Lyckas bara dejta morsor.

Nu vet jag inte hur du tänker, men tanken är väl ändå att man så småningom skall leva ihop under samma tak. Då kommer man ju ändå få ta ett visst ansvar för ungen och det ser jag som fullständigt ointressant. Lever man ihop med någon så får man ju aningen köpa hela paketet eller välja att inte leva ihop.

Du har rätt i att de flesta även har en far, men det innebär inte att du inte kommer behöva engagera dig i ungen. Det blir ju väldigt knepigt om du bara ska vara med "morsan" de tider hon inte har ungen, i alla fall i längden. Å andra sidan måste det ju finnas lika mycket ensamstående pappor som mammor och det lämpligaste är ju att dessa dejtar varandra. Sen om någon ändå väljer att föda upp en gökunge så är det deras sak, men inget jag är intresserad av.

Exakt. Äntligen en annan syn på det hela istället för det vanliga om att behöva ta hand om barn som om det vore ens egna.
Jag skulle säga att vettiga mammor vill ha det just så som du beskriver då det inte är den nye mannens ansvar.
Min barndom var liknande det du beskriver från när jag var runt 11,
jag hade ingen pappa men hennes pojkvän var just hennes pojkvän och inte någon "styvpappa".
En man som bodde under samma tak.
Många verkar dock anta att det automatiskt betyder att man måste leka med barnet, hjälpa med läxor, spendera pengar på barnet och så vidare...
Om jag hade dejtat/haft ett förhållande så hade jag inte förväntat mig något mer av mannen än att han är hövlig mot mitt barn. "barnvakt, försörjning och avlastning." som någon nämnde är det sista jag är ute efter... dock har jag noll erfarenhet av andra mammor.
(skönt det när man ser och hör om hur mammor introducerar nya killar ständigt istället för att dejtandet hålls privat - utan att blanda in barnet/barnen)

håll dig borta från morsor med ungar, så sjukt avtändande.. du kommer aldrig bli viktig i en sån morsas liv, ungarna kommer alltid före. nä skit i såna inget att satsa på..

Ekonomiskt så blir det ändå en extra utgift eftersom barnen behöver plats och man då behöver bo i en större bostad än det skulle behövas om man bara var två.

Även maten blir lätt extra, men sedan tror jag nog att mamman håller isär ekonomin.

Men blir man tillsammans och inkomsterna är väldigt olika så blir det ju lätt en och annan extra utgift ifall man vill göra någon gemensam aktivitet. Precis som när man själv har en väldigt bra inkomst och är tillsammans med en tjej som har en dålig inkomst, så får man ju punga ut med extra mycket i reskostnader om man vill göra en resa tillsammans och inte vill sänka sin egen standard för mycket.

Sålänge inte mammorna är av den trasiga typen så tycker jag nog det funkar bra med dejta morsor. Lite god planering så försvinner ju även en del av nackdelen med att morsan har barnen halva sin tid.

Praktiskt med morsor.TS slipper uppleva graviditeten, spända bröst, nattjänst, förlossning, bristningar i underlivet, blöjbyten och skrik och skrän. Sedan luciatåg 0600 tills ungen börjar skolan. Och mycket annat som tar bort tiden TS kan ägna sig som exvis, CS.

Bara flytta in och njuta av en bedagad kvinna med knoddar. Kan inte bli enklare.

Å anse sidan har jag hört kvinnor vill ha män som klarar ett blöjbyte och utspisning av välling 0330 på morgonen.

Blir hårt val för TS.

Tror du inte det beror lite på hur man är som person? Vissa kanske vill vara med och säga till vad gäller barnuppfostran och vissa är mer laidback vad gäller detta och överlåter det helt och hållet med varm hand till föräldrarna och har bara samboskap och förhållande med modern.

Skulle jag vara tillsammans med en person som har barn (som inte är mina), så skulle jag se dem mer som mina polares barn. Man pratar med dem och är vänlig och bryr sig om dem, men man har sin absoluta huvudsakliga relation med sina polare/sin partner och över låter helt uppfostran av barnen och annat till dessa.

Ja jag kan ju inte säga exakt hur alla relationer med plastfarsor och så funkar. Men de jag träffat på har i princip haft samma ansvar för barnen som mamman.

Har männen velat ha det så? Eller har det bara blivit så? Eller är det ett krav deras kvinnor har på dem?

Tja, det skulle väl bli ungefär samma engagemang som man har för sina polares barn. Man pratar med dem, bryr sig om dem och är vänlig mot dem. Och naturligtvis kanske man säger till dem om de är på väg att göra något farligt/något man inte får göra. Men man överlåter med varm hand uppfostran osv. till sina polare. Om ens partner har barn (som inte är ens egna) så kommer man ju inte ignorera barnen, men man behöver ju inte heller uppfostra dem etc. De har ju redan två föräldrar som gör detta. Utan man kan ju faktiskt ha en mer laidback relation till dem, precis som man har till sina polares barn. Jag är ganska övertygad om att barnen tycker bättre om det än om man skulle leka plastförälder.

Precis! Om man är tillsammans med en person som har barn sedan tidigare får man väl se på dessa barn på samma sätt som man ser på sina polares barn. Man har en laidback relation, är vänlig, pratar med dem och på sin höjd säger ifrån om de håller på att göra något farligt/något man vet att de inte får göra. Men där går också gränsen. Man måste ju låta de två föräldrarna få vara föräldrar över deras barn. Själv får man väl se till att njuta av att ha sin partner vid sin sida.

Det vet jag inte exakt. Men har aldrig hört om ett stadigt förhållande där plastfarsan är mer laidback som du beskriver. Jag säger inte att det inte förekommer. Men jag har aldrig hört om det tidigare.

Jag misstänker att det ofta blir så. Ju längre han känner barnen, desto mer fäster han sig förmodligen vid dem och desto ansvar känner han nog. Men det är ju inte helt fel om relationen fortsätter. Värre är det väl om den tar slut och barnen är fästa vid plastfarsan och plastfarsan är fäst vid barnen... Då får man verkligen hoppas att mamman låter dem fortsätta att ha en relation med varandra.