Citat:
För att korta ned det hela lite, så blev jag och min vän anklagade för att ha använt min brors skateboard. Det var vår hund som råkat välta den. Vad vi inte visste var att min bror hade lagt någonting på sin skateboard för att se om någon rört den.
Vi låste in oss på mitt rum och han gick lös på dörren med kniv och sparkar. Tillslut var dörren så pass förstörd att jag inte vågade ha den låst längre. Under hot om att döda mig försökte han få sanningen ur min vän. Jag visste ju att min bror aldrig skulle döda mig, men det kunde inte min vän göra. När sanningen väl kommit fram så var allting frid och fröjd. Jag förstår vilken traumatisk upplevelse det måste ha varit för min vän. Det var det naturligtvis för mig också, men för mig var det en del av vardagen.
Han gillade att kväva mig och precis när jag påväg att bli medvetslös så släppte han sitt grepp. Han brukade spänna sitt luftgevär och testskjuta mig i ryggen för att se om det blivit någon mer kraft i luftgeväret. Att bränna mig med tändare var också något han hade stort nöje i. Nya slagkombinationer och sparkar övade han på mig och ville se vad som snabbast fick luften att gå ur mig genom att sparka och slå mig i magen på olika sätt.
Det var så många saker han hade för sig att jag inte kan minnas allt. Han kunde hota mig ibland med att förstöra dyrbara saker i hemmet och skylla det på mig om jag inte gjorde som han sa. Han satte eld på vardagsrumsbordet en gång för att låta mig ta skulden. Jag vågade inget annat än ta på mig det. Ofta fick jag fina saker av honom för att hålla tyst, men ibland kunde han stå med ett flin i ansiktet när mor skällde ut mig.
Vi låste in oss på mitt rum och han gick lös på dörren med kniv och sparkar. Tillslut var dörren så pass förstörd att jag inte vågade ha den låst längre. Under hot om att döda mig försökte han få sanningen ur min vän. Jag visste ju att min bror aldrig skulle döda mig, men det kunde inte min vän göra. När sanningen väl kommit fram så var allting frid och fröjd. Jag förstår vilken traumatisk upplevelse det måste ha varit för min vän. Det var det naturligtvis för mig också, men för mig var det en del av vardagen.
Han gillade att kväva mig och precis när jag påväg att bli medvetslös så släppte han sitt grepp. Han brukade spänna sitt luftgevär och testskjuta mig i ryggen för att se om det blivit någon mer kraft i luftgeväret. Att bränna mig med tändare var också något han hade stort nöje i. Nya slagkombinationer och sparkar övade han på mig och ville se vad som snabbast fick luften att gå ur mig genom att sparka och slå mig i magen på olika sätt.
Det var så många saker han hade för sig att jag inte kan minnas allt. Han kunde hota mig ibland med att förstöra dyrbara saker i hemmet och skylla det på mig om jag inte gjorde som han sa. Han satte eld på vardagsrumsbordet en gång för att låta mig ta skulden. Jag vågade inget annat än ta på mig det. Ofta fick jag fina saker av honom för att hålla tyst, men ibland kunde han stå med ett flin i ansiktet när mor skällde ut mig.
Jag har väl inte riktigt tidigare förknippat narcissism så mycket med fysiskt våld och dödshot, kanske mer att skydda sin fasad till varje pris. De säger att psykopati och narcissism är nära besläktade. Han låter som en psykopat... mycket obehagligt vilket som. Beklagar det urusla syskonskapet.