Citat:
Allt det här låter ju helt befängt! På den nivån att jag undrar om du är seriös eller trollar. Vad gäller ovanstående resonemang hänger jag inte med öht. Varför skulle ett vik inom hemtjänsten vara det enda jobb hon kunde få? Det finns jobb på snabbmatsrestauranger, vanliga restauranger, butiker (både mataffär, klädaffär, etc), kaféer, mm... Dessutom är det enda jobb jag kan tänka mig hon rimligen får utan gymnasieutbildning är vikariat inom hemtjänsten, och då går bara dagpass. Vikariat sumpar man hur lätt som helst när det ska vabbas, eftersom man ju då är ersättaren för någon annan som är sjuk.
Så frågan är, vad kan hon ens jobba med som uteslutande är dagtid och inte rasar för att hon inte kan jobba, som hon varken behöver gymnasieutbildning eller körkort för?
Det är bara telefonintervjuare jag kan komma på, men inte ens de verkar anställa vem som helst längre.
Så frågan är, vad kan hon ens jobba med som uteslutande är dagtid och inte rasar för att hon inte kan jobba, som hon varken behöver gymnasieutbildning eller körkort för?
Det är bara telefonintervjuare jag kan komma på, men inte ens de verkar anställa vem som helst längre.
Jag har både vänner och kollegor som skaffat tre stycken ungar. De lyckas alla jobba, även nu under pandemin. Är barnens pappor helt oförmögna att vabba då och då? Skrev du inte nånstans i tråden att en av barnen var åtta år och en annan tio? Då går de ju snart i skolan igen.
Det är en enorm jäkla skillnad på "kan inte jobba" och "vill inte jobba". Sen är det givetvis så att ingen tvingar henne att söka ett jobb (minst av alla du, som det verkar
), men väljer man att gå hemma och drälla då får man leva med den ekonomin det medför. Vill man ha råd att shoppa, resa, äta ute mm så får man arbeta för att få ihop pengar till det. Sen kanske det vore klokt att tänka på framtiden också, t.ex. pensionen. Om ni tycker att ni lever fattigt just nu, hur ska det då inte bli när ni blir geriatriker och hon har haft så gott som ingen pensionsgrundande inkomst?
