Dubbelmord och mordbrand: Rasande Roland, Gotland, 1953.

Detta fall har också blivit omnämnd något lite i följande tråd:

(FB) "Den Gäckande Skuggan" på Gotland, 1951-52.

Berättelsen återfinns i Brottets krönika, del 2, 1955 på sidorna 292-316 under rubriken Rasande Roland tillsammans med ett flertal foton och en kartskiss och en skiss över huset.

Kl. 6.30 på fredagsmorgonen den 28 augusti 1953 kom två lastbilschaufförer och en motorcyklist körande längs stora landsvägen mellan Roma/Follingbo och Visby. De såg att det brann någonstans vid Bottängen. När de kom fram till det övertända huset påträffade de en naken man liggande i gräset. Blod rann från hans överkropp, efter låren och benen. Mannen satte sig då upp. Vid förfrågan om han bodde här svarade han: "Jag är deras sonson". Roland var den åldrige gårdsägarens styvdotterson. Rolands mormor hade avlidit och den gamle mannen hade några år efteråt gift om sig. Därefter började en besvärlig polisutredning.

Vem var då denne Roland förutom att han var dotterson till gårdsägarens avlidna hustru? Roland var när detta utspelade sig 23 år och var gift sedan tre år och tillsammans hade paret två små barn. Både sin egen familj och modern bodde i Visby. Han såg bra ut och hade tagit värvning vid Gotlands artillerikår (A 7) som sextonåring. Med framgång klarade han underbefälsskolorna och 1949 befordrades han till furir. Han ansågs som en man med framtiden framför sig inom det militära. Under en militärtransport mellan fastlandet och Visby söp han sig dock full och dömdes till vaktarrest. Roland ansåg då att hans militära bana var stoppad och begärde därför avsked f. o. m. den 1 september 1953.

En avskedsfest tillsammans med två kamrater vi regementet gick av stapeln under torsdagskvällen den 27 augusti vid Blåhälls fiskeläge i Tofta. Roland hade då dukat fram ett bord fullt med läckerheter, b. a. kokta kräftor. Dryckjom saknades inte heller. Där fanns 1½ Kron och två dussin pilsner. När festen var över fanns det enbart några skvättar kvar. Festen hölls i hans rum i den gamla underofficersbaracken.

Därefter ville den berusade blivande dubbelmördaren in till Visby och tog därför taxi dit. Vad som sedan kom att inträffa hade GM mycket dimmiga begrepp om. Han kom t. ex. inte ihåg att han hade besökt en moster i Visby. Vid 02.00-tiden befann han sig på en stulen cykel efter stora vägen i riktning från Visby mot Roma. Det är kyligt ute och månsken. Då plötsligt får han lust att besöka Josef Karlsson i Bottängen. Han bodde där tillsammans med sin nya hustru Anna. Han ankommer dit omkring kl. 04.00 på morgonen den 28 augusti. Utan att kunna förklara varför kryper han in genom ett fönster i ladugården. I ett vedupplag får han tag på en yxa som han stoppar innanför livremmen.

Fortsättning följer.

Någon som tidigare hört talats om detta dubbelmord?

Del 2.

Efter upptäckten av branden hoppar den nakne och blodige mannen in passagerarsätet i en av lastbilarna och säger "Kört fort som fan" till chauffören.

Chauffören från Gotlands Karby körde i expressfart in till lasarettet i Visby. Rasande Roland talade snabbt och hans ton var uppfodrande. Chauffören tyckte att det var en kuslig resa som hela tiden krävde ökad hastighet. Vid ett par tillfällen tryckte Roland själv ner gaspedalen i botten. Väl framme vid lasarettet tacka Roland för skjutsen och gick naken in. Han hade blivit erbjuden en filt att skyla sig med men avstod.

Roland hade haft endast obetydliga yttre skador, 15 parallella snitt på vänster underarm och ett skärsår på den högra armbågen. Detta skador hade troligen åstadkommits rakblad eller annat eggverktyg. Efter vistelsen på lasarettet överfördes han på egen begäran till S:t Olofs sinnessjukhus. Roland verkade chockskadad samt uppgav att han hade gjort ett självmordsförsök. En nattsköterska och ett mottagningsbiträde undersökte hans skador. Vid förfrågan vad som hade hänt svarade han nonchalant "Självmordsförsök" och rykte på axlarna. Då nattsystern torkade av blodet anmärkte hon litet skämtsamt att det var litet dåligt gjort varvid Roland svarade "Ja, jag är för feg. Jag hade nog druckit för mycket".

