Citat:
Ursprungligen postat av
sergiorant
Är du dum i huvet eller? Han hade antagligen sökt studiebidrag och utbildat sig om han orkat.
Jobb och utbildning är inte för alla men många inser inte det.
Du kan möjligtvis söka socialbidrag men då lär dom komma med nåtkrav ändå.
Jag förstår dig, jag var i samma sits. Låg i princip bara hemma och inte orkade nåt. Hade väl förstående föräldrar som inte tvingade mig till nåt och jag levde på dom tills jag var 24.
Alla kan inte jobba heller. Att tvinga dig att stå i kassan på ica eller nåt skitjobb kommer inte göra att du mår bättre. Mår man pissfittdåligt av att ha med folk eller jobb att göra så är det så. Inget fel att hata att umgås, än mindre att inte vilja jobba. För många vill inte jobba oavsett vad dom säger.
De kommer aldrig gå med på socialbidrag. Det är om han kan bevisa att hans familj vägrar ge han mat och kräver honom på hyra för uppehället. Då kan han få socialbidrag men inte fullt sådant och då ska det gå till hans mamma. Han kommer dock få lite över till mat + kläder. Vi snackar om hundralappar till kläder, maten kanske någon tusenlapp, de har någon form av tabell.
Riksnormen innehåller kostnader för
livsmedel - Här kan TS plocka in lite
kläder och skor - Här kan TS ev få några hundralappar
fritid och lek - Nej
hygien - Ja, några hundralappar
barn- och ungdomsförsäkring - Nej
förbrukningsvaror - Eventuellt, några hundralappar
dagstidning - Tveksam
telefon - Om mamman har fast telefon kommer de nog ine ge ersättning, eventuellt någon hundralapp
Om TS inte orkar jobba så måste han gå till en läkare, läkaren kommer bedöma eventuellt TS som psyksjuk, utbränd eller något annat. Många år senare kanske, då menar jag KANSKE ts kan få sjukersättning/sjukpension. Då kan TS få pengar för existensminimum.
VIlken fruktansvärt liv.
