Ursprungligen postat av
Madonna440
Om man är intresserad av brottet S pappa utfört mot S mamma. Följande är utdrag ur Nordisk Kriminalkrönika 1997:
MÖRDADE ”SLÄPPHÄNT” HUSTRU
I augusti 1996 förövades ett brutalt mord på en ung irakisk kvinna som vågat trotsa sin make. Just detta fall innehåller många på en gång typiska och ovanliga detaljer, vilket motiverar en något utförligare fallbeskrivning. Fallet utspelades i Skellefteå, men med tanke på dess beskaffenhet kunde det lika gärna ha skett någon annanstans, var som helst.
Kvinnan, hennes make och deras små barn kom till Sverige 1994 som så kallade kvotflyktingar från Saudiarabien. Kvinnan var född 1970 och mannen 1966. De hade gift sig mycket unga och fått barn tidigt. Deras förstfödda barn avled dock redan innan de flydde från Irak efter kriget 1989–1990.
Familjen vistades knappt fyra år i FN:s flyktingläger i Saudiarabien och där föddes två barn. När makarna kom till Sverige hade de således fem barn.
När dådet förövades hade barnaskaran vuxit till sex och makarna var nu 30 respektive 26 år gamla.
I det nya landet fortsatte mannen att behandla hustrun så som han var van vid sedan tidigare, vilket ledde till att de svenska myndigheterna ganska tidigt fick ögonen på familjen. Han tillät inte kvinnan att vistas utanför hemmet om han inte själv var med. Detta ledde naturligtvis till en rad problem, exempelvis blev det näst intill omöjligt för henne att följa den särskilda samhällsintroduktion som anordnas för flyktingar och invandrare, hon kunde inte fritt besöka läkare och barnavårdscentral. Ganska snart började hon förstå att andra kvinnor levde friare än hon själv och hon försökte därför anpassa sig till det västerländska levernet. Mannen reagerade genom att ”tukta” henne.
I början av 1996 misshandlade han henne allvarligt och det resulterade i ett fängelsestraff på fyra månader. Under hans fängelsetid fick hustrun, som åter var gravid, hjälp via de sociala myndigheterna att sköta barnpassningen. Varje dag fick hon också besök under ett par timmar i hemmet av socialarbetare – terapeuter och psykologer – bland annat för att socialtjänsten skulle få tillfälle att undervisa kvinnan om hur det svenska samhället fungerar – inte minst vad gäller jämställdhet mellan könen. Av det skälet fick socialarbetarna en god insyn i familjens liv. De lärde känna barnen och deras beteende – något som senare hade viss betydelse.
Efter fängelsevistelsen drabbades mannen av psykiska problem och därför fortsatte myndigheterna att hålla familjen under uppsikt. Mannen lovade bot och bättring, men hade ändå uppenbarligen inte lärt sig läxan.
”FEL ATT ANAMMA SVENSKA SEDER”
I juli 1996 föddes makarnas yngsta barn. De hade då kommit överens om att försöka leva vidare tillsammans. Men det dröjde inte länge förrän det åter uppstod oenigheter mellan makarna. Det skäl mannen angav inför polisen efter gärningen var att han inte kunde acceptera hustruns sätt att fostra barnen; hon var alltför eftergiven mot dem, menade han. Hon lät dem exempelvis leka med andra barn och dessutom på egen hand utan hennes uppsikt.
Det som misshagade mannen mest var uppenbarligen, att barnen kom i kontakt med svenska barn. De riskerade därför att ta efter dessa barns seder.
Enligt hans uppfattning hade hustrun också på andra sätt anammat svenska seder, vilket stod i strid med hans tankesätt. Han hade känt sig tvingad att förhindra hennes släpphänthet och eftersom hon inte följde hans order måste han ”fostra henne”.
För honom innebar kvinnans beteende en skymf, han upplevde att hans mansroll urholkades, eftersom han misslyckades med att ”styra” sin kvinna…
Natten till den 9 augusti 1996 knivskar han hustrun så svårt att hon avled. Mannen anmälde sig själv på polisstationen omedelbart efter dådet och inställde sig i sällskap med fem av de små barnen. Den nyfödda babyn påträffades sovande i den säng, där hennes mor mötte sin död.
Inför polisen hävdade mannen att hustrun hotat honom med en kniv och att han således dödat henne i självförsvar. Men polisens utredning klargjorde att han angripit sin hustru och knivhuggit henne besinningslöst – utan föregående provokation.
BARNENS REAKTIONER EFTER MORDET
Omedelbart efter gärningen togs de sex små barnen om hand av myndigheterna. Och nu kunde den personal från socialtjänsten, som kände familjen sedan tidigare, träda till och trösta dem. De hade alltså kunskap om barnens sätt att uppträda och hade vunnit deras förtroende.
I samband med sina observationer kunde socialarbetarna konstatera att familjens två äldsta barn, två sex-åriga tvillingar, blivit helt förändrade, de uppträdde diametralt annorlunda mot tidigare. Flickan, som tidigare varit öppen och glad, hade ”vänt sig inåt”, uppträdde helt apatiskt och var inte längre kontaktbar. Den jämngamle sonen visade kraftiga aggressioner mot alla. Med talande åtbörder beskrev han hur modern fått halsen avskuren. Han uppträdde destruktivt och okontrollerat och var inte heller kontaktbar.
Familjens fyra-åring hade gått tillbaka till blöjstadiet på de få timmar som förflutit sedan dådet…
Barnens reaktioner visar på en effekt av ”hedersbestraffningarna”, som kanske förbises, men som måste uppmärksammas.
MAMMAN MÖRDADES I BARNENS ÅSYN
Alla barn, som tvingas uppleva en så traumatisk händelse som att fadern misshandlar deras mamma, tar psykisk skada. Än värre blir denna skada om fadern – vilket gällde i det här fallet – rent av dödar mamman. Av de här små barnens reaktioner kunde man sluta sig till att mordet dessutom förövats inför deras ögon!
Vilka moralbegrepp skapas hos barn som följd av en sådan upplevelse? Vilken kvinnosyn förmedlas till dem? Och hur påverkas ett litet barn som – vilket uppenbarligen gällde i det här fallet – konfronteras med en far som dessutom hotar dem till livet med kniv i handen för att de gråter efter sin döda mor?
I samband med rättegången genomgick mannen rättspsykiatrisk undersökning och denna visade att han var i trängande behov av sluten vård. Han undgick därför fängelsestraff. Däremot dömdes han till utvisning för alltid – han får således aldrig återvända till Sverige.
Gärningens resultat blev således att sex minderåriga barn i ett slag förlorade både modern och fadern.
Eftersom barnen saknar nära anhöriga i Sverige och inte heller har någon anknytning till föräldrarnas hemland, måste man räkna med att de kommer att splittras på olika institutioner och småningom hamnar i fosterhem. Deras framtid ter sig mot den här bakgrunden tämligen osäker.
