Hur reflekterar/bearbetar man?

Tjena!

Tänkte börja reflektera över mitt liv. Men behöver veta mer hur man gör och vad det innebär. Hur vet man att man gör rätt?

Jag har varit med om väldigt mycket i mitt liv. Jag har bland annat suttit i Grekiskt fängelse, crashat bilar, varit efterlyst, åkt ambulans helikopter, varit förlamad i en vecka på intensiven, legat i respirator i 3 veckor, haft drogmissbruk, inlåst på psyket och massa skit.

Efter en ordentlig resa I livet så börjar jag bli psykiskt frisk då jag mått dåligt innan. Men vissa grejjer e rätt tunga, jag brukar mest skratta åt allt då allt e så sjukt/absurt.

Så för att kunna få ro i sinnet så har jag kommit fram till att jag nog måste bearbeta det som oroar sinnet. Oron tror jag är skapad för att jag flytt från mitt förflutna.

Har någon tips på hur man bearbetar och reflekterar över sitt liv?

Ska man bara tänka på skiten som hänt eller?

Vill inte låta som någon upplyst självhjälpsguru för jag hatar själv när folk tipsar om det, men vad som har hjälpt mig mest i livet: meditation. Började köra typ 5-10 minuter om dagen på Youtube, men använder också en app som heter Mindfulness. Också en podd som heter Närvaropodden!

Knepet är ju att bara betrakta. Inte värdera eller döma, utan släppa in allt och acceptera det för vad det är.

Jag har försökt med meditation och jag tror 100% på det. Men jag lyckas inte få till det.

Min hjärna har ingen "paus" knapp. Den är uppvriden hela tiden. De e detta som gör att jag inte kan "slappna av".

Har du något tips på hur jag kan acceptera nuet och inte fly från det? Slutar jag bara tänka så kvarstår en oändlig oro i kroppen som bara inte vill ge med sig...

Det kanske blir lättare om du söker hjälp av/hos andra än försöker göra allt själv. T ex samtalsterapi eller yoga i grupp.

Det låter som en bra idé. Jag har pratat med psykolog innan men var inte mottagbar då typ. Men nu har jag börjat öppna upp mig och jag märker att jag är mer mottagbar nu typ.

Har fått en ny remiss till psykolog igen, går regelbundet till en mottagning. Jag ska absolut börja se över hur jag kan bjuda på mig mer och inte försöka hålla allt inne o inte klura på allt själv.

Det där känner jag väl igen.

Ett tips från mig: En bra grundfysik, träna något som du gillar. Det kommer att tvinga dig till nuet med andning och rörelser. Yoga och meditation är jag absolut inte redo för.

Rekommenderar cardio eller simning.

När du sen har grunden så kanske du blir mer accepterande. Tror man måste riva i skiten förr eller senare.

Varför har du ett behov att bearbeta? Låter nästan som att du söker något, kan inte ha ro i kroppen, ständigt vakuum som behöver fyllas. Jag menar, varför måste du bearbeta? Varför måste man någonting, förutom att dö? Jag försöker alltid vara mer flexibel i tankarna och inte fastna i massa ”måsten” som egentligen inte behövs. Kanske lite flummigt men this is some meta meditation jag syftar på. Att forcera meditation ex ”jag måste meditera för att bli av med min ångest” funkar inte. Meditation innebär många gånger smärta, det är extremt svårt att umgås med sig själv så intimt när försvaren bryts ner. Kanske handlar det om att vi tänker för mycket och missar kroppens signaler och därav blir vi förvirrade och undvikande. Vi kan inte vägledas av vår intuition.

Notera alla tankar utan att värdera dem. Du vet när du läser en bok, värderar du texten eller observerar du den? Det är sån typ av fokus vi vill uppnå, observera våra tankar utan att försöka förändra dem eller värdera utan bara flyta med. När det kommer en ny tanke observerar du den. Sen hejsan en ny tanke dök upp där vad trevligt. Och där var nästa, och nästa osv. När du tappar fokus så gör det absolut ingenting så länge du vänder tillbaka fokus varje gång du kommer på dig själv att vandra i väg i tankarna.

Tack för tipset, jag har en ganska bra fysik då jag varit bodybuilder innan men då fick jag hjärtsvikt/oxhjärta så blir jag extremt trött av att gymma nu. Vården säger att hjärtat e ok igen nu men att jag ska ta det lugnt.

Försöker hålla igång men inte som förut.

Lätta promenader. Fota vackra intryck, gärna natur. Det kommer att styra om i grubblandet. Du blir fokuserad på naturen omkring dig.

Kan känna en stor lycka i att gå ut och hitta naturbilder att fota.

Eller för den delen, stadsbilder. Jag känner mig i nuet då.

Detta var intressant! Min psykolog nämnde också att jag bara skulle notera mina känslor o tankar och inte fastna i dom.

Jag tror detta kan funka som en "paus" knapp. Det är även som analys och reflektion utan att fastna i arbetet. Man bara ser det typ.

Denna grej du pratar om är rätt avancerad att förstå tror jag, men jag tror jag fattar vad du menar.

Lättare sagt än gjort. Man ändrar inte personlighet bara så där.

En del snackar ut/gråter ut/bollar tankar och känslor runt händelserna.

För vissa kan det liksom stanna obearbetat i skallen och då leda till dåligt mående.

Vill inte diagnostisera med PTSD, men det finns ändå forskning i ämnet. Och den pågår.

Ska du börja reflektera eller bearbeta?