Ny undersökning - Så mycket sparar småbarnsföräldrar till sina barn.

Håller med!

Ger mina barn (yngre tonåren) minimalt med månadspeng. De får typ 20% av vad klasskompisarna får. Däremot ger jag dem bra möjligheter att jobba med olika saker för att tjäna pengar.

Pengar man tjänar själv har ett helt annat värde än de man får utan motprestation.

Vi ger barnen lite lagom med pengar. Dom har vad dom behöver men är inte bortskämda. Inget överflöd.

Min äldsta jobbar extra på Donken och köper själv det hon vill ha. Hon jobbar hårt, sparar och shoppar måttligt. Hon får sitt studiebidrag med men inget extra av oss till kläder eller annat.

Min lilla får jobba med att rensa ogräs, städa, tvätta bilen och får då lite extrapengar. Hon får såklart kläder och vad hon behöver mer.

Utöver detta sparar vi 1000 kr per barn i ISK. Pengarna står i vårt namn och kommer delas ut när de behövs i framtiden. Till handpenning på lägenhet eller vad det kan vara.

Om du hävdar att det görs utan merkostnad så är det du som är efterbliven. Det blir ju många fler som ska kollas då!

Sen är det inte bara inkomsten som ska kontrolleras utan också om föräldrarna bor ihop. Det lönar sig ju att vara separerade på pappret och låta den med lägst inkomst ensam stå på ansökan om bidrag som är inkomstrelaterade.

Jag hade hållt med dig om vi fortfarande levde i Sverige där man blev vuxen efter lumpen genom att knalla in på arbetsförmedlingen, få ett kneg samma dag utan någon som helst erfarenhet och sen fixa sig en hyresrätt utan kötid.
Då handlade det bara om att ta sig i kragen och växa upp.
Men nu är det så att dagens ungdomar inte lever i gamla folkhemmet.
Mina 3 barn får sitt barnbidrag sparat huvudsakligen för att ha kontantinsats till en bostad och det är för jävligt att det ska behövas i vårat välfärdsland.

Jag kommer alltid tycka att det finns nåt visst med att klara sig själv. Har inte fått en krona från föräldrar. Missat det mesta av bostadsboomen och irrat helt planlöst. Men bestämde mig för ett par år sen att försöka lyckas...

Jag hade nog lånat ut pengar till första bostad. Hjälpt till att tidigt skaffa sommarjobb och hur man ska göra för att finansiera sabbatsår etc.

Ser absolut ingen anledning att öronmärkta pengar. Pengar ska användas där de gör bäst nytta i affärer under tiden barn växer upp.

Jag köpte min första lägenhet för 100.000 kr. Det ansågs som rätt dyrt, men då hamnade jag också i stadens bästa och lugnaste område. Hade jag köpt i betongområde hade motsvarande lägenhet kostat 10-20.000 kr.

Jag lade in 20.000 från sparkontot och lånade resten. Samma lägenhet idag går för drygt 2 miljoner. Kontantinsatsen hamnar alltså på 400.000 kr. Ingen lätt summa att skaka fram om man inte har föräldrar som har sparat.

Jag är född sent 70-tal och hade det oerhört mycket lättare än vad mina barn kommer ha när det handlar om bostad.

Det är just detta som äldre stammen inte fattar när dom pratar om dagens ungdom som bortskämd och lat.
Kommer från generationen som glidit på en räkmacka genom hela livet med på den tiden världens bästa välfärdsstat i ryggen redo att plocka upp dom.

Man kan fördela med skattepolitik. Så enkelt är det. Sedan finns det en kultur som är helt missriktad när det gäller att anställa nyckelpersoner och ge dem superhöga löner. Förmodligen beror den på att det är lite dålig konkurrens och att det finns få genier i vissa branscher.

Jag förbannad när jag hör föräldrar skrämma sina barn med Donken!

-Om ni inte sköter skolan så får ni stå och flippa burgare på McDonalds i en sån där rolig jävla mössa!!

Som första jobb tar man det man får. Men sen är det kanske inte så många som jobbar kvar resten av livet?

Tiderna förändras

Det var när den äldre stammen blev vuxna och framför allt äldre de fick det bra på riktigt. När de blev vuxna så fick de jobb och bostad ganska enkelt och sedan sköt bostadspriserna iväg, lyckan är fullständig. När de var barn hade de det inte så fett.

Tittar man på dagens ungdomar så har de det väldigt gott ställt, föräldrar slantar upp en halv månadslön för att ungen ska få en ny iPhone av senaste modell för att den förra är ute. Många barn idag har föräldrar med ekonomiska resurser som den äldre generationen knappast kunde drömma om när de var barn.

Det svåra är för dagens ungdomar blir att ta sig in på bostadsmarknaden, kommer att kräva en hög kontantinsats eller galet lång tid i någon kö. Jag tror att min generation är den sista som tycker att föräldrarna kan leva upp arvet, i framtiden bör det nog komma barnbarnen till del för att de ska ta sig ut från föräldrahemmet.

Det ena behöver inte utesluta det andra.

Ska alla bo i Stockholms innerstad så lär det behövas mycket pengar i släkten.
Finns många bostäder i Sverige där kontantinsatsen inte ens är en månadslön.