Lite OS-trupps-spekulationer såhär efter Davos. Dresden bekymrar jag mig inte över. Jag går igenom hela Sverige, Norge samt Ryska lagets herrar. Resten kommer få med alla de vill och behöver, åtminstone till den nivå jag bryr mig om och det är väl allt som räknas?
Sverige herrar: Ganska given uttagning som skulle kunna spikas redan nu. Laget bygger på långa stafetten samt sprinters, de distansåkare som platsar individuellt platsar även i ett stafettlag. Normalt brukar man ta ut 5 åkare till en stafett med fyra personer men eftersom sträckorna i längdskidorna är så olika varandra så önskar jag mig sex man. Dessutom finns det lite osäkerhetsfaktorer runt typ alla vilket gör att sex man ger större chans än fem.
Burman, Poromaa och Johansson anför långdistanslaget. Det finns inga som är i närheten, allra minst i lång fristil. Halfvarsson för sin stafettsträcka i Lillehammer och Häggström för fristilen i Davos kompletterar tillsammans med Svensson som förhoppningsvis kommer till samma nivå som VM-stafetten. De två sista tillsammans med Grate och Persson, som båda varit topp 8 i världscupen i fristilssprint, bildar sprintlaget. Och sen är truppen full. Rosjö och Berglund är närmast laget men skulle inte spetsa laget på något sätt.
Individuell sprint: Häggström, Svensson, Grate, Persson
Övriga: Burman, Poromaa, Johansson, Halfvarsson
Sverige damer: Här är det bökigare för vi har fler än 8 som man skulle kunna ta ut. På distans är Karlsson och Andersson klara, högst troligt för fyra lopp. Minst en, kanske två, distansåkare till behövs. Olsson är helt klart kvalificerad, för henne handlar det mest om ifall Kalla kommer igång. Det mesta har gått fel men det klassiska loppet i Gällivare ger ändå ett litet hopp om att något dugligt kan finnas där.
Jag ser helst att Sverige har fem sprinters med, och då blir det Dahlqvist, Sundling, Ribom, Hagström och Dyvik. Jag anser att vår femte sprinter är ett större hopp än vår fjärde distansåkare. Det viktiga är att vi har ordentlig täckning för stafetten, om vi sen måste vaska en plats i de långa loppen så är inte det hela världen. I dagsläget skulle jag ta ut dem i den ordningen, men i synnerhet de två sista är det jämnt mellan.
En kompromiss om man vill ha en fjärde distansåkare som är sprinter så blir det Lindström. Men då kan man lika gärna låta Olsson köra sprinten. Karlsson skulle säkert inte göra bort sig men jag vägrar trötta ut henne två dagar innan drottningdistansen.
Individuell sprint: Dahlqvist, Sundling, Ribom, Hagström
Övriga: Karlsson, Andersson, Olsson, Dyvik
Herrar ryska laget: Ganska enkel uttagning faktiskt. Bolshunov, men även Ustiugov och Maltsev kan med sin mångsidighet täcka ganska många distanser. Alla tre kan ta hand om sprinten tillsammans med Terentev och Retivykh. Troligen blir Maltsev reserv. På distans är både Yakimushkin och Chervoktin bra i båda tekniker. Kvar finns en plats till klassiske Semikov eller fristilaren Spitsov, det är lite vem man behöver mest.
Individuell sprint: Bolshunov, Ustiugov, Terentev, Retivykh
Övriga: Maltsev, Chervoktin, Yakimushkin, Spitsov
Damer Norge: Det norska distanslaget känns ganska spikat med Johaug, Weng, Fossesholm och Östberg. Och eftersom ingen av dem verkar satsa på sprint så behöver Norge fyra sprinters i övrigt. Ständige medaljören Falla tar en plats trots kvalmissen i Davos. Tiril Weng tar också en plats efter pallplatsen i Lillehammer och får troligen med sig syster Lotta. Sista platsen står mellan Stenseth, Skistad och Myhrvold där den minst meriterade Myhrvold varit bäst i år. Det kan också bli så att man vaskar en sprintplats för att ge plats åt exempelvis Haga för att stärka distanslaget.
Individuell sprint: Falla, Tiril, Lotta, Myhrvold
Övriga: Johaug, Weng, Fossesholm, Östberg
Herrar Norge: Norrmännen hade sju individuella medaljörer på förra VM. Lägg därtill Röthe, Golberg och Tönseth och man inser att 8 man inte är tillräckligt för att kunna ställa bästa möjliga lag på varje distans. Ett krux norrmännen behöver reda ut innan OS är om man har någon som kan åka både sprint och femmil i fristil. Både Kläbo och Iversen kan det i klassiskt men är svajigare i den fria tekniken. Kläbos lopp i Davos tyder dock på att kapacitet finns även i fristil.
Ser man till de renodlade distansåkarna är det fem som sticker ut. Holund, Krüger och Amundsen som tog medalj på 15 fritt i Oberstdorf, Röthe som tvärdog vid klockringen i skiathlon samt den ständigt ratade Tönseth som inte varit populär hos landslagsledningen efter att han valde att springa terräng-EM för ett par år sedan. Möjligen finns också Nyenget som var trea i Lillehammer, i Davos var han dock tillbaka på sin normala nivå när han inte fick hängåka på någon. Krüger och Holund är säkra, sedan finns ytterligare 1-2 platser till resten.
En som verkligen hoppas på att Kläbo eller Iversen åker femmilen är Golberg för det skulle öppna upp för honom att åka 15 klassiskt. Alternativet för honom är att platsa i sprint och det ser han inte ut att göra. Iversen har inte heller gjort mycket rätt hittills i år men det ska nog ändå mycket till att man ska peta den mångsidige världsmästaren. Den som varit bäst i Golberg-rollen är Valnes som dels sprintat bra men även varit bäst av norrmännen i korta klassiska distanslopp. Han och Kläbo är givna i sprintlaget.
Sen finns det en jävla massa sprinters till att välja på. Men faktiskt inte riktigt så jävla många bra som man kanske tror. VM-trean Taugböl ligger bäst till i sprintcupen, man får nog säga att en plats är hans till någon annan snor den. Unge Helland Larsen hade fullt sjå att klara kvalet i Lillehammer men tog sig därifrån hela vägen till pallen. Han skulle dock behöva följa upp det med ytterligare ett bra lopp. Han skulle kört Davos men blev sjuk och fick istället se sin ersättare minibror Northug bli femma. Gamla räven som Krogh och Skar ska inte heller glömmas bort. Däremot är det nog kört för forne OS-jokern Aune att bli OS-joker även denna gång – vilket han inte ens blev senast. Till slut blir det säkert Iversen ändå.
Individuell sprint: Kläbo, Valnes, Taugböl, Iversen
Övriga: Krüger, Holund, Tönseth, Röthe