• 1
  • 2
2021-08-03, 13:29
  #13
Medlem
LadySwedens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mayahem


Vem som helst kan få köpmani men det hjälper för stunden. Som jag skrev ovan så är det olika för alla. Vissa biter i det sura äpplet och kämpar. Andra kan inte hantera/saknar strategi. Det jag kan tycka är att de ”friska” borde chilla ner och vara tacksamma att de inte lider. Det finns ju en perfekt förklaring på vad det beror på och därför är det mycket märkligt att gnälla på dem.
Håller med om att det inte hjälper situationen i sig att "gnälla på den sjuke", men ibland är det faktiskt också rejält tufft för omgivningen. Ibland hjälper det att få gnälla och svära inför någon utomstående, för man kan bli rejält less och förbannad och samtidigt kan man inte låta det gå ut över personen med BP.

Även fast det finns några vägar till anhörigstöd är min erfarenhet att dessa inte är speciellt behjälpliga när det gäller, utan man står väldigt ensam.

Samtidigt, som du säger, så är det ändå den som har bipolär som måste hantera sjukdomen hela tiden medan vi endast står brevid. Ni/ de som kämpar med denna sjukdom är beundransvärda.
Citera
2021-08-03, 15:10
  #14
Medlem
LadySwedens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av f30malmo
För min anhörig märktes det genom att personen blev väldigt pratsam och sov flera timmar mindre per dygn. Blev samtidigt irritabel och tyckte att jag var tråkig och långsam, ville prata på nätterna, och väckte mig därför fast jag skulle upp på morgonen. Kunde skämta och verka glad, för att plötsligt få raseriutbrott utan riktig anledning över någon skitsak och prata om att ta livet av sig. Det yttrade sig alltså mest som hypomani med inslag av ilska och ibland självmordstankar.
Här verkar det isf vara mer av depression men med en rastlös oro och tillfällen av (typiskt hypomana) ryck av kärleksrus

Hur hanterade du den här blandningen, tex självmordssnacket i kombination med ett typiskt hypomaniskt raseri om/ när du ville säga emot självmordstankarna?
Citera
2021-08-03, 17:00
  #15
Medlem
f30malmos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av LadySweden
Här verkar det isf vara mer av depression men med en rastlös oro och tillfällen av (typiskt hypomana) ryck av kärleksrus

Hur hanterade du den här blandningen, tex självmordssnacket i kombination med ett typiskt hypomaniskt raseri om/ när du ville säga emot självmordstankarna?


Det var väldigt svårt. Han självmedicinerade en hel del med alkohol och cannabis också, vilket ledde till allmänt kaos när han var i de perioderna.

Möjligtvis att göra saker ihop kunde hjälpa en del, han är en väldigt kreativ person och sådant kunde få in honom på andra saker. Men just självmordtankarna var svåra när de kom. Det var mer att finnas i samma hem men lämna honom ifred som gällde, då han inte ville direkt umgås då.

(jag försökte inte gå emot självmordstankarna för övrigt, mer försökte fokusera på något annat)
Citera
2021-08-03, 17:13
  #16
Medlem
LadySwedens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av f30malmo
Det var väldigt svårt. Han självmedicinerade en hel del med alkohol och cannabis också, vilket ledde till allmänt kaos när han var i de perioderna.

Möjligtvis att göra saker ihop kunde hjälpa en del, han är en väldigt kreativ person och sådant kunde få in honom på andra saker. Men just självmordtankarna var svåra när de kom. Det var mer att finnas i samma hem men lämna honom ifred som gällde, då han inte ville direkt umgås då.

(jag försökte inte gå emot självmordstankarna för övrigt, mer försökte fokusera på något annat)
Jag ska se om det funkar att kanalisera rastlösheten på något lämpligt vis om det märkliga tillståndet återkommer.

Det är bättre idag än igår iaf. Logen är städad nu efter att maken gått mer åt det hypomaniska hållet under dagen, så vi får se om det blir mer stabilt hypomant nu ett tag.
Citera
2022-01-03, 15:07
  #17
Medlem
Hur ska jag göra, är 16 år sett min vän dö, tror jag är bipolär, pappa är det o köper sig till lycka, jag har nyss fått min andra vanföreställelse, trodde en hel dag att all var civiler, att dem sen förföljde mig och att flera bilar ställde sig på parkeringarna utanför mig som span, vet it om jag lever i denna verkligheten nu och om alla jag könner bara försöker hjälpa mig och säga att det jag säger e sant, för när jag verkligen tänker på det så, har jag tjatar för mycket, gått upp i skogen letat efter en död kropp och sen trott civilerna visste det, eller tex säpo, gick upp med en ficklampa igår kväll, och en vass dolk för att jag hörde någpt och behövde gå på toa, sen från ingenstans sattes min brorsas Xbox på i hans rum och jag sket ner mig, fuck det här, psykos
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in