan, är inte det ett form av ägande?

Jag tycker inte att man blint kan acceptera resonemanget om att Gud skulle ha en rätt att döma människor bara för att han skapat deras förfäder och även om man köper den tanken så tycker jag att det verkar ganska omvänt att hävda att den rätten skulle ge Gud även en äganderätt till mänskligheten. Som jag ser det är det helt olika saker.

Nej, men om man anser att människan kommer till Himlen/Helvetet efter detta liv och anser detta var rätt så har man ju accepterat resonemanget. Jag anser ju också att det är ett felaktigt resonemang, precis som en människa inte har rätt att göra samma sak mot sina barn.


Men är det inte i alla fall ett rejält intrång på äganderätten? Du kan egentligen byta ut äganderätten i mina resonemang mot rätten att döma.

Jovisst, en kränkning av äganderätten kan man absolut se det som att Gud skulle döma människor efter deras dygdighet (vilket inte är detsamma som att de döms i enlighet med sina kränkningar av andras äganderätt).

Nej.
Skapande innebär inte att du får äganderätten.
Du måste först mönsterskydda eller patentera sen måste du ha råd med advokater som försvarar dina intressen.