Ett förberedande förhör hölls med Roland söndagen den 30 augusti av landsfogde Sven Wannstedt på S:t Olof. Förhören med Roland kom att bli mycket besvärliga. Han krävde också en advokat från Stockholm. Han krävde advokat Sven Hultman och jag har för mig att denne också hade varit advokat åt Johnny Bode.

Förhör med Roland hölls den 1/9, 2/9, 3/9, 15/9, två förhör 16/9, 17/9 och det hittills längsta förhöret hölls den 18/9.

Fortsättning följer.

I BROTTSPLATS GOTLAND, 2019, av Carl Johan Gardell tas detta fall upp på sidorna 78-89 under rubriken Mordbranden på Bottängen.

Citat alldeles i början av kapitlet:

"FREDAGEN DEN 28 augusti 1953, kvart över sex på morgonen, hördes en kraftig explosion på Bottängen i Roma."

Måndagen den 31 augusti briserade bomben. Branden hade anlagts för att dölja ett dubbelmord. På sidan 79 finns ett foto på Bottängen från 1940. Såg då mycket prydligt ut och välvårdat ut. Den omtalade 23-årige furiren hette Roland Johansson. Detta fall var mycket mer tragiskt, ruskigt och hemskt än vad jag själv trodde.

Citat från sidan 87 och uttalandet kommer från Bernhardsson:

"Han (alltså Roland mitt tillägg) beger sig till fru Karlssons sida av sängen och drar av henne täcket och nattlinnet. Sedan biter han henne på kroppen. Samtidigt märker han att han ylar och morrar som en varg. Han är i fullt raseri, men förnekar att det ligger något sexuellt bakom."

Citat från samma sida från författaren:

"Frågan hänger i luften. Vad menade Roland? Förgrep han sig på den döende Anna Karlsson? Det verkar så. Men det kan vi inte veta med säkerhet. Hennes kropp var helt förkolnad."

Hur gick det då för Rolands hustru och barn? Detta har tagits upp på sidan 89 och är verkligen en mycket dyster och återigen mycket tragisk läsning.

Ingen ville ha med galningens fru att göra och hans barn blev mobbade. Hon ville bara flytta från Gotland och en tid därefter gjorde hon så. Hon och barnen flyttade till Jönköping och de hade det ekonomiskt sett en dålig ekonomi under många år. I början av 1960-talet blev ekonomin bättre och hon köpte en bil. Under sin första tur blev hon påkörd och tyvärr avled. Roland själv tog livet av sig kort tid efter att han hade anlänt till Sankta Gertrud.

Jag hoppas verkligen att parets barn fick ett så bra liv som möjligt.

Hittar en Roland född 1929 som försvinner från arkiven mellan 1950 och 1960. Han hade två barn som jag skall följa vidare

Att han var född 1929 passar in på honom och då hade han troligtvis inte hunnit fylla 24 år i slutet av augusti 1953.

Roland hamnade på S:ta Gertrud 1953-54 och 1960 lär han ha varit avliden. Hans hustru hette, enligt författaren, Sylvia.

Dottern bor i Källunge och sonen i Visby

Bra arbetat.

Misstänkte dottern och sonen kunde ha flyttat tillbaka till sin hemö.

https://www.google.se/maps/place/621...27!4d18.577306

När avled Roland resp. hans hustru?

R dog 1958-02-01 och hustrun 1963-03-03 (i Jönköping)
Båda var födda samma år/mån/dag

Stort tack för dessa uppgifter.

Fem år efter Rolands självmord omkommer hustrun i en olycka och efterlämnar två barn i tidiga tonåren. Ett mycket tragiskt fall som verkligen berör.

Knappt tonåringar. dom är födda 50 och 52

R var född i Linköping och mor hans i Törnsvalla Östergötland.

Kan det vara Törnevalla?