Finns det någon ersättning min icke arbetande sambo kan få?

Men herre gud. Det är ju samma för alla småbarnsföräldrar. Barnen får gå på dagis och ni får turas om att vabba om det skulle behövas.

Nu är det ju försent att söka jobb till sommaren men till hösten lär det ju finnas jobb.

Bara för att man jobbar som vikarie så betyder det ju inte att man inte kan vara sjuk eller ha sjuka barn.

Ja och hur vabbar jag från högskoleutbildning hade du tänkt?

Ekonomiskt ser jag hur det går, eftersom man kan få behålla studiemedel vid vård av barn.
Men kurserna blir ju sumpade, och det vill jag inte.

Du stannar hemma på samma sätt som du gör när du själv blir sjuk. Är många som har små barn som plugga på högskola. Ni är ju dessutom två så din tjej kan ta de dagar som det är extra viktigt att du är på plats.

Tycker du bara ser problem.

Först: underbart att se note-it med sitt ständiga "invandringen blir lönsam på sikt" tragglande och i denna tråden direkt hugga på kriminellt bidragsfusk! Sorry för OT!

On-topic; CSN God dammit! Finns så mkt blaj på distans så att hon med minimal ansträngning kan få fullt CSN. Eller ok skit i lånet, men bara bidragsdelen. dessutom är det (åtm var det så förr) föräldratillägg på studiemedel!

Gör henne på smällen! Allvarligt talat: ett fjärde knodd blir rena vinsten pga flerbarnstillägg.

Ja jag har hört så mycket klagomål och problem senaste dagarna, så det är lite det jag ser för ögonen.
Problem och problem.

Jag ser framför mig hur det ena eller andra barnet får för sig att inte gå i skolan (de är 8 och 10 de två andra, men fortfarande småbarn i mina ögon då de inte är riktigt så självständiga som jag hade kunnat önska) och istället stannar hemma och tjatar sig blå om att det har tråkigt.

Jag ser framför mig hur de poff springer ut genom dörren 9 på kvällen och bara försvinner i en timme eller med sina jämnåriga kompisar som uppenbarligen inte har några tyglar.
Har sett deras kompisar i åldern 10-12 springa omkring i horder om 10 stycken 11 på kvällen, så föräldrarna har uppenbarligen noll koll.
Bonusstjärna, vi bor i ett så invandrartätt område att det ser precis ut som det mest svartmåla de inlägget på Flashback.
Det finns inga vita barn här.

Jag ser framför mig hur de börjar knarka i högstadiet, eller kanske rentav i mellanstadiet, då droger inte är något ovanligt i den här staden.
Jag började knarka inom ett år efter att vi hade flyttat till den här staden när jag var ungdom.

Så ja, jag ser problem.

Hon har levt på endast barnbidrag (ca 6000 kronor) i flera år nu, alltså inget socialbidrag då hon har skämts för det, så hon har halkat efter så mycket på studielånen för högstadiet att hon ligger efter med 50.000 innan hon får några pengar därifrån.

I bästa fall kan vi betala av det innan jul, om jag får CSN från september eller augusti som förväntat.
Får jag inte det för att jag är skyldig dem 15.000 så sitter vi verkligen i dyngbrunn.
Är steriliserad, tack och lov.
Ett spädbarn som till och med skulle råna oss på natten skulle ta all min livslust.

Men inget av detta betyder ju att din tjej inte kan jobba. Ni får väl följa barnen till skolan om det skulle vara så. 8-åringen kan ju gå på fritids.

Är det ett område med mycket invandrare så bör ni ju även flytta. Framför allt för att barnen ska få vettiga kompisar och att även Börja på en skola med färre invandrare som drar ner tempo och svårighetsgrad i skolan.

Får hon inget underhåll från barnes pappa?

Hon kan väl sälja sina använda trosor eller visa upp sig i webbkameran?
Snabba pengar.
Eller så suger hon av gubbar på stan för en femhundring.
Det finns alltid jobb för tjejer.

Det där med att försöka hitta bidrag istället för att arbeta är ingen framkomlig väg.

Varför ger du dig in i detta?

Kvinna som inte gått ut högstadiet, barn med flera olika fäder som du ser
framför dig ska börja knarka, ekonomiska problem som du förväntas
lösa genom att skuldsätta dig(CSN)

Låt henne ta ansvar för sina livsval.

Jag är redan skuldsatt, det känns som saksamma om jag blir sjuksköterska med 200.000 eller 500.000 I skulder om tre år.
Jag har inga jätteambitioner på att leva tills det är avbetalt någon gång när jag är pensionär ändå. Har faktiskt inte alls någon lust att bli gammal ö.h.t. efter att ha jobbat inom hemtjänsten.
Och något arv till barnen kommer inte på tal. Får jag jobba mig ur en arvlös tillvaro kan de gott göra det också.

Har vi tur så blir jag tvärsjuk när jag är 60-70 och kan ge bort min bil till någon av dem innan jag kolar vippen.

Sedan gillar jag den här tjejen så mycket att jag är villig att offra en stor del av min frihet i livet för att vara med henne. Jag har känt mig så ensam att det här känns som enda chansen jag har att alltid ha en mänska nära som bryr sig.
Jag vet att jag kastar bort mycket kul på en sådan här deal, men har jag tur så får jag ha en hel del kul med den här familjen ändå. Det är ju inte så att varje vaket ögonblick varit en mardröm, och de är väl inte småbarn hela livet heller.

Sedan har hon ju gått ut högstadiet.
Kan inte beskylla henne för att inte ha gått färdigt gymnasiet då jag själv inte heller gjort det.

Pff, vad är detta för larv. Man ska jobba lika mycket och så ska man tjäna lika mycket. Ett vanligt jobb ska ni ha, båda två. Det är så man gör. Och så ska ni ha rent mjöl i påsen också. Och en volvo. Det är så man lever.

Mvh
Sverige