Vad är det för fel på Kant egentligen?

Kant ser på tillvaron genom en grumlig lins. Han kritiserar det rena förnuftet. Det vill säga, det finns ingen optik som kan korrigera "synfelet" som människan är född med. Vilken politisk uppgift hade han för eliten i sin tid? Att skapa pessimism och vanmakt? Att konsolidera den europeiska oligarkin efter motgångarna i Nordamerika? Fanns det risk att "galenskaperna" skulle sprida sig till Europa? Frihetssträvandena, skulle stoppas innan det var försent.

Sällan har man väl skådat en filosof där det går knappt att finna en människa när man skrapar bort det abstrakta. Han kunde lika gärna ha varit en robot skapat av rymdvarelser för att lära människan hur alla skulle leva i en Värld där alla ändå är moraliska robotar som bara behöver en logisk riktlinje för hur man ska bete sig.

Ändå ska hans kategoriska imperativ ha inspirerad stora filosofer som är till 100% av kött och blod, så som den magnifika hycklaren Rousseau när han skrev Emile. Inte för att Rousseau själv tog åt sig att leva efter kategoriska imperativet och mest slavade för sin själviska natur, men det verkade visst ge honom inspiration att drömma om mänsklighetens magnifika öde.

Vi finner i Kant en sällsynt exemplar i filosofins historia, en människa som fullt ut levde som han lärde. Han tycks ha dött som oskuld och var inte speciellt bitter över det heller..."när jag var för ung var jag för fattig för att gifta mig, och nu är jag för gammal för att behöva gifta mig," ska han ha sagt när en ung 20-årig dam blev störtkär i den äldre robotprofessorn. Inte ens ska han ha masturberat då han ansåg det vara det värsta av alla handlingar (värre än att dö!), och i hans fall så är jag beredd att tro på att han levde efter allt som han lärde ut.

Hans transcendentala idealism är en intressant tankeställare givetvis, vi kan inte känna till Ding an sich, och vi kan inte lita på våra sinnen. Hans kritik mot rena förnuftet är väl en ganska slående tankeställare för både empiricister och rationalister då han i princip gör en Gödel i att begränsa räckvidden för metafysikens domän av vetande.

Kants estetiska principer kanske får de mest slående implikationerna. Vi måste ha en närmast osensuell hållning till skönhet, allt ska kategoriseras (på typisk kantiansk vis) i subkategorier som "användbart", "angenäm", "vacker". Det som är angenämnt eller användbart kan inte vara vackert då det inte är vacker i sig självt, utna beror på våra subjektiva behov. Något är bara vackert enbart ifall vi inte har egoistiska motiv att använda det till något enligt den ack så fromme Kant. Universal subjektivitet kallar sedan Kant det, då vi har en slags logisk anledning att se något som vackert som inte täcker några själviska behov. En moralisk skönhet, något som vi enligt kategoriska imperativet kan "vilja ska anses vara vackert" av precis alla och inte bara oss själva.

Implikationerna är slående dock, vi har en kantiansk idealism inom konst idag då vi inte tror på sensuella kriterier för skönhet och istället låter kalla analytikiska kritiker få anledning att ha makt att avgöra konstens "universella subjektivitet". Lägg till Kants lärjunge Hegel sedan med sin jävla historiska spiritualitet, så får du grundstenen för kulturens självmord där allt ska sönderanalyseras av folk som sällan har kapacitet att själva skapa (det är inte något som Kant värderar särskilt högt, hantverkaren, utan enbart någonslags mystisk genialitet).

Hegel slutför sin mästares mission och anser att konst bara ska ha som uppgift att föra tidsandan framåt, annars så saknar den värde, och konstverkets "ande" är viktigare än hantverkarens talanger.

Men tillbaka till trådens ämne; vad är det för fel på Kant? Var Kant ens en människa? Varför inspirerades alla europas tänkare av denna tyska tråkmåns med den märkligt projicerande pannan? Finns en teori om att en tumör växte fram i Kants hjärna som fick honom att känna överdriven tryck inom skallbenet och likaså anledningen till att han sakta blev dement och ibland helt förlorade medvetandet. Kan den alltid ha funnits där och fått honom att i princip enbart kunna tänka med prefrontala cortexen? Var han en savant autist?


Lite märkliga citat från Kant om masturbation och annat gott för att avsluta, mest för att skratta lite (något som jag misstänker att fromme Kant aldrig gjorde, även ifall han givetvis hade sina metafysiska förklaringar även till skrattets ursprung):


But it is not so easy to produce a rational proof that unnatural, and even merely unpurposive, use of one's sexual attribute is inadmissible as being a violation of duty to oneself (and indeed, as far as its unnatural use is concerned, a violation in the highest degree). The ground of proof is, indeed, that by it a man surrenders his personality (throwing it away), since he uses himself as a means to satisfy an animal impulse. But this does not explain the high degree of violation of the humanity in one's own person by such a vice in its unnaturalness, which seems in terms of its form (the disposition it involves) to exceed even murdering oneself. It consists, then, in this: That a man who defiantly casts off life as a burden is at least not making a feeble surrender to animal impulse in throwing himself away



Och så ska samhällets moraliska robotar givetvis mörda bastarder, då de inte hör hemma i Kants moraliska landskap:


A child that comes into the world apart from marriage is born outside the law (for the law is marriage) and therefore outside the protection of the law. It has, as it were, stolen into the commonwealth (like contraband merchandise), so that the commonwealth can ignore its existence (since it rightly should not have come to exist in this way), and can therefore also ignore its annihilation (p. 336).

Anses han inte allmänt vara den svåraste filosofen att förstå?

Du tänker nog på Hegel.

Vem är du som uttrycker dig så oförblommerat självsäkert? - "grumliglins .. han kritsiserar det rena förnuftet" .. Ge oss din klara lins då! Jag vet redan att du inte vet ett skit om Kant och filosofi över huvud taget.

En nyplatoniker ser genom en klar lins. Genom att inse att vi har en grumlig förnimmelse av verkligheten (skuggorna på grottans vägg) så kan vi genom vårt förnuft skapa oss en sannare bild. T.e.x istället för att svälja Zelenskys narrativ om det "onda" Ryssland, och det "goda" Ukraina, undersöker vi sakförhållande. Och det visar sig att Zelensky inte är fullt så oskyldig som han utmålat sig.(Han fängslar oppositionella, skapar oheliga allianser med nazister, osv)
Den "fula" moderna konsten som bygger på Kants förnekande av objektiva skönhetsvärden är ett annat problem. En soptipp är lika vacker som en solnedgång, att påstå något annat är att förgripa sig på individens frihet. Detta leder till neuroser och depressioner, om man inte har förmågan att kravla sig ut ur grottan.
Varför spänna vagnen före hästen?