Motarbeta feminism

Det finns ingenting någonstans i världshistorien som tyder på att kvinnorna gjort något av det.
De har aldrig gått före och än idag, anser väldigt många kvinnor att de behöver representation och föregångare för att våga ta sig till toppen.
Något män aldrig behövt.

För att de är kapabla att ta sig till toppen UTAN att någon visar vägen, håller handen, eller tar emot dem och installerar dem där.

Inget som någinsin kom på tal i någon form för att jag skulle få en anställning.

Är detta något nytt som du kan visa styrdokument/riktlinjer/regler/whatever på? Det kan väl inte vara nåt du bara drar ur röven?

Är existensen av ett patriarkat något som du kan visa styrdokument/riktlinjer/regler/whatever på?

https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/bemotande-i-vard-och-omsorg/bemotande-i-vard-och-omsorg-genusperspektiv/genusforskning/

Jag tittade igenom utbildningsplaner för några olika högskolor och universitet men de flesta hade inte listat sin kurslitteratur. Men i Gävle läser de bland annat den här:
Strömberg, H. & Eriksson, H. (Red.) (senaste upplagan). Genusperspektiv på vård och
omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.

Jag känner en hel del tjejer som nyligen läst eller har börjat på den här sortens program av förklarliga skäl och ingen av dem påstår det du gör.

Alla läser genuskunskap.
Det betyder att sjuksköterskeprogrammet OCKSÅ numera är korrumperat med kvasivetenskap.

Att det verkar vara något av en konsensus att genusdelen är trams, förtar inte att den faktiskt ens är med.
Det betyder att den vård vi får i framtiden också är gynocentrisk och per definition riskerar missgynna män.

Eftersom jag bemödat mig att ta fram fakta åt dig, kanske du kan ta fram lite fakta åt mig?`

Hur mycket av vården tas ut av män och hur mycket tas ut av kvinnor?

Jag skulle säga att feminism och jämställdhet känns ganska ute i dagens högskola? Min son läser till civilingenjör/datalog och fick en introduktionsdag om jämställdhet på LTH hållen av kvinnor och färgade. Som han berättat är det uppenbart att sådana dagar slår över åt motsatt håll, studenterna i allmänhet hade bara hånfulla kommentarer kring det eventet. Sedan gick man tillbaka till datorn. Efter det har jag inte hört om fler sociala experiment på LTH. En feminist-bok vore totalt otänkbar på dataloglinjen.

Ja, naturligtvis. Det är i grunden intelligenta människor som går och börjar där, men om t.ex. rektorn på KTH idag vill ha genusperspektiv i fler utbildningar har någon med helt fel fokus tillsatt henne på sin tjänst.

Hon SKA UT!
Omedelbart!

Men ingen jävel säger något.

Jag tror det är så feminismen ser ut att överleva. Några enstaka fans, fortfarande en tro på att det "får gärna bli en kvinna denna gången" på något chefspost, hon känner trycket på sig som upp-passande kvinna att genomföra något för andra kvinnor. Redan nästa år är det glömt. Så det blir bara en slumpdag med jämställdhet på LTH.

Just högskolor och museer är dessutom pressade av Miljöpartiet eftersom de av någon anledning inte får jobba fritt i Sverige utan staten måste styra delar. Där finns extra sannolikhet för uppblommande och lika snabbt döende feministisk plakatpolitik.

Jaja. Du menar inte att man behöver gå obligatoriska genuskurser för att få jobb inom vården, utan att man behöver det ifall man utbildar sig inom vård och omsorg idag? Jo, det stämmer nog. Det gäller säkert många utbildningar men är kanske extra vettigt när man ska jobba med människor. Det var knappt något fokus på sånt när jag gick i skola och inget snack om det när jag har sökte jobb, jobb. Tyvärr. Ett steg i rätt riktning och knappast konstigt ifall folk du känner, som är nyutbildade, har en annan bild av saken.

Att forskare forskar och upptäcker sånt som står i din länk, tex att mäns och kvinnors depressioner bemöttes och behandlades på olika sätt är ju ap-bra och jätteviktigt! Det förvånar mig att du använder det som ett argument för trams, snarare än för att män också har särbehandlats negativt genom åren, endast pga sitt kön och, i detta fallet, fått utebliven eller annorlunda behandling pga det.

Jag fick lära mig att män underdriver och kvinnor överdriver sina symptom. Det det stämde inte speciellt bra in i en verklighet där överdramatiska män existerar (fedt uppenbart om man läser här på forumet) likväl som "nämen-allt-är-jättebra, hjärtat"-kvinnor. Det är ju fint som snus ifall de som utbildas idag får lära sig att vara lite mer inlyssnanade och se till individen istället för att itutas att män är si, kvinnor så och att inget som finns mellan polerna är värt att diskutera.

Jag tänker att du fick gräva efter källor eftersom du kom med ett specifikt påstående. Jag har inte påstått att något av könen använder sig av vården mer än det andra. Det är jag däremot beredd att göra helt utan att leta källor. Kvinnor använder den mest. De lever längre, de blir gravida och de är allmänt bättre på att kolla upp kroppsliga och psykiska problem. Orkar inte leta källor på hur många kvinns- respektive män som söker vård men är hyffsat säker på mitt uttalande. Vaddådå?

Man hjälper varann till positioner av makt och man "kräver" det av alla inblandade i "rättvisans namn" med hjälp av såna som "Enhalvböj" (läs kvartsfiguren [slang för en kvartsflaska brännvin]) och så gör man om den, först via indoktrineringen genuskunskap, medan såna som enhalvböj tror att det är för alls bästa, och vips har du ett klimat som i värsta fall blivit fientligt mot män.

För två år sen började två unga män och kompisar en utbildning till sjuksyrra.
Efter två veckor kände de sig tvingade att sluta, då en majoritet av gruppen som startat var "lite mer radikala feminister" än den vanliga ovetande böjen och miljön hade blivit snabbt ohållbar.
Jag vet att det är anekdotisk bevisföring, men de som är lite "kvinnligt lagda" tycker om "berättelser" och vittnesmål från "verkligheten".
Den ena av dem läser nu till ingenjör. Den andra startade företag.

Feminismen förgiftar oss alla med sitt falska narrativ.
Den sprider sig som cancer och den drabbar alla. En tyst mördare av relationerna män och kvinnor byggt upp.

The deal is off.

Drivkraften för vänster-feminismen att leva vidare, fast den inte längre har relevans i vårt samhälle, är den extremt starka pliktkänsla som kvinnor har. Jag ser den även i min fru och mina 4 döttrar. De är totalt ointresserade av feminism. Men av plikt mot andra kvinnor, eftersom ämnet diskuteras då och då, så låtsas de gärna stå på barrikaderna ibland t.ex i en diskussion eller på ett nytt jobb. Men det är aldrig äkta, de känner bara att de måste göra så. Exakt samma känsla har jag i det politiska livet. Löfven och vår svenska regering var aldrig feministisk. De bara sa så. När Saudiarabien klagade på vår feministiska utrikespolitik gentemot Israel var det som om den aldrig funnits, det vara bara en lek. och sedan försvann den kvinnliga utrikesministern genom utgången. Inte ens hon var feminist, hon bara låtsades. Men ett litet spår av feminism överlevde: hos de som inte fattade att Wallström och Löfven bara låtsades. Så har några till lurats att vara feminister utåt, fast de inte bryr sig.

Välkommen. Du har sett och det kan aldrig göras osett.

Det här är det Yuri Bezmenov pratar om i sitt klipp om fyra stadier av ideologisk omvändning. https://youtu.be/yErKTVdETpw

Åter igen kommer du bara med skitsnack.
Det verkar som att du fortfarande ser feminismen som ett hot mot dig personligen.
Trots att du har ett bra liv och aldrig kommer att sakna något viktigt.
Det är mycket tragiskt